En Mil om Dagen

 Nämen hej igen... 😏 Förra inlägget tog jag visst på stort allvar - för något glädjande har jag inte haft att dela med mig av på lång tid nu. Jag kan absolut inte minnas när jag var ute på löpträning senast. Då måste jag kolla i Garmin Connect. Min energi tycks ha runnit ut, jag är orkeslös och blir andfådd av minsta lilla ansträngning. Så har det varit i nästan ett halvår nu, och ingen bättring är i sikte. 😢 Det pågår en utredning, och jag har varit iväg och tagit flera olika blodprover på vårdcentralen. Det finns en teori om B12-brist, men jag återkommer när jag vet mer. Under tiden får jag ägna mig åt den träning jag kan - lugna promenader (som en gammal pensionär ungefär). I går var jag och Selma ute på en tur i solskenet. Nästan sju kilometer med en lätt småkylig vind. Det var skönt, och inte alls så dumt. Men jag var mentalt slutkörd efteråt. Och jättetrött!  I natt har jag jobbat, och jag är glad över att klara det fortfarande. Troligen skulle många ha sjukskrivit sig...

 Som nattarbetare är det viktigt att fånga så många ljusminuter som möjligt - speciellt nu när dagarna är korta. Jag jobbar 12-timmarsnätter, och vid den här tiden av året är solen under horisonten hela arbetspasset. När man kommer hem och lägger sig på morgonen har solen ännu inte kommit upp. Det är mycket mörker... En stor skillnad mot sommarhalvåret. Med allt detta mörker vill det till att fånga så mycket ljus som man bara kan. Den här helgen är det tre nattpass som ska göras. I dag sov jag till halv tre, gick upp och åt lunch - å sen en promenad i solskenet. En blå himmel, en svag vintersol, runt tio grader kallt och bländande vit snö. Kan det bli bättre på vintern? Fick i alla fall en rejäl dos av ljus... 😍  Med solen i ögonen

Jag erkänner - det här har börjat övergå till ren galenskap... Att ge sig ut å springa bara för att ett solstånd råkar infalla (vilket kan ske när som helst på dygnet) är nästintill sinnessjukt. Ett tvångsbeteende som gått överstyr. Just nu borde jag legat och sova, för jag har jobbat 12 timmar i dag och ska jobba 12 timmar i morgon - med start klockan 06:00. Läge för tvångsvård nu kanske? Södra Bergvägen uppför, vid kvarteret Vadden. Klockan är 23:23 och jag springer... Ja, jag sprang trots allt en tur nu när vintersolståndet inföll klockan 23:23 (eller mer exakt 23:22:41). Kort distans den här gången eftersom jag ska upp tidigt i morgon bitti och jobba. Startade 23:13 och avslutade 23:33. På de 20 minuterna hann jag springa 3.9 kilometer och tempot låg i relativt behagliga 5:08 i snitt per kilometer. Som vanligt inföll solståndet mitt i passet. Då befann jag mig vid kvarteret Vadden på Södra Bergvägen (se bild ovan). Så nu kan vi här i Skövde glädjas åt att dagarna blir a...

Vilken vacker soluppgång det var i morse. Strax före nio syntes solen gå upp i sydost, med en hög vertikalpelare rakt ovanför. En härligt tjusig föreställning. Jag älskar verkligen utsikten från min lägenhet där jag kan följa solens och månens uppgångar - och ibland dess nedgångar också. Precis som livet, det går både upp och ner... Utsikterna för min framtida löpning ser sisådär ut. Känner mig inte helt hundra och den planerade julaftonslöpningen vet jag inte ens om den blir av. December har fram till i dag varit väldigt påfrestande, och träningen har blivit lidande på grund av det, så frågan är om jag grejar just den där långa löpningen. Tanken om att springa halvmaran på 1.50 har jag släppt i alla fall. I Lund runt var jag såpass nära den tiden, så jag är nöjd med det. Blir det löpning på julafton då blir det två lugna mil. Men, men! Löpträning i morgon igen hoppas jag och på fredag är det dags för årets andra solståndslöpning. Jo, för det är ju då som vintersolstån...

