Långlöpning - när far får välja

Farsdagsfiradet började kvart över åtta i morse. Då startade jag nämligen mitt näst längsta löppass någonsin. Nästan tre mil på Billingen var en perfekt start på dagen.

Frukosten åt jag när jag kom hem. Efter dusch och traditionellt firande från barnen hade klockan hunnit bli halv tolv - så det blev en riktigt sen frukost. Den lugna löpningen med låg puls ville jag göra på fastande mage. Körde enligt Maffetone-upplägget så jag började med att promenera och jogga om vartannat. Så gjorde jag i nästan tolv minuter och sen började jag jogga mer regelbundet, då inom arbetspulsen 122-132bpm (66-71 % av max). Jag började lagom när jag hade nått rundans längsta och mesta stigning, så det blev en hel del gång i uppförsbacken för pulsen gick snabbt över 132 när jag sprang.

Strikt tillämpning av 132-gränsen hölls passet igenom. Ibland missade jag ljudsignalen från pulsklockan och då skenade det iväg lite. Men summa summarum hamnade medelpulsen på 127bpm. Vädret var rätt bra. Det var blött men det regnade inte. Det blåste rätt bra på sina ställen men för det mesta var det vindstilla. Efter att ha sprungit Raka linan svängde jag in på Hallan-vägen och tog riktning mot Ljungstorp/Varnhem.

Här var det en hel del trafik. Många jägare ute och hundarnas skall ekade i skogen. Som väl var hade jag reflexväst på mig. Tänkte att risken för att bli förväxlad med en älg skulle vara ganska liten. Fast man vet ju aldrig med dessa jägare... Jag överlevde och kom så småningom fram till Ljungstorp och följde vägen förbi Svarvarebacken. Med den vägen skulle sträckan bli 28 kilometer - vilket var mitt mål. Jag ska hålla mig där ett tag innan jag ökar till 30k. Kroppen behöver vänjas. Jag har sprungit 32 kilometer en gång men då gjorde det ont efteråt. Återhämtningen var lång. Gör inte om det misstaget...

Det blev ett bra pass. Visst känns det i benen nu, men inte som efter 32-rundan. Jag är nog kapabel till att hålla ett 5:45-tempo på distansen utan några större problem, och det är jag väldigt nöjd med. Om jag räknar bort uppvärmning, längsta backen och nedvärmning och tar snittet på resterande 24k så hamnar jag på ett 5:50-tempo. Och då var jag tvungen att gå en del när pulsen gick över 132 - och dessutom stannade jag och fotade en del. Jag tycker att jag funnit något med träningen i den här riktigt låga pulsnivån. Känns gött och det ger mig hopp inför Wings for Life World Run i maj 2016.



Efter ca 2 kilometer. Morgontrött - men passade på att ta en selfie då pulsen behövde gå ner i backen (Lerdalavägen).

Världens rakaste väg - Raka linan - men den här bilföraren hade nog bara lite otur...

Hallan-vägen

Nog för att jag var högt upp men...

Lupiner som blommar i vägkanten den 8 november. Något är ur led.

Frukost halv tolv på förmiddagen








Kommentarer

  1. Anonym9 november 2015 kl. 16:54

    Väldigt inspirerande att läsa om dina träningsrundor. Du är helt otrooolig! Kkkkkk
    //Littleoil

    SvaraRadera
    Svar
    1. JM Andersson9 november 2015 kl. 17:01

      Tack! Min mening med bloggen är att inspirera. Det var väldigt roligt att läsa din kommentar på dalmål - lite som om Kalle Moraeus skulle ha sagt orden... Kkkkkkkkkk!

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Bild
 Fyra gånger tidigare i år har jag sprungit 15 kilometer eller mer. I dag blev det den femte gången. Den näst snabbaste av dem dessutom... 😇😉 Upplägget var enkelt - springa/jogga med låg puls (125 slag per minut), och gå när pulsen stack iväg över den gränsen. Jag var ute i lite mer än 100 minuter, och ca 20 av dem var gång. På så vis blev passet aldrig riktigt jobbigt. Flåset och kroppen var med hela tiden. Vid Tibro Mini-zoo vek jag in i skogen och joggade/gick mot Anderstorp. Så inspirerande att springa på fina stigar. Jag valde att springa i Tibro den här gången. Hade ett par andra ärenden där, så tyckte det var lite kul att få se lite "nytt"... Eller ja, jag är ju uppvuxen här - men det känns ändå som en variation från mina vanliga rundor hemma i Skövde. Försöker variera så mycket jag kan, även hemma. Tibro är dessutom mycket flackare än Skövde, bara en sån sak. Pulsmätningen spökade lite i början av passet. Från ingenstans var den uppe i 162 slag per minut (vid lätt j
Läs mer

Träningen flyter på

Bild
 Kikar in här på bloggen för att berätta att träningen flyter på rätt bra nu (peppar, peppar). Styrketräning, löpning och skidgång hör till de mer frekventa träningspassen. Däremellan promenerar jag en hel del, mest för att det är rogivande. Kör efter ett eget upplägg, vilket fungerat fint så här långt. På mina löppass är jag inte rädd för att lägga in korta inslag med gång. En del kanske skäms för det, men inte jag. Mina löpträningspass inleds och avslutas ofta med 5-10 minuter rask promenad. Tycker det är ett skonsamt sätt att värma upp och varva ned på. Nu i november funderar jag på om jag ska köra efter Garmins "Dagliga förslag" ett tag. Garmin brukar föreslå 5-6 pass per vecka, men så ofta har jag inte tänkt att springa. Kanske minskar jag till två löpträningar per vecka ett tag, och kör två styrketräningspass också? Får se hur det blir. Styrketräningen är ju viktig trots allt. Snittar ungefär ett pass i veckan + pilates och HIIT-pass ibland. I dag körde jag ett Maffeton
Läs mer

Ångestfyllda SLA-loppet

Bild
 Efter 10 år var det över för SLA-loppet i Skövde. Då var året 2018. Sedan dess har det hunnit bli tre "lopp" till dess minne - i egen regi. Har sprungit ihop med andra, och själv. Senast i går genomförde jag 5 kilometers-loppet på egen hand. Intervaller, 8x400m i alldeles för högt tempo. På samma bana, och på det datum det riktiga loppet skulle gått. Ett härligt ångestlopp att minnas, och som nu hedras den andra lördagen i september varje år (när jag kan). Gårdagens träningspass blev för övrigt nästan lika jobbigt och ångestfyllt som det riktiga SLA-loppet. 🥵 SLA = Skaraborgs (Läns) Allehanda Starten Genom Boulongerskogen efter ca 1 km (på bilden ca 1,2/1,3 km) Helt slut efter målgång - som sig bör... 
Läs mer