Funderingar för framtiden

I kvällens inlägg tänkte jag ta upp en del om framtiden. Vad väntar egentligen? Hur kommer det att gå? Låt oss ta fram kristallkulan och kika lite... 

Som ni ju vet så har det inte varit riktigt som vanligt det senaste. Men nu vill jag inte tjata mer om det, så har du missat något får du backa bland inläggen och läsa igenom allt gnäll som finns där. När du gjort det ska vi blicka framåt här istället - för det finns nämligen några mål till som jag tänkte att jag skulle nå i år.

I början av november är det dags för Kullamannen Dödens Zon (21-24 km och 1.000 höjdmeter), ett traillopp som lär bli en riktig utmaning för min del. På grund av allt som har hänt så har jag hamnat rejält på efterkälken vad gäller träning i skog och mark, men nu när oktober är här ska jag se till att köpa mig ett par trailskor och sen ge mig ut på Billingen och träna "hårt". Gissa vad som väntar då? Jo, löpning på en massa små, steniga och rotfyllda stigar. Genom våta myrar, uppför branta klippor och nedför hala, leriga vattenfåror. Jag ser verkligen fram emot den här typen av träning där teknik och styrka betyder mest, och där tempot har NOLL betydelse. I "Dödens Zon" gäller bara överlevnad.

Nästa lördag har Billingehusloppet i Skövde 50-års jubileum och det är det 51:a loppet i ordningen. Jag har funderat på om jag ska ställa upp i den kuperade kvartsmaran eller inte. Ställer jag upp blir det inte för att tävla och göra tider, utan mest som ett lite hårdare träningspass och för att det skulle vara kul att va med det här jubileumsåret. Får fundera lite till och se hur kroppen reagerar på kommande träningspass. Just nu har jag problem med smärta i vänster hålfot, så vi får se som sagt...

Ett par av årets långdistansmål skulle jag också vilja nå. Tyvärr vet jag inte om det ens är möjligt med tanke på att det inte blivit några långa pass på sistone - men att klara 30 kilometer i 5:30-tempo vore ju nått. Att dessutom nå upp till ett nytt distansrekord över 32 kilometer (gärna 35) vore häftigt det med. Med lite tur fixar jag båda målen i ett och samma pass i november/december. Men som sagt - hälsan är helt avgörande här. På tal om slutet av året - i år har jag för första gången på länge möjligheten att ställa upp i Sylvesterloppet i Göteborg. Loppet går i de centrala delarna av stan på självaste nyårsafton. Jag gillar att springa när det är lite kyligare, och banan är dessutom flack, så vem vet... Ett personbästa i halkan vore ett gött sätt att avsluta 2016 på.

Närmaste tiden lägger jag om min träning något. Jag behöver det för att komma tillbaka i min vanliga träningsdos. Min tanke är att köra 2-3 löppass per vecka ett tag (ett distanspass, ett intervallpass och ett långpass). Därtill 1-2 styrkepass på gymmet. Totalt fyra träningspass per vecka alltså (2+2/3+1). Så småningom hoppas jag vara tillbaka med löpningen varannan dag - men det är inte omöjligt att det blir så här hela hösten och vintern. I kväll var jag ute en kort sväng i Billingens branter och MTB-spår och sprang (se bildtexter nedan). För första gången på länge kändes träningspasset riktigt skönt. Det gick inte fort men kroppen svarade positivt.

Det blev ett löppass i pannlampans sken i kväll. Carterpillarbacken på Billingen (Lila milen) är lång, brant och riktigt jobbig - men bra för benstyrkan. Den och många kilometer MTB-spår ingick i kvällens träning. Då gäller det att ha fokus för att landa rätt bland stenar och rötter. Avslutade passet med fyra korta backintervaller på Norra Bergvägen...

...och så här nöjd och svettig kan man se ut efter sju kilometers mörkerlöpning i skogen. Minst 168 höjdmeter blev det också å en riktigt skön känsla efteråt. Nästan för bra för att vara sant efter den tid som varit. Till och med foten känns bättre nu...