Vinnare i Vinterspringet
Vintern är här och med den Vinterspring. I morse var jag lite osäker om jag skulle vara med i detta lopp men till slut bestämde jag mig för att ställa upp - och i bilen till Tibro bestämde jag att det skulle bli fem kilometer.
Jag var inte helt hundra i kroppen så det fick bli den korta distansen. Vinterspringet är ett trevligt inslag på vintern och stämningen bland löpare och gångare är god. Det är många "stammisar" med om man säger så, men jag känner inga av dem direkt. Men efter att ha varit med några gånger förra vintern så börjar jag känna igen flera av dem, och nu växlar vi till och med några ord ibland. Det är SOK Unden som håller i det hela och genomför ett antal löpningar (gång) runt om i Skaraborg. De vanligaste distanserna är 5, 10 och 15 kilometer men kortare alternativ finns också. Tidtagning sker men de flesta av oss ser nog detta som ett bra tillfälle för träning med tävlingsnerv. Resultaten publiceras sen i diverse lokaltidningar och på webben.
Denna söndag föll lätta snöflingor från himlen och termometern hade letat sig ner till minus fem. Snön låg vit på de utsträckta fälten och i skogarna runtomkring. Inramningen var perfekt för vinterlöpning i detta vinterlandskap. Började med att värma upp på skogsvägarna i Rankås och märkte redan då att det var riktigt halt. Broddarna fanns i bilen men jag brydde mig inte om att ta på dem. Ingen sport med dom på...
Vi startade från Rankåsstugan exakt klockan 11:00 och den första biten bjöd på ett par kraftiga nedförslut. Man kan väl säga att de första 800 meterna mest var behaglig löpning utför. Lite lurigt var det dock när det lutade som mest i början. Då gällde det verkligen att hålla tungan rätt i mun, för där var det nära nog isgata. Jag bara väntade på att nån av oss gubbar eller tanter som sprang i klunga skulle ramla i backen och fälla övriga likt en strike på en bowlingbana - men som väl var hände inget.
När det sedan började gå uppför sattes konditionen på prov. Uppförslutningen höll i sig i en och en halv kilometer ungefär. Det var jobbigt! Då märktes det att formen inte var på topp. Jag sprang förbi en duktig löpare när det gick uppför och hade nu två löpare framför mig, men de skulle springa längre sträckor. Vet att just dom två brukar vara grymt duktiga så det var lite gôtt att jag kunde se dem så länge som till 2,5-skylten där jag skulle vända. På vägen tillbaka peppade jag löparna jag mötte. Gav dem glada tillrop där de kämpade uppför. Själv hade jag ju nedför och inte lika jobbigt längre. Och snabbare gick det med, fast det upplevde jag inte då.
Vid drygt 3,5k gick skosnöret upp. Fick snällt stanna och knyta skon för att sen fortsätta. Efter en liten bit till så började det gå uppför igen, och jag var ordentligt trött. I värsta backen innan Fröstorps gamla skola var det svårt att få grep i halkan och av trötthet och lätt frustration var jag tvungen att gå en bit. Joggade en stund men var tvungen att gå igen innan jag tog mig an den sista hala backen upp mot start- och målområdet. Passerade mållinjen som etta på fem kilometer med tiden 22:17. Även om det inte är någon direkt tävling det här så var det ändå lite kul. Speciellt som jag inte låg riktigt på topp. Min pulsklocka visade att det var 85 meter kvar till fem kilometer men vad gjorde det? Jag hade fått till ett bra träningspass i härligt vinterväglag med hyfsat hög puls. Den träningen gör kanske att min kondition blir bättre? Vem vet...
3:16 in i klippet dyker gubben upp...
Jag var inte helt hundra i kroppen så det fick bli den korta distansen. Vinterspringet är ett trevligt inslag på vintern och stämningen bland löpare och gångare är god. Det är många "stammisar" med om man säger så, men jag känner inga av dem direkt. Men efter att ha varit med några gånger förra vintern så börjar jag känna igen flera av dem, och nu växlar vi till och med några ord ibland. Det är SOK Unden som håller i det hela och genomför ett antal löpningar (gång) runt om i Skaraborg. De vanligaste distanserna är 5, 10 och 15 kilometer men kortare alternativ finns också. Tidtagning sker men de flesta av oss ser nog detta som ett bra tillfälle för träning med tävlingsnerv. Resultaten publiceras sen i diverse lokaltidningar och på webben.
Denna söndag föll lätta snöflingor från himlen och termometern hade letat sig ner till minus fem. Snön låg vit på de utsträckta fälten och i skogarna runtomkring. Inramningen var perfekt för vinterlöpning i detta vinterlandskap. Började med att värma upp på skogsvägarna i Rankås och märkte redan då att det var riktigt halt. Broddarna fanns i bilen men jag brydde mig inte om att ta på dem. Ingen sport med dom på...
Vi startade från Rankåsstugan exakt klockan 11:00 och den första biten bjöd på ett par kraftiga nedförslut. Man kan väl säga att de första 800 meterna mest var behaglig löpning utför. Lite lurigt var det dock när det lutade som mest i början. Då gällde det verkligen att hålla tungan rätt i mun, för där var det nära nog isgata. Jag bara väntade på att nån av oss gubbar eller tanter som sprang i klunga skulle ramla i backen och fälla övriga likt en strike på en bowlingbana - men som väl var hände inget.
När det sedan började gå uppför sattes konditionen på prov. Uppförslutningen höll i sig i en och en halv kilometer ungefär. Det var jobbigt! Då märktes det att formen inte var på topp. Jag sprang förbi en duktig löpare när det gick uppför och hade nu två löpare framför mig, men de skulle springa längre sträckor. Vet att just dom två brukar vara grymt duktiga så det var lite gôtt att jag kunde se dem så länge som till 2,5-skylten där jag skulle vända. På vägen tillbaka peppade jag löparna jag mötte. Gav dem glada tillrop där de kämpade uppför. Själv hade jag ju nedför och inte lika jobbigt längre. Och snabbare gick det med, fast det upplevde jag inte då.
Vid drygt 3,5k gick skosnöret upp. Fick snällt stanna och knyta skon för att sen fortsätta. Efter en liten bit till så började det gå uppför igen, och jag var ordentligt trött. I värsta backen innan Fröstorps gamla skola var det svårt att få grep i halkan och av trötthet och lätt frustration var jag tvungen att gå en bit. Joggade en stund men var tvungen att gå igen innan jag tog mig an den sista hala backen upp mot start- och målområdet. Passerade mållinjen som etta på fem kilometer med tiden 22:17. Även om det inte är någon direkt tävling det här så var det ändå lite kul. Speciellt som jag inte låg riktigt på topp. Min pulsklocka visade att det var 85 meter kvar till fem kilometer men vad gjorde det? Jag hade fått till ett bra träningspass i härligt vinterväglag med hyfsat hög puls. Den träningen gör kanske att min kondition blir bättre? Vem vet...
3:16 in i klippet dyker gubben upp...
 |
| Det syns rätt väl i YouTube-klippet ovan hur mycket jag pendlar med armarna och svänger med överkroppen. Tydligt på stillbilden här också. Har vissa fysiska problem med min vänsterarm men det är bara att jobba på! |
 |
| Målet intill Rankåsstugan |
 |
| Efter dusch blev det kaffe och macka hemma hos mor |
Grattis återigen! Superbra jobbat! :-D /Den Onda
SvaraRaderaJag vet nog vem du är - och du är inte ond... Tack så mycket! Det var ett ansträngande lopp. :)
Radera