Mina skor blev blöta - speciellt den vänstra...

Nytt år - nya möjligheter. Som ett oskrivet blad ligger det framför oss och väntar på att bli fyllt med händelser och öden. Vi kanske har vissa planer för året men ingen av oss vet väl egentligen vad som väntar. Men klart är att våra beslut och gärningar kommer spela stor roll i vad som sker.

Mitt träningsbeslut i dag var att springa länge med låg puls (runt 132bpm). Slängde ut ett sms till löpgruppen för att se om nån ville hänga med. Det var det! Stefan var också sugen på att springa långt och länge så vi bestämde oss för att ta en runda på tre mil. Det är bland det längsta jag har sprungit och det var bra mycket längre än det längsta som Stefan hade sprungit förut.

Vi möttes i det gråkalla vintervädret utanför Arena Skövde, slängde några ord och joggade sedan långsamt iväg på de snöbeklädda vägarna. Det hade kommit lite snö på morgonen och det hade blivit småslaskigt, så mina skor blev snart ganska blöta - speciellt den vänstra. Vi joggade via Norrmalm, Havstena och Dälderna till den långa uppförsbacken på Lerdalavägen, upp till Raka linan vidare in på Hallanvägen. Där var det rena rama isgatan och om möjligt än värre på Backavägen upp mot Ljungstorpsvägen. En bil i diket vittnade om hur besvärligt det var...

Men vi hamnade inte i diket, vi klarade oss utan några större intermezzon. Det var riktigt trevligt att springa lugnt tillsammans och prata om ditten och datten - mest löpsnack. I bakgrunden hördes varje steg i snöslasket och mot den hårda isiga vägbanan. Kilometer efter kilometer avverkades överraskande snabbt och vi var nog rätt förvånade båda två när vi insåg att nästan halva distansen hade sprungits. Vart tog den tiden vägen?

Som längst hade Stefan