Sommartider hej, hej ... Oj, vilken varm dag det blev igen. Och gårdagen var ju minst lika varm den med. Då var jag och min äldste son i Trollhättan och hämtade min nyservade motorcykel. Den hade fått en rejäl genomgång och nu rullar den fram fint på vägarna. Vi åkte dit på en lånehoj och hem på min egen då. Det blev en skön tur hem, mest på små kurviga vägar. Underbara att köra på men plötsligt hände något som kunde förändra den upplevelsen. Ett rådjur hoppade plötsligt ut på vägen framför oss, och då fick både bromsar och vår undanmanöversförmåga testas. Allt gick som väl var bra för både oss och det stackars rådjurskidet och den stillastående mamman i vägkanten. ABS-bromsar på motorcykeln är bra i vissa lägen. Lånehojen - en BMW F700 GS Det blev ett bad i Öresjö strax utanför Trollhättan. Fint men alldeles för varmt i vattnet. Jag föredrar när vattnet svalkar... Efter en lång och varm eftermiddag (som övergick till kväll) - med nästan 30 mil på två hjul, sol, ...

Hej svejs, Vilket vecka det har varit! Sverige slog FIFA-sexan Schweiz i åttondelsfinalen i tisdags och det var stor glädje ute på stan och i stugorna. Att laget nu tagit sig till kvartsfinal mot England i fotbolls-VM var vi väl inte många av oss som trodde efter besvikelsen mot Tyskland på midsommardagen. Det svenska fotbollslaget är ett av världens åtta bästa just nu, och plötsligt har en väg mot VM-final öppnat sig. Galet! Framgångarna i VM i kombination med den heta sommar vi upplever, gör att man får vibbar från fotbolls-VM 1994, då Sverige tog brons. Kul att så många som inte var med då får uppleva detta. Det här med att solen skiner hela dagarna och värmen håller i sig är ju helt overkligt. Jag njuter av denna härliga sommar då man kan vistas ute i solen, på stranden och i sjön. Det är verkligen härligt. Samtidigt bekymrar det mig. Behovet av regn är stort! Det är fruktansvärt torrt i skog och mark, missväxten är stor och grundvattnets nivåer blir allt lägre. Naturen skrik...

Just i dag upplever man ju inte direkt att vi befinner oss mitt i den ljusaste tiden på året. Tunga regnmoln har hängt över oss mest hela dagen och den här kvällen är bland de mörkare så här långt denna sommar. Men, men... Solen är uppe länge just nu, och natten som väntar är årets kortaste. I morgon infaller den längsta dagen och sommarsolståndet. Så, ni förstår -  i morgon blir det SOLSTÅNDSLÖPNING igen!!! En timmas löpning har jag tänkt mig - och då startar jag 11:37 och är klar 12:37. Mitt i solståndslöpningen inträffar sommarsolståndet (12:07). Och då - mina vänner - har det vänt och vi går mot mörkare tider igen...  (Arkivbilder)

Ännu en overkligt varm dag har nått sitt slut. Den här värmen tycks ju inte ha någon ände och prognosen framåt visar inte heller på några större förändringar. I kväll låg temperaturen runt 27-28 grader och därför passade det väldigt bra med ett bad i Simsjön efter mitt avslutade tolv timmar långa arbetspass. Det var årets premiärbad i en sjö faktiskt. Otroligt skönt... Riktigt varmt var det också på min löprunda i går. Sprang en halvmil då solen stod som högst - och det var en utmaning må jag säga. Jag hade valt att ta ett lågpulspass igen, vilket kändes som det enda vettiga vid den här tidpunkten - med den varma luften och gassande solen.  Det blev en lugn och fin runda och vattenflaskan var med. Den var en nödvändighet och vattnet tog snart slut på den här förhållandevis korta rundan. Jag förlorade massor med vätska och då var det viktigt att fylla på och svalka sig med vatten. En svalkande dusch i går - ett svalkande bad i dag... ;) I den här veckan hoppas jag på et...

