En Mil om Dagen

Jag fick ihop en härligt ansträngande mil i kväll, men det sägs att svenska folket rör på sig alldeles för lite . Att många av oss har dålig kondition och inte ens orkar promenera i tio minuter utan att behöva vila. Det låter inte bra, tycker jag. Vi har alla olika förutsättningar men en ung frisk människa anser jag ska orka med ett par kilometers promenad utan att säcka ihop. Så hörrni, ut och rör på er. Då kommer orken och konditionen å ni kommer må så mycket bättre. En mils löpning i kväll - och det gick dretbra (som man säger i Värmland). Reflexvästen är viktig i mörkret! När jag kom hem från jobbet i kväll bytte jag om till träningskläder direkt och sprang iväg på en förutsättningslös löprunda. Det gäller att inte tänka för mycket. Inte hamna i soffan. Det var ganska kallt ute men jösses vad skönt det är att springa då. Luften känns ren och klar, och den fyller lungorna med energi. Gick lätt att springa och mot slutet fanns orken att avsluta med en snabb kilometer. Visst ...

Tja! Nä, nån löpning blev inte av i dag. Nu får jag ställa hoppet till att orken finns där i morgon istället, för det vore skönt att komma ut en sväng. Den lilla kondition jag har måste underhållas och sen vill jag gärna bygga upp mer. Och då finns inga genvägar - bara att träna på... Såg att Bengt skickat ut ett sms till alla i vår löpgrupp i kväll. Han berättade att i morgon blir det löpning rakt över Billingen, med start i Öglunda - och med solen i ryggen joggandes genom skogen mot målgången i Skövde. Det blir  en tuff start, i en lång och brant backe, direkt i Öglunda, följt av grusvägar, stigar, spångar över mossar och en del andra spännande underlag. En tur som jag väldigt gärna hade varit med på, eftersom jag inte känner till småstigarna där, mer än vad jag studerat på kartan. Men tyvärr kan jag inte det eftersom jag jobbar hela kvällen. Ibland suger det! Men jag hoppas och tror att ni som är med får en riktigt fin tur. Annars har den här dagen flutit på ganska ...

Med tunga steg och en andhämtning som inte var av denna jord gav jag mig ut på Billingssluttningens kuperade småstigar i dag. Målet var att träna lugn trail-löpning och samtidigt få en skön runda i vår vackra natur här på Billingen. Det har varit enormt tungt att komma igång efter uppehållet med ryggskottet. Är fortfarande riktigt tungt, men det är väl bara att jobba på och lita på att träningen ger resultat - även om man inte orkar ge allt. Ha tålamodet och lita på att orken och styrkan så sakteliga byggs upp... Men energin finns inte där, inte heller i dag då det blev det en tur tillsammans med Anna på delar av Billingeleden. Vi startade på Stenvägen/Norra Bergvägen och sprang upp i skogen väster om Lingonstigen och vidare norrut via slalombacken, Dälderna och Ryds grottor. Vi sprang till största delen på små, kuperade stigar, där blicken för det mesta fick vandra över stigen för att se var man satte ner fötterna. Med massor av förrädiska fällor ...

Nu tror jag minsann att jag har hittat min formsvacka! Kvällens löpträning blev inte alls som jag hade tänkt mig och minnet av lördagens trötta runda satt kvar som en tagg också...  För i lördags hade jag inte heller nån bra känsla när jag sprang. Och det är just den sköna känslan som saknas. Det är jobbigt just nu och jag får slita ganska hårt för att ta mig fram. Tempot är godkänt och pulsen drar inte iväg alltför högt - men upplevelsen är inte bra när jag trycker på. Funderar på om jag ska lägga in lite extra löpvila ett tag. På torsdag kör jag ett långpass, får jag se vad jag kommer fram till efter det. Vad gjorde jag i kväll då? Jo, jag började med att både jogga och gå genom skogen uppför berget och där uppe tog jag sikte på den Gröna milen. Joggade lite lugnt en bit och när jag nådde två kilometer höjde jag tempot något. Min tanke var att jag skulle klara av att springa lite snabbare i minst 25 minuter - gärna lite mer - men det gick in...

Nästa söndag ska jag göra ett konditionstest hos Träningskonsulten i Skövde. Ska upp på löpbandet för att kolla om min kondition ( VO2Max/syreupptagningsförmåga ) har förbättrats något sedan det testet jag gjorde i våras. Här får jag även veta min mjölksyratröskel (laktatmätning genom blodprov), mina pulszoner och maxpuls. Och resultaten i detta  Dubbeltest (Tröskeltes + Maxtest) ligger sedan till grund för de råd jag kommer att få, vilka i sin tur ger mig stor nytta för min framtida träning. Jag borde rimligtvis vara i lite bättre form nu än senast. Mitt konditionsvärde då blev 47,1, vilket nätt och jämt placerade mig i högsta klass för min ålder. Kände mig i sisådär form då, kunde göra milen på cirka 55 minuter i vintras/våras. Nu fixar jag milen på cirka 50 minuter och ibland något snabbare. Fixar att springa lite längre sträckor dessutom, även om det inte går så fort - men ändå... Det är positivt! Ska hur som hels...

Låg puls betyder för mig riktigt skön löpning. I dag kan jag LÄTT springa en mil på under timman. Och det kan jag tack vare att min kondition tycks blivit lite bättre... Riktigt säkert får jag förhoppningsvis veta den 12 oktober - men mer om det tänkte jag berätta om i kommande inlägg här på bloggen. Och i kväll då? Jodå, det blev ett pass ihop med Anna och Jacob på Billingen. Först femman bağklänges följt av fyran åt rätt håll. Jag försökte hålla pulsen runt 140 bpm, men det var svårt. Alla höll prattempo - och prata - det gjorde vi där vi joggade fram genom skogen. När vi var klara med 8 km dämpade vi farten lite och gick ner till jogg i gångtempo. Det gör gott för musklerna efter en träningsrunda. Totalt blev det 9 småkuperade kilometer och på en tid strax under 55 minuter. Vi hade inte haft någon brådska alls och vi var kanonnöjda alla tre - detta gäng som förbättrade konditionen nått snäpp till...