Hjärta och lungor fick jobba...

...på min löpträning som till stor del gick i några längre backar. Inte gick det speciellt fort, och det var inte meningen heller, men hujedamej vad hjärta och lungor fick jobba. Benen kändes dock helt okej. Blev konstigt nog inte det minsta trött i dem.

Gårdagens löprunda blev drygt 6 kilometer lång. Fyra längre backar var inplanerade, den första 400 meter lång. Redan här var pulsen uppe i riktigt höga nivåer. Efter nån kilometer kom nästa backe - 800 meter! Sista halvan av den var rätt brant, så det var skönt när den tog slut och jag fick några hundra meter lätt utför. De två sista backarna skulle dock bli riktigt tuffa!

Den första av de två var även den 400 meter lång. Med ett motlut på knappa 7 procent, och med de andra backarna i benen, fick jag ge mig efter ca 300 meter. Gick 10-20 meter innan jag fortsatte springa igen. Pulsen var nu uppe på höga nivåer, när jag vek av upp mot den sista (och tuffaste) backen. Den var 800 meter lång och hade en snittlutning runt 9 procent. Det blev besvärligt! Här fick jag gå ganska långa sträckor - och pulsklockan visade pulsnivåer i övre delen av tröskelzonen.

Jag fick knappt luft - men på något konstigt vis njöt jag av det. Så länge benen orkade bära en så var det rätt okej ändå. Och min inställning var att jag inte var tvungen att springa hela vägen. Träningen handlade om styrka och kondition, och inte alls om snabbhet. När jag vände uppe på toppen och gav mig av utför igen, då kunde jag hålla ett ganska snabbt och behagligt tempo ändå. Lyckades skrapa ihop 155 höjdmeter enligt pulsklockan. På fredag får det återigen bli något lugnt - men lite mindre ansträngande...