Att solen får oss att må rätt så bra är väl inte direkt någon hemlighet. Och det kvittar när   på året det är. Kroppen gillar ljus, och visst känner väl de flesta av oss att vi mår lite bättre av att vara ute i solljuset. Men visste du att här uppe på våra breddgrader i norr, får vi inte tillräckligt mycket  UV-strålning  (UVB) under året. Den mängden UVB, som gör att kroppen kan bilda D-vitaminer,  får vi bara ta del av under några av årets tolv månader. Solen behöver nämligen befinna sig 45 grader (eller högre) över horisonten för att UV-strålningen ska få vitaminerna att bildas i kroppen. För att veta om solen befinner högt nog, kan man ta hjälp av sin egen skugga, eller från skuggan av något föremål - till exempel en penna - för att få svaret. Är skuggan lika lång (eller kortare) som dig eller pennan, då är solen på rätt höjd. Är skuggan längre så är solen för lågt för att kunna ge UVB-strålning. Ju längre norrut vi befinner oss, dess kortare tid st...

Det börjar märkas nu - att ljuset tar allvarliga steg i sin väg tillbaka till oss. Både mornar och kvällar blir allt ljusare och ljusare för var dag som går. Fram till maj månad är solen uppe fem minuter längre varje dag - så för varje vecka som går blir  dagen alltså 35 minuter längre ... En försiktig ljusning på min personliga himlen tycker jag mig se också. Det har gått rätt många dagar nu där hela mitt engagemang har legat åt ett enda håll - med en kämpig period inom familjen. Det har gjort att jag inte kunnat träffa så många andra, inte tränat riktigt som jag velat och inspirationen för att skriva här på bloggen har inte varit densamma. Jag hoppas allt blir bättre och mer som vanligt snart. Då syns vi väl här med lite träningssnack igen, va? Solen över Billingen strax innan den försvann ner bakom berget i eftermiddags.

Vilken häftig upplevelse det var att förflytta sig från den mjölkiga dimman hemma och vandra drygt etthundra höjdmeter upp till klarblå himmel och en sol som sken över det vackra vinterlandskapet... Billingen är överraskningarnas berg och levererade i dag igen. När jag tittade ut genom köksfönstret här hemma i stan var det inte så värst många meter man såg. Dimman låg tät och tjock. Tog med mig Selma ut på den vanliga förmiddagspromenaden (som brukligt när jag är ledig eller jobbar eftermiddag). Vi gick i dimman mot Våmb på järnvägsbanken. Allt var grått vid 180 meter över havet En bit innan Våmb fick jag för mig att vi skulle svänga av och gå över Cementas öppna område 'Naturmarken' - ett område där cementfabriken tidigare har brutit kalksten för cementtillverkningen. Men nu när brytningen är flyttad längre västerut har området blivit tillgängligt för allmänheten. Från vårt håll är det en stadig uppförsbacke och utsikten mot Sydbillingens lite högre delar brukar ...

Himlen klarnade upp, blev blå - "och rätt var det var lyste det till nån jävla jättelampa rätt i fejset... Det var solen", som Lena Nyman sa på sin bredaste stockholmska i numret 'Stadslollan' ur revyn Glaset i örat, 1973.  Reaktionen blev ungefär likadan för mig i dag, för det var längesen man såg solen... Vintersol Eller var det längesen? Det känns så i alla fall, men fasen vad gött det var ändå när moln och dimma skingrades och vår närmsta stjärna uppenbarade sig på himlen. Jag tror att vi alla behöver få se solen och ta del av dess strålar så ofta det bara går - vi mår bra av det helt enkelt. Ljus är liv! Det kan inte vara bra för någon att leva i ett ständigt mörker. Ändå lockas jag faktiskt av tanken att bo långt norrut. Tillfälligt alltså. Det är framförallt vid ett par långa tillfällen som lockar mig lite mer än andra - då det är polarnatt (ingen sol syns till under hela dygnet) och när det är midnattssol (då solen aldrig går ner under horisonten). Nu...