En Mil om Dagen

Det är fantastiskt att få barnbarn ! Fick den stora glädjen att träffa lilla Mila som hastigast när de var på väg hem i onsdags kväll. Oj, vad fin hon är! Och efter deras hemkomst har jag fått se bilder och filmer på både henne och storebror. Han tycks vara så glad, och väldigt kärleksfull, över att fått en lillasyster. Så härligt att se. Men nu ska vi ta oss från lilla Mila till "Lila mila" (Lila milen) på Billingen. Vi var fyra glada själar från Bengts vänner som träffades där i går och sprang. Jag har berättat om Lila milen förut - den kuperade och fruktade slingan på Billingen... Den kräver sitt men vi tog det lugnt och fint, och gick när det blev alltför jobbigt. Men i Caterpillarbacken sprang vi hela vägen. Det är en backe som är ett par tre hundra meter lång och har en grym höjdstigning. Även om det gick långsamt gick pulsen snabbt upp i de övre nivåerna. Hm, mer backträning får det nog bli i höst... Så här jobbigt ska det inte vara i backarna! Anna, Stefan, ja...

Vad är väl ett maraton mot Mila? När jag jobbade i natt kom samtalet jag väntat på ett tag. För då föddes nämligen mitt andra barnbarn - en liten flicka som ska få namnet Mila. Min son och hans sambo är nu lyckliga och stolta tvåbarnsföräldrar. Deras son Kian är storebror, och jag själv är en mycket glad och stolt farfar till TVÅ fina barnbarn... Plötsligt gick natten på jobbet lite lättare. Det var så skönt att höra att allt hade gått bra för dem, men nu kan jag knappt bärga mig av längtan att få träffa dem; Mila, storebror Kian och de stolta föräldrarna. Men de måste få återhämta sig ordentligt först, så det kanske tar någon dag till innan vi kan ses. Fantastiskt roligt är det i alla fall! I morgon (torsdag) är det dags för löpträning igen. Då blir vi ett gäng som ska springa den smått kuperade Lila milen tillsammans - och där ska vi ta det väldigt lugnt. Om kroppen känns bra efteråt kan det hända att jag lägger till några minuters tröskellöpning. Det är ju ändå bara t...

Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...

Långfredagens långlöpning var mitt första träningspass efter ett par veckors uppehåll pga sjukdom. Det var skönt att komma igång igen, men det är en lång väg att ta sig tillbaka till den form jag hade innan uppehållet. Att springa den kuperade Lila milen med låg puls passade mig bra, för när pulsen gick upp för högt då gick jag (+ tre stycken planerade 5-minuters-promenader), och det var skönt. Fick ihop 13 kilometer gång och jogg, och där fick det stanna för den här helgen. Den gamla versionen av Lila milen har på sina ställen fått sig ett lyft, men jag kan sakna naturkänslan på dessa ställen. I det stora en riktigt trevlig slinga... På långfredagen hann jag med ett besök hemma hos mor också. På påskaftonen firade vi vår hund Selma som fyllde 10 år, och sedan blev det årspremiär på motorcykeln (Selma fick stanna hemma). Vi hamnade på några riktigt besvärliga grusvägar och det blev en rejäl utmaning så här i premiären. Speciellt med passagerare på... I dag har hela familje...

När jag tittade ut genom fönstret i morse och såg hur regnet vräkte ner var inte lusten för löpning alltför stor. Den ökade inte heller när jag konstaterade att det bara var två grader varmt (eller rättare sagt kallt) ute. Isvindar från norr sved i mina kinder på vägen till bilen... Anna och jag hade bestämt oss för att dra iväg till Falköping för en löprunda på Mösseberg. Det är trevligt att träna på andra platser än de vanliga här hemmave´ och i dag var inget undantag. Regnet piskade på framrutan och temperaturen gick ner och låg precis över nollan. När vi närmade oss Falköping övergick regnet till snö och vi tittade smått förskräckta på varann. Det här var ingen av oss riktigt beredd på. Uppe på Mösseberg var det nollgradigt så det tog en liten stund innan vi blev varma. Vi joggade den lila kuperade milen och det regnade och snöade om vartannat - å på sina ställen blåste en rejäl motvind. Det var blött och lerigt men för egen del blev det en perfekt mental träning inför Kullaman...

Micke hade dragit ihop ett gäng motionssugna killar och tjej till kvällens utmaning - löpning med stavar på Lila milen. Det var första gången jag sprang med stavar och det var lite som att koppla in "fyrhjulsdriften" på en bil i uppförsbackarna. Effektivt och stabilt. Men det var jobbigt! I de längsta branta backarna gick jag faktiskt. Hade varken orken eller motivationen men pulsen fick sitt ändå - vilket är mitt mål med veckans träning (hög puls alltså). Med ett jämförbart löppass från förra året så hamnade min medelpuls fem slag högre den här gången med stavar. Men då ska man nog betänka att jag förbättrat min kondition något sen den gången - så det är nog egentligen lite större skillnad i puls med stavar än utan. Speciellt då jag inte är så van att aktivera överkroppen så där vid löpning. Vi sprang i huvudsak på den kuperade Lila milen på Billingens fritidsområde. Det blev en avstickare på ett ställe som gjorde att en a...

