En Mil om Dagen

Hej på er, Nu har det gått en vecka sedan Digitala Midnattsloppet förra lördagen . Kan fortfarande inte förstå att jag lyckades springa en hel mil i ett svep, och på en så bra tid! Men det är sant - och det var nog till stor del tack vare de jag sprang tillsammans med, de som hjälpte mig till denna framgång. Tack framförallt till Stefan som gav mig en bra rygg att gå på de fyra första kilometerna. Det har inte varit utan att loppet har känts av i kroppen dagarna efter. Benen har varit lite stelare, träningen har kanske gått  lite  trögare, men den glädje jag upplevt efter framgången har övervägt till min fördel. Träningspassen efter har bestått av lugna distanspass (6,5 km i söndags, 4 km i tisdags) och ett fartlekspass (totalt 4,5 km i torsdags). Jag höll nog ett alldeles för högt tempo i intervallerna, skulle fokuserat på att hitta mitt tänkta miltempo istället. Nu gick det i 4-fart å snabbare än så, och det gjorde att kroppen inte orkade så länge. Tog slut helt enkelt. Svep...

Fy vad det är kämpigt med löpningen just nu. Det här brukar jag ju skriva om i stort sett varje vår, för pollensäsongen påverkar mig mer eller mindre varje gång det är dags för hassel och björk. Orken att springa finns liksom inte där. Kroppen vill inte svara när jag springer, och jag blir hur trött som helst, utan att vare sig tempot eller pulsen är speciellt hög. Sen är mitt högerben rätt stumt fortfarande, så jag får ta det försiktigt med det också. Vårblommor som tittar fram hör till den här årstidens höjdpunkter. Pollen hör inte till höjdpunkterna... Under förra veckan fick jag ihop tre löpträningar och totalt 37 kilometer. Tisdagens pass innehöll långa och korta tempohöjningar (fartlek) och kändes rätt okej. Värre blev det på torsdagens sena långpass - en halvmara - som jag upplevde som oerhört jobbig. Sprang med låg puls, i ett väldigt modest tempo, men var så trött, så trött. Mot slutet fick jag "ge upp" och gå en hel del. I förrgår var det återigen dags för ...

Den kom som en uppenbarelse -  insikten om att löpning inte bara behöver handla om att springa snabbt eller långt. Varför jag plötsligt fick denna ingivelse just nu vet jag inte. En orsak kan vara då man märker av att varken snabbheten eller orken finns kvar som förr, då hittar man kanske andra glädjeämnen för att motivera sig i löpningen. Är glad för insikten, för jag diggar verkligen denna form av träning. En annan orsak till mina tankar var kanske kvällens löpning. En ljummen sommarkväll, med en orange sol som sakta sjönk ner bakom Billingen och lyste upp trädtopparna framför oss. Ja, det var en fin naturupplevelse där på vår lugna löpning, som jag, Jacob och Ola genomförde tillsammans i kväll. Vi joggade och gick om vartannat eftersom min puls fick styra passet - en puls som jag redan innan bestämt skulle hållas väldigt, väldigt låg... Hela upplägget var inspirerande. Det var när vi joggade lugnt i lätt utförs-lutning som jag tänkte tanken "att precis så här borde löpnin...

Löpträningen blev inte som jag hade tänkt i dag. För när jag hade sprungit nån halvmil hade min mage hamnat i sådant olag att löpning inte var lämpligt längre... Så kan det bli ibland. Då får man göra det bästa av situationen. Jag avslutade passet med att jogga, gå och köra några riktigt korta å snabba rusningar - så kallad fartlek (hö hö hö hö) - i ishalkan på de dåligt plogade cykelbanorna. Till helheten sett blev det ett riktigt bra pass ändå. Men varför har kommunen bekämpat snön och halkan så dåligt på vissa ställen. Mellan Aspö och Lillegården var det under all kritik. Inte röjt alls. Dåligt! Jag är ensam hemma ett par dagar och jag måste få säga att det är väldigt skönt att ha lägenheten för sig själv. I alla fall nästan ensam för Selma är hemma också. Vi har varit ute å gått en hel del i dag och fått ihop drygt två timmars promenad. Jag hade tänkt att komma ut på löpningen direkt efter andra promenaden på eftermiddagen - men jag däckade hemma och sov i drygt två ti...

