Tankar inför morgondagens lopp

Jag tror mig kunna fixa milen på 42-43 minuter. Men då jädrar lär jag få slita ordentligt! I morgon är det dags för ett lopp igen och jag har inga som helst ambitioner att slita hårt...

Mina innersta tankar har farit fram och tillbaka inför loppet. Hur fort kan jag springa egentligen? Jag sprang ju under 45 minuter, nästan en mil, i lördags - långtifrån maxansträngning dessutom. Så jag tänker att det ska väl inte vara några problem att komma under 44 minuter om jag tar i lite mer i morgon? Kanske under 43 till och med om jag har flyt. Men plötsligt blockeras "mina visioner om bra tider" med "det-går-aldrig-tankar" och då sätter hjärnan gränser för vad som är möjligt. Jag är så glad att det inte är ett problem för mig...

Som jag berättar i min beskrivning för bloggen så gillar jag ju att slå personbästa men utan att jaga dem. Det är skönt att vara där mentalt för jag har verkligen ingen lust att slita sönder mig för att kapa några sekunder på ett personbästa. Jag är med i ett lopp för att ha kul, och flyter det på bra och jag märker att det finns en chans till något bra så kan jag nog ta i en del på de två sista kilometrarna. Då kan jag tänka mig att "slita hårt". Men att springa det mesta av ett lopp med en behaglig ansträngning, ibland på gränsen till obehaglig, har blivit en viktig del av min löpning. Den filosofin har utvecklat mig och min löpning positivt och nu vet jag att det finns tillfällen då jag kan springa en mil på 45-46 minuter utan större problem.

Utvecklingen till dessa tider och typ av löpning har tagit mig ganska lång tid men samtidigt har upplägget gjort att jag lyckats hålla mig skadefri och tycka att det är fortsatt roligt. I morgon är det som sagt dags för ett lopp igen och då står jag där vid startlinjen med fjärilar i magen och med pulsen runt 90-100 och väntar på startskottet. Sen bär det iväg med en ganska snabb förstakilometer för att sedan hitta ett mer behagligt jämt tempo. De sista två kilometerna ökar jag kanske något om krafterna finns och den sista kilometern blir den snabbaste. Och sluttiden då? Hur är min form? Hur trångt är det? Hur är väglaget? Är det många löpare i vägen eller många som armbågar sig förbi mig? Gott folk - jag kommer att göra vad jag kan och ge vad jag har för dagen, utan att ligga på mitt VO2Max under hela loppet. Tiden den blir vad den blir...

På morgondagens Winterrun ska jag testa att koppla upp pulsklockan mot Garmin Connect och låta de som vill få en länk att följa mig i realtid under loppet. Det hela blir ett experiment och jag vet inte alls om det kommer att funka. Jag har två supportrar som får varsin länk till deras e-postadresser strax före starten klockan 17:00. Vill du också ha en länk? Hör av dig till mig med din e-postadress senast klockan 15:00 i morgon (lördag 23 jan 2016) så skickar jag en till dig med.