En Mil om Dagen

Usch å fy vad jobbigt det va... Det känns verkligen inget bra nu! Kvällens långpanna på Billingen var fruktansvärd, speciellt den sista halvan. Jag började med att gå och jogga hemifrån och upp mot bergets topp. En riktigt utmanande stigning som känns ordentligt i benen. Där uppe sprang jag först två varv på  Gröna milen och sedan nästan ett helt på Gula femman, innan jag vände hemåt igen. Allt uppdelat på fyra stycken 40 minuter långa intervaller och lika många "powerwalk-sträckor"á fem minuter. Pulsen skulle hållas låg hela tiden. Efter halva löpningen började det ta emot ordentligt, och det blev bara värre och värre. Mot slutet blev gångpartierna allt fler. Jag orkade helt enkelt inte. Misstänker att min dåliga andningsförmåga (pga pollenallergi) gör att för lite syre når ut till musklerna. Benen var som gjorda av betong, men jag kämpade trots allt ihop drygt 28 kilometer. Den sammanlagda tiden jag var ute och tränade (3.22) var nog bland de längsta jag gjort....

Farsdagsfiradet började kvart över åtta i morse. Då startade jag nämligen mitt näst längsta löppass någonsin. Nästan tre mil på Billingen var en perfekt start på dagen. Frukosten åt jag när jag kom hem. Efter dusch och traditionellt firande från barnen hade klockan hunnit bli halv tolv - så det blev en riktigt sen frukost. Den lugna löpningen med låg puls ville jag göra på fastande mage. Körde enligt Maffetone-upplägget så jag började med att promenera och jogga om vartannat. Så gjorde jag i nästan tolv minuter och sen började jag jogga mer regelbundet, då inom arbetspulsen 122-132bpm (66-71 % av max). Jag började lagom när jag hade nått rundans längsta och mesta stigning, så det blev en hel del gång i uppförsbacken för pulsen gick snabbt över 132 när jag sprang. Strikt tillämpning av 132-gränsen hölls passet igenom. Ibland missade jag ljudsignalen från pulsklockan och då skenade det iväg lite. Men summa summarum hamnade medelpulsen på 127bpm. Vädret var rä...