Tiden går så vansinnigt fort och julens ankomst närmar sig på allvar. Jag är ledig några dagar just nu men över jul & nyår jobbar jag som vanligt igen enligt mitt rullande schema, både röda och svarta dagar. Och när väl alla helger är slut närmar sig mitt första motionslopp i löpning för det nya året - WinterRun i Göteborg. Bansträckningen för  WinterRun släpptes i dag. Jag trodde att det skulle bli samma bana som förra gången, men se det blev det icke! Den största skillnaden är väl att den här banan går upp till Jakobsdal, via en tunnel under E6 i höjd med Balder på baksidan av Liseberg och en smal cykelbana med mötande löpare. Om jag uppfattat allt rätt så är det där som själva backtävlingen äger rum; en drygt 200 meter lång backe med 20 höjdmeter innebär ca 10 procents lutning, brantast i början. Vore härligt att klämma till med en riktigt bra tid där. För övrigt ser banan en aning knixig ut. Många tvära kurvor plus att det lär vara trångt på sina...

Hej på er igen. Det är visst mer sällan som jag är inne här på bloggen å skriver nu för tiden men det går lite i vågor det där. Just nu är jag inne i en sparsam skrivperiod - men vad gäller träning så är jag minst lika aktiv som tidigare. Sen jag skrev här senast så har jag hunnit avverka 28 kilometer löpning innehållande 556 höjdmeter och ett gympass. Löpningen i söndags bestod av tre tuffa backintervaller upp mot Billingehus. Jag startade vid Billingstorps förskola och sprang tre stycken femhundringar tills jag nådde hotellet på toppen. Det var tufft men jag tog aldrig i så där mycket att jag vek mig. Prickade 5:46-tempo på de två första intervallerna och 5:40-tempo på den sista. Men då var lutningen endast tuff en kort bit innan det planade ut sista biten mot hotell Billingehus. Annars handlade det om medellutningar på 9-10,5 procent, i blåst och regn... :) Nästa gång jag springer samma sträcka så ska jag korta ned den lite. Springa uppför tills motlut...

Sensommaren och hösten närmar sig med stormsteg - och med det några lopp. I augusti är det Midnattsloppet i Stockholm, i september SLA-loppet i Skövde och i oktober Hässelbyloppet i Stockholm. Jag känner faktiskt ingen press inför dessa lopp! Tänker prestera så gott det går och ge allt jag har för dagen, men jag tänker inte fokusera på att göra några tider som ska bli si eller så - bara köra! Jag har skrivit om det förut (prestationsångesten) och jag kommer säkert att skriva om det igen eftersom jag tycker det är viktigt. Tänker tillbaka på när jag slet för att nå sub50 på milen, gång efter gång, utan att klara målet. På något sätt låste det sig ända tills jag hittade rätt i min träning och fann glädjen i den igen. Började att träna rätt, slapp skador och plötsligt på ett träningspass sprang jag milen på 48 minuter. Helt oväntat och väldigt överraskande och roligt. Det är nästan precis ett år sedan det hände och sen har det bara rullat på. ...

Efter en slö dag blev det lite mer fart på gubben frampå sena eftermiddagen. Cykling, jogg och styrketräning stod på menyn. Start vid kvart över tre och färdig en stund efter sju. Detta blev nog det galnaste träningspasset på länge... Började med att cykla ned till gymmet med väskan, för att sen trampa uppför utmed Norra Bergvägen och Alphyddevägen till Billingens skidstadion. Där mötte jag upp Stefan, Jacob, Elin och Claes. Vi joggade Lila milen lugnt och försiktigt. Benen kändes lite trötta efter cykelturen i Billingebacken men det gick rätt så bra ändå. Pulsen höll sig för det mesta på A1-nivå - men steg lite extra i de värsta uppförsluten. När vi hade sprungit färdigt satte jag mig på cykeln och drog ner för Strupen i full fart, och en liten omväg till gymmet. Det var gött att få "trampa ur benen" efter löppasset. På gymmet la jag på ganska mycket vikter och kämpade på i 45 minuter. Benen fick vila till slutet av styrkepasset, men fick jobba på igen uppför på c...

Dagen efter Göteborgsvarvet blev inte mycket till vilodag. Först Pilgrimsvandringen i Varnhem och sen hem till mor för att klippa gräsmattan (som mer såg ut som en äng)... Det var ett fantastiskt fint väder när vi bland många andra gick Pilgrimsvandringen. Start vid Varnhems skola och sedan en mil förbi klosterkyrkan och vidare upp för Billingens branter. Ett par vätskestationer fanns strategiskt utplacerade på platser med milsvid utsikt. Det blev en fin tur i Billingens vackra natur. På eftermiddagen var jag hemma hos mor och där kunde jag konstatera att kommunens personal som hjälper äldre inte hade varit hemma hos mor och hjälpt till med gräsklippningen. De hade länge lovat att komma - men ingen behagade att dyka upp. Trots mina besvär med pollenallergi stod jag inte ut med att se det höga gräset. Så det blev att starta upp gräsklipparen och köra gräsmattan fyra gånger (!) innan den såg någorlunda ut. Det passet var värre än Göteborgsvarvet och Pilgrimsvandringen tillsammans! ...

Det känns nästan som om jag kom ur fas i min träning då jag hade mina fina dagar på motorcykeln i Säfsen. Men trots allt - sex kilometer löpning på asfalt hann jag med i Dalarnas skogar. För att inte tala om själva hojkörandet i skogen. Det blir bra svettigt det med. Men all denna goda mat vi fick... Oj, oj, oj... Kände mig bra tung när jag kom hem. OCH trött!!! Tog mig upp på berget, fast bestämd att få en löprunda. Blev en kombination av backträning och intervall-löpning. Körde den kraftigt kuperade lila milen. Efter drygt sex kilometer vek jag av hemåt igen. Totala sträckan blev 10 km, blandat löpning, jogg och gång. Kändes lagom och jag tror Selma gillade det också.