Missade "Strupen upp", igen...
Som vanligt när IFK Skövde bjuder på backloppet "Strupen upp" så jobbar jag. I dag med en felmarginal på nån ynka timma eller så... Men jag tog min revansch genom att ta på mig löparkläderna och genomföra ett riktigt fint backpass på egen hand direkt efter jobbet...
Jag hade bestämt mig för att springa till Däldernas kapell och därifrån fortsätta Lerdalavägen upp till Åsbotorpsvägen. Det är en uppförsbacke på asfalt som mäter ungefär 1.800 meter, och där stigningen är konstant hela vägen (6,9 procents medellutning) utan möjlighet till återhämtning. Jag ville helst klara hela sträckan utan att stanna eller gå - bara mala på. Det hade jag nämligen aldrig försökt eller gjort förut.
Efter ett snabbt ombyte från uniform till löparkläder joggade jag försiktigt iväg mot Lerdalavägen, fast beslutsam om att backen skulle besegras. Strax innan den 1.800 meter långa backen skulle en 600 meter lång backe besegras. Lutningen i den är inte heller att leka med heller, 3,3 procent mäter den, och det är en pulshöjare det med, vill jag lova. Sen får man ett par hundra meter nedför innan Lerdalavägen tar vid. Totalt hade jag sprungit 1.800 meter och snittat 5:10-tempo när jag var framme vid Lerdalavägsbacken.
Tempot hade varit någorlunda högt så här långt alltså, kanske lite väl högt för att vara uppvärmning, men jag var inte speciellt trött när jag nådde fram till kapellet och starten av backen. Benen var möjligtvis lite tunga efter Midnattsloppet i lördags, men de svarade bra ändå. Så vek jag då av från Ekängsvägen in på Lerdalavägen utan att stanna. Malde på i ett tempo som kändes riktigt bra, och där höll jag mig. Det kändes förvånansvärt bra hela vägen och när den brantaste delen kom mot slutet tänkte jag att nu tar jag nog slut - men icke. Det var en härlig känsla när det planade ut och krafterna fanns kvar. Återhämtningen gick snabbt och jag kunde höja tempot efter nån minut bara. De 1.800 meterna i backen hade jag tagit på 10,5 minuter och det är lika med ett medeltempo på 5:50/k. Det var ett bra kvitto på att backträningen har gett något. Jag börjar gilla backar riktigt skarpt nu - i alla fall i dag.
Jag fortsatte till grusvägen vid radiostugan och vidare in på den till Ryds grottor. Där började en skön (?) utförslöpning i bra tempo mot Ekängen. Utför är rätt så kämpigt för trötta ben. Fast pulsen går ner en hel del. Den sista 1,6k bromsade jag ner till återhämtningstempo men kunde inte låta bli att öka tempot i ett par hundra meter uppförsbacke mot Norra Bergvägen igen. Ut med budskapet igen: Visst är det härligt med backar! :)
Summerade en runda på 10,6 kilometer på 55:17 (5:13-tempo). 155 höjdmeter visade pulsklockan - vilket i verkligheten förmodligen var betydligt fler... Det var verkligen ett gött pass!
Jag hade bestämt mig för att springa till Däldernas kapell och därifrån fortsätta Lerdalavägen upp till Åsbotorpsvägen. Det är en uppförsbacke på asfalt som mäter ungefär 1.800 meter, och där stigningen är konstant hela vägen (6,9 procents medellutning) utan möjlighet till återhämtning. Jag ville helst klara hela sträckan utan att stanna eller gå - bara mala på. Det hade jag nämligen aldrig försökt eller gjort förut.
Efter ett snabbt ombyte från uniform till löparkläder joggade jag försiktigt iväg mot Lerdalavägen, fast beslutsam om att backen skulle besegras. Strax innan den 1.800 meter långa backen skulle en 600 meter lång backe besegras. Lutningen i den är inte heller att leka med heller, 3,3 procent mäter den, och det är en pulshöjare det med, vill jag lova. Sen får man ett par hundra meter nedför innan Lerdalavägen tar vid. Totalt hade jag sprungit 1.800 meter och snittat 5:10-tempo när jag var framme vid Lerdalavägsbacken.
Tempot hade varit någorlunda högt så här långt alltså, kanske lite väl högt för att vara uppvärmning, men jag var inte speciellt trött när jag nådde fram till kapellet och starten av backen. Benen var möjligtvis lite tunga efter Midnattsloppet i lördags, men de svarade bra ändå. Så vek jag då av från Ekängsvägen in på Lerdalavägen utan att stanna. Malde på i ett tempo som kändes riktigt bra, och där höll jag mig. Det kändes förvånansvärt bra hela vägen och när den brantaste delen kom mot slutet tänkte jag att nu tar jag nog slut - men icke. Det var en härlig känsla när det planade ut och krafterna fanns kvar. Återhämtningen gick snabbt och jag kunde höja tempot efter nån minut bara. De 1.800 meterna i backen hade jag tagit på 10,5 minuter och det är lika med ett medeltempo på 5:50/k. Det var ett bra kvitto på att backträningen har gett något. Jag börjar gilla backar riktigt skarpt nu - i alla fall i dag.
Jag fortsatte till grusvägen vid radiostugan och vidare in på den till Ryds grottor. Där började en skön (?) utförslöpning i bra tempo mot Ekängen. Utför är rätt så kämpigt för trötta ben. Fast pulsen går ner en hel del. Den sista 1,6k bromsade jag ner till återhämtningstempo men kunde inte låta bli att öka tempot i ett par hundra meter uppförsbacke mot Norra Bergvägen igen. Ut med budskapet igen: Visst är det härligt med backar! :)
Summerade en runda på 10,6 kilometer på 55:17 (5:13-tempo). 155 höjdmeter visade pulsklockan - vilket i verkligheten förmodligen var betydligt fler... Det var verkligen ett gött pass!
 |
| Pustade ut på balkongen efter passet |
Kommentarer
Skicka en kommentar