Mössebergslunken gav en pallplats

Mössebergslunken har ett avslappnat och avväpnande namn tycker jag. Därför gjorde det inte så mycket att jag inte mådde bra på morgonen - för jag hade bestämt mig för att bara "lunka runt" på Mössebergs kuperade stigar... 

Jag hade aldrig sprungit Mössebergslunken förut trots att det här var den 46:e upplagan. Men i år skulle det alltså bli av  för mig att vara med i detta anrika terränglopp. Falköping bjöd på bra väder för löpning med en molnig himmel och lagom temperatur (runt 8-10 grader med en småkylig vind). Många glada löpare i alla åldrar var på plats, inte minst Anna som var där och också skulle springa loppet. Efter vi hämtat ut våra nummerlappar värmde vi upp en stund. Nä,det kändes inte alls bra! Jag joggade några hundra meter i typ 5:30-tempo och blev helt slut av det.

Startpistolen brann av med ett rejält skott och alla vi tiokilometerslöpare lunkade iväg i olika tempo. Många i hög fart men jag höll mig till planen och tog det lugnt. Blev lite förvånad då jag tittade på pulsklockan och såg att mitt lugna tempo låg runt 4:40. Men det kändes bra så jag fortsatte på samma sätt tills det var dags för varvning efter fem kilometer.

Där stannade jag till och tog en mugg vatten. Förflyttade mig gåendes framåt medan jag drack några klunkar av det halvljumna vattnet. Löparna jag haft framför mig tog också vatten men försvann snabbt ifrån mig. När jag var klar började jag lunka på igen. Det var inte svårt att hitta tempot igen och efter en liten stund var jag faktiskt ikapp de två som sprungit ifrån mig vid vätskekontrollen. Då var jag rätt trött, så mitt beslut blev att gå i en väntande kort, men brant, backe.

De två försvann i fjärran igen - men än en gång var jag ikapp dem igen. Kändes rätt bra men nu började jag längta ordentligt till målgång. Vi hade sprungit sju kilometer då jag tillsammans med de två andra framför mig för andra gången kunde snegla på det väntade målet några få meter ifrån oss. Den sista biten gick på ren vilja och jag försökte peppa mig själv med positiva tankar; "du orkar, det är den här sista biten av loppet som du har lagt ner all träning för att klara - håll huvudet kallt och ge järnet på slutet - sen får du vila".

Med de orden klingande i huvudet tog jag den sista branta backen springandes tillsammans med mina två vänner jag bara sett ryggen på under större delen av loppet - men nu blev det deras tur att se min rygg. De sista 300 meterna ökade jag tempot mer och mer, och de sista 200 meterna låg jag under 4:00-tempo hela vägen in i mål. Tiden stannade på 47:20 och jag måste säga att jag är väldigt nöjd med den. Den gav mig en andraplats i min åldersklass (resultatlista) och jag blev riktigt överraskad av alla de fina priser IK Wilske delade ut. Efter dusch och prisutdelning åkte jag och Anna (som också gjorde ett fantastiskt bra lopp) till Sibylla i Falköping och åt varsin hamburgare. Den satt riktigt fint och det blev en bra avslutning på den här fina löpdagen...



Rikligt belönad andraplatstagare



BONUS: I torsdags kväll sprang jag och Elin Nattloppet i Lidlöping för Världens Barn. Det var P4 Radio Skaraborg och Lidköpings Vintersportklubb som anordnade det här loppet där till förmån för Radiohjälpens insamling. Startavgiften var frivillig och eftersom det sena loppet passade in mellan mina arbetspass så kändes det självklart att vara med. Banan var ca 4,6 kilometer lång och vi sprang tillsammans och småpratade hela vägen. Ingen tävlingsnerv alls - utom på slutet då jag fick sån lust att spurta förbi en framförvarande herre. Men jag höll mig i skinnet och jag och Elin sprang tillsammans in över mållinjen.


Kommentarer

Populära inlägg

Träningen flyter på

Långlöpning i Tibro

Ångestfyllda SLA-loppet