Ålderdomen gör sig påmind
I det här inlägget tänkte jag filosofera över den perfekta löpkänslan, om backträning och om min ålderdom...
I inledningstexten överst i den här bloggen skriver jag om den perfekta löpkänslan. Men vad menar jag med det egentligen? Tänkte att jag skulle berätta om just det här den här gången. Föreställ dig att du springer fram på lätta ben, med låg puls och i ett hyfsat högt tempo. Ungefär som när man springer snabbt i en lätt lutad nedförsbacke. Du upplever det inte speciellt jobbigt, andhämtningen är inget att tala om och du bara myser dig igenom passet i en mil eller två... Dessutom har du inte blivit speciellt trött heller trots att tempot varit på den nivån som du normalt blir ganska trött av. Du har nått ett slags Runners High... För mig skulle den här drömmen vara runt ett fem-tempo per kilometer. Fast det är förmodligen en utopi i mitt fall, men drömmen finns där. En dröm som får mig att vilja lägga det där lilla extra i min vardagliga träning. Styrketräning, långa löpningar, trösklar, intervaller och backträning hjälper mig kanske lite närmare den där perfekta löpkänslan.
Min senaste insikt då det gäller träning är att jag behöver lägga in fler backpass bland mina löppass. Förstår inte riktigt varför det har kommit av sig, för jag gillar ju verkligen att springa i backar, så hur svårt kan det vara? I lördags blev det av i alla fall! Och det blev i en av Skövdes mest brutala backar - den beryktade Strupen norr om slalombacken. La upp samma sträcka som IFK Skövdes tävling "Strupen upp" brukar vara. Det är en jobbig sträcka och på sina ställen är lutningen väldigt stark (säkert runt 20 procent). Då känns det i benen.
Tanken med just den här träningen var att jogga uppför med en given puls. Gick pulsen över gränsen så avbröt jag omedelbart joggandet och övergick till lugn promenad tills pulsen gick ned med ett par slag under gränsen, och då började jag jogga igen. Det kändes helt perfekt för man blev trött, men aldrig så där riktigt trött så man bara ville ge upp. Nu våndas jag inte inför nästa träningspass i den här grymma backen, utan tänker köra på samma sätt där ett tag framöver. Min förhoppning är att kroppen utvecklas och klarar sträckan bättre och bättre för var gång. [Läs mer om detta träningspass under "FAKTA" nedan.] För övrigt får det bli fler pass på den kuperade Lila milen på Billingen och på andra stigar och vägar runt om här på sluttningen.
I går hade jag högtidsdag. Firade med en födelsedagsjogg på dryga 18 lugna kilometer, vilket jag aldrig haft några direkta problem med förut. Men i går... Det var som om kroppen ville säga till mig; "hörru', du är 55 år nu, tro inte att det inte kommer att märkas..." Kände inget när jag sprang men efteråt gjorde det riktigt ont en bit ner på vänstersidan under ländryggen. Smärtan hängde i under resten av dagen, som en elak påminnelse över min åldrande kropp. Men besvären hade släppt nu på morgonen som väl var. Men jag tar det som en varningssignal och nu är det nog bäst att ta det lite lugnt med långpassen framöver. Har bestämt att köra långt på måndagar och söndagar jämna veckor, vilket innebär att nästa långpass är nu på söndag. Får nog räcka med 12-14 kilometer då. Får väl se om jag når mitt mål gällande 35 kilometer löpning i ett svep i år. Hälsan går i vilket fall först!
FAKTA - Träning i Strupen: Tävlingen "Strupen upp" är 1.320 meter lång - och med sina 132 höjdmeter på sträckan snittar lutningen exakt på 10 procent. På sina ställen är lutningen mindre (knappt någon lutning alls) och på andra är det riktigt brant - betydligt över de tio procenten. Starten är på gräsmattan vid uppfarten till slalombacken på Dalvägen. Målgång en bit in på den asfalterade promenadslingan mot utsiktsplatsen och Åsbotorpssjön. Jag använder samma sträcka för min backträning i Strupen, framförallt för att kunna mäta mig med de tider som görs av andra i tävlingen.
Mitt upplägg för träning i denna backe är att hålla pulsen runt 85 procent av maxpuls (158bpm). Passet inleds med drygt 1,5 kilometers lugn uppvärmning och därefter följer jogg upp i backen. Då får klockan hålla koll på pulsen och när den varnar för att pulsen gått upp för högt avbryter jag direkt och väntar tills pulsen är strax under 158 igen (156). Givetvis har jag koll på tiden och i lördags stannade klockan på 9:36,1 (7:16-tempo). Den tiden hade gett mig en 55:e plats i år (av 76). Mitt mål är att klara tävlingen på under åtta minuter. Då får man hålla tempot runt sex minuter...
