Positivt besked från dagens löpning
Det skulle bli ett varv på SLA-loppets bana i behagligt tempo. Det blev lite mer ansträngande än behagligt - men kontrollerat - och belöningen blev en fin tid på 5k...
Det har blivit och kommer att bli en hel del fokus på just den här banan inför loppet nästa lördag. Det är kul att lära känna banan genom löpning och lära kroppen hur den känns. Lära sig den optimala vägen, lära sig hur mycket man kan ta i för att orka igenom de olika delarna av banan och när man kan sätta in en slutspurt. Det är så jag tänker nu när jag väljer att lägga upp min löpträning på en och samma sträcka. Det är så jag måste tänka när jag inte riktigt har konditionen eller den fysiska och mentala styrkan att ge järnet i fem kilometer.
Just i dag värmde jag upp några hundra meter innan jag startade tempo- och tröskelintervallen vid SLA-huset i Skövde. Därifrån sprang jag precis den sträckningen som tidningen presenterar i sin inbjudan till loppet. Jag sprang i vad jag tyckte var ett behagligt tempo, i alla fall till en början. Det började bli jobbigare efter två kilometer men jag behöll i alla fall ett rätt hyfsat tempo. Vid Vasaporten kom tankarna om hur jobbigt det brukar vara här men jag var inte slutkörd så dom tankarna kunde jag trycka bort och tog uppförsbacken på Vasagatan i ett huj. Den sista kilometern på SLA-loppets bana upplevde jag som den jobbigaste. Jag tycktes inte orka trycka på nått extra på slutet, men när jag studerade fakta från pulsklockan efteråt såg jag att tempot hade ökat en hel del där.
De fem kilometerna (5.060 meter enligt pulsklockan) gick på 22:52 och den tiden är mer än okej för att vara på ett träningspass. På ett lopp taggar man upp mer och är förhoppningsvis mer utvilad och hungrig. Finns formen då är det inte omöjligt att man gör loppet nån minut snabbare än på träning. På lördag är det dags för ett kortare träningspass igen och även det kommer att bli på samma bana. Det blir ett lugnare pass med några korta och snabba intervaller och ganska lång vila efter varje. Det blir nog bra det här... :)
Det har blivit och kommer att bli en hel del fokus på just den här banan inför loppet nästa lördag. Det är kul att lära känna banan genom löpning och lära kroppen hur den känns. Lära sig den optimala vägen, lära sig hur mycket man kan ta i för att orka igenom de olika delarna av banan och när man kan sätta in en slutspurt. Det är så jag tänker nu när jag väljer att lägga upp min löpträning på en och samma sträcka. Det är så jag måste tänka när jag inte riktigt har konditionen eller den fysiska och mentala styrkan att ge järnet i fem kilometer.
Just i dag värmde jag upp några hundra meter innan jag startade tempo- och tröskelintervallen vid SLA-huset i Skövde. Därifrån sprang jag precis den sträckningen som tidningen presenterar i sin inbjudan till loppet. Jag sprang i vad jag tyckte var ett behagligt tempo, i alla fall till en början. Det började bli jobbigare efter två kilometer men jag behöll i alla fall ett rätt hyfsat tempo. Vid Vasaporten kom tankarna om hur jobbigt det brukar vara här men jag var inte slutkörd så dom tankarna kunde jag trycka bort och tog uppförsbacken på Vasagatan i ett huj. Den sista kilometern på SLA-loppets bana upplevde jag som den jobbigaste. Jag tycktes inte orka trycka på nått extra på slutet, men när jag studerade fakta från pulsklockan efteråt såg jag att tempot hade ökat en hel del där.
De fem kilometerna (5.060 meter enligt pulsklockan) gick på 22:52 och den tiden är mer än okej för att vara på ett träningspass. På ett lopp taggar man upp mer och är förhoppningsvis mer utvilad och hungrig. Finns formen då är det inte omöjligt att man gör loppet nån minut snabbare än på träning. På lördag är det dags för ett kortare träningspass igen och även det kommer att bli på samma bana. Det blir ett lugnare pass med några korta och snabba intervaller och ganska lång vila efter varje. Det blir nog bra det här... :)
För mina FunBeat-vänner:
 |
| Banan enligt tidningen SLA. Lördagen den 12 september klockan 10:30 är det dags... |
Kommentarer
Skicka en kommentar