Bara några timmar efter det förra blogginlägget publicerades föddes en liten (nåja) pojke på sjukhuset här i Skövde. I samma ögonblick blev två unga människor föräldrar och jag själv blev farfar - en mycket stolt sådan...
Min son och hans sambo är de två lyckliga föräldrarna. Strax före klockan två i natt fick jag veta att de befann sig på förlossningen. Någon timma senare var pojken född, 55,5 centimeter lång och 4.885 gram tung. En rätt så stadig grabb med andra ord.
 |
| Ja, jag erkänner - jag smälter när jag ser den här bilden... |
Det är svårt att med ord beskriva den lycka man känner när ens första barnbarn kommer till världen. Glädjeruset blandad med oro för vad som kan hända, går inte att jämföra med då man själv fick barn. Nu har man inte samma kontroll över situationen och det är läskigt. Men allt har gått bra och alla mår väl och det är det viktigaste. Mamma och pappa är hur duktiga som helst, men såklart väldigt trötta efter allt de gått igenom. Och det gissar jag att den lille är med. Nu hoppas jag att de får sova ut och att vi alla får träffas i morgon.
 |
| Åsbotorpssjön. Selma syns inte i bild här - men tro mig - hon var badsugen |
Efter en natt med lite sömn blev det en skön promenad upp på berget med Selma. Jag var ordentligt trött, det var grått och trist men inom mig var det sol och glädje. Tog några bilder under promenaden och det är nästan så det ser ut som de är svartvita med ett blå-tons-filter. Fanns lite konstsnö kvar på Billingen också, och vi såg en ensam skidåkare kämpa på där i spåren.
 |
| Skidåkaren hade passerat för någon minut sedan. Han behövde inte trängas med någon i spåret. |
Innan jobbet var farfar (dvs jag) och farmor på ett café och firade morgonens nedkomst. Lite tidigt för en semla kan tyckas, men firar man en sån här sak får man väl göra lite som man vill. Tycker i alla fall jag...
 |
| Årets sista semla? |
Kommentarer
Skicka en kommentar