Min far skulle ha fyllt 84 år i går om han hade levt. I dag var vi en tur till hans grav, tillsammans med min mor, och la en bukett rosor där. Sen åkte vi hem till mor där vi drack kaffe och åt tårta. Vi firade hans födelsedag med en minnesstund runt det uppdukade bordet. Det var fint. Det var bara han som saknades... I november har det gått tio år sedan han gick bort. Det är helt otroligt vad de här tio åren har gått fort. Så mycket som har hänt! Det ser man inte minst på sina barn... Dom har gått från att vara små till att blivit vuxna. Det gäller verkligen att ta till vara på livet och leva här och nu. Njut av att få vara dina barns idoler. Det är man när de är små! Ha kul tillsammans med nära och kära. Visa att du bryr dig. Gör det du tycker om! Gör det nu! Vänta inte. Dröm inte. Lev nu!!! Allt kan förändras på en kort sekund... Men visst ska man drömma lite om framtiden också. Även på sikt. Min närmaste framtid består just nu av ett femkilometerslo...

Den här helgen tillbringar jag i Skåne. I dag var jag i Ystad och besökte bland annat  kafét Olof Viktors på Österlen, en bit utanför stan. Sen körde jag ett löpträningspass i Sandskogen, på Strandpromenaden som sträcker sig några kilometer alldeles utmed stranden och havet. Solen sken, vågorna rullade in och havet brusade iskallt högt. Det är verkligen härligt att vara ute och springa på andra platser är de vanliga hemmave`... Att få springa utmed havet är en speciell känsla. Doften av salt och tång, ljudet av de stora vågorna som rullar in och den låga solen i syd som strålade med sitt vackra bleka vintersken. Det blev ett svettigt pass av blandad karaktär. Först snabbdistans, tröskel och tempo i ett. Pulsen låg högt mest hela tiden de första fem kilometerna. Toppnoteringen visade på 200bpm och snittet hamnade 160bpm (86 % av min uppmätta maxpuls på 185bpm). Efter de första fem tog jag det lite lugnare och blandade träningen med gång, jogg och fartlekar/in...

I går ett styrkepass med Anna och i dag ett löppass med Selma. Veckan har börjat bra! Det känns lite bättre i ryggen nu - men jag får fortfarande vara väldigt försiktig när jag ska böja mig, å så. Det gäller ju oss alla, att när man böjer sig ner så böjer man knäna och behåller ryggen rak. Och bålstyrkan får sin dos på varje styrkepass på gymmet. I går med! Ryggen mår bra av det. Å så lite snack med Anna också såklart! Det mår jag också väldigt bra av. :) I dag ägnade jag förmiddagen åt lite löpning ihop med Selma. Efter en kilometers promenad startade jag pulsklockan och satte igång med uppvärmningen som efter ett par kilometer följdes av sex kilometers fartlek. Jag improviserade hela tiden - såg en stolpe som jag sprang snabbt till, en snöfläck som fick fungera som startpunkt och en liten jordhög som fick vara mål, och så vidare. De kortaste sträckorna var kanske 40-50 meter upp till de längsta på cirka 200 meter. Återhämtningen mellan varje intervall var ungefär li...

Efter uppvärmningen väntade en pulshöjning - fartlekar... Det blev ett kort men roligt pass i stan denna kväll. Fartlekar är väldigt roliga faktiskt. Springa riktigt snabbt mellan ett par lyktstolpar t ex. Jogga lite, springa halvsnabbt, sprinta, gå, osv osv. Variera längden, springa uppför, nedför, i trappor och på olika sätt. Uppvärmningen innan är förstås väldigt viktig, så det blev ett par kilometer innan jag satte igång. Sen var det bara att köra! Extra kul är det efteråt att sitta och kolla igenom statistiken i Garmin Connect och konstatera att det ganska ofta gick i 3-minuters-tempo och ibland ännu snabbare. Fast det är ju inte så svårt när det bara handlar om riktigt korta sträckor som 10 eller 20 meter. Längsta snabba sträckan i kväll var kanske runt 100 meter. Men pulsen höll sig uppe den mesta tiden under de tre kilometer som jag körde på hårt. Avslutade med nästan två kilometers nedjogg. När jag stängt av pulsklockan tog jag en promenad med Selma och la in y...