I inledningstexten överst i den här bloggen skriver jag om den perfekta löpkänslan. Men vad menar jag med det egentligen? Tänkte att jag skulle berätta om just det här den här gången. Föreställ dig att du springer fram på lätta ben, med låg puls och i ett hyfsat högt tempo. Ungefär som när man springer snabbt i en lätt lutad nedförsbacke. Du upplever det inte speciellt jobbigt, andhämtningen är inget att tala om och du bara myser dig igenom passet i en mil eller två... Dessutom har du inte blivit speciellt trött heller trots att tempot varit på den nivån som du normalt blir ganska trött av. Du har nått ett slags Runners High... För mig skulle den här drömmen vara runt ett fem-tempo per kilometer. Fast det är förmodligen en utopi i mitt fall, men drömmen finns där. En dröm som får mig att vilja lägga det där lilla extra i min vardagliga träning. Styrketräning, långa löpningar, trösklar, intervaller och backträning hjälper mig kanske lite närmare den där perfekta löpkänslan.
Min senaste insikt då det gäller träning är att jag behöver lägga in fler backpass bland mina löppass. Förstår inte riktigt varför det har kommit av sig, för jag gillar ju verkligen att springa i backar, så hur svårt kan det vara? I lördags blev det av i alla fall! Och det blev i en av Skövdes mest brutala backar - den beryktade Strupen norr om slalombacken. La upp samma sträcka som IFK Skövdes tävling "Strupen upp" brukar vara. Det är en jobbig sträcka och på sina ställen är lutningen väldigt stark (säkert runt 20 procent). Då känns det i benen.
Tanken med just den här träningen var att jogga uppför med en given puls. Gick pulsen över gränsen så avbröt jag omedelbart joggandet och övergick till lugn promenad tills pulsen gick ned med ett par slag under gränsen, och då började jag jogga igen. Det kändes helt perfekt för man blev trött, men aldrig så där riktigt trött så man bara ville ge upp. Nu våndas jag inte inför nästa träningspass i den här grymma backen, utan tänker köra på samma sätt där ett tag framöver. Min förhoppning är att kroppen utvecklas och klarar sträckan bättre och bättre för var gång. [Läs mer om detta träningspass under "FAKTA" nedan.] För övrigt får det bli fler pass på den kuperade Lila milen på Billingen och på andra stigar och vägar runt om här på sluttningen.
I går hade jag högtidsdag. Firade med en födelsedagsjogg på dryga 18 lugna kilometer, vilket jag aldrig haft några direkta problem med förut. Men i går... Det var som om kroppen ville säga till mig; "hörru', du är 55 år nu, tro inte att det inte kommer att märkas..." Kände inget när jag sprang men efteråt gjorde det riktigt ont en bit ner på vänstersidan under ländryggen. Smärtan hängde i under resten av dagen, som en elak påminnelse över min åldrande kropp. Men besvären hade släppt nu på morgonen som väl var. Men jag tar det som en varningssignal och nu är det nog bäst att ta det lite lugnt med långpassen framöver. Har bestämt att köra långt på måndagar och söndagar jämna veckor, vilket innebär att nästa långpass är nu på söndag. Får nog räcka med 12-14 kilometer då. Får väl se om jag når mitt mål gällande 35 kilometer löpning i ett svep i år. Hälsan går i vilket fall först!
 |
| En ljusslinga i fönstret fick bidra med att höja feststämningen i går kväll |
FAKTA - Träning i Strupen: Tävlingen "Strupen upp" är 1.320 meter lång - och med sina 132 höjdmeter på sträckan snittar lutningen exakt på 10 procent. På sina ställen är lutningen mindre (knappt någon lutning alls) och på andra är det riktigt brant - betydligt över de tio procenten. Starten är på gräsmattan vid uppfarten till slalombacken på Dalvägen. Målgång en bit in på den asfalterade promenadslingan mot utsiktsplatsen och Åsbotorpssjön. Jag använder samma sträcka för min backträning i Strupen, framförallt för att kunna mäta mig med de tider som görs av andra i tävlingen.
Mitt upplägg för träning i denna backe är att hålla pulsen runt 85 procent av maxpuls (158bpm). Passet inleds med drygt 1,5 kilometers lugn uppvärmning och därefter följer jogg upp i backen. Då får klockan hålla koll på pulsen och när den varnar för att pulsen gått upp för högt avbryter jag direkt och väntar tills pulsen är strax under 158 igen (156). Givetvis har jag koll på tiden och i lördags stannade klockan på 9:36,1 (7:16-tempo). Den tiden hade gett mig en 55:e plats i år (av 76). Mitt mål är att klara tävlingen på under åtta minuter. Då får man hålla tempot runt sex minuter...
Kommentarer
Skicka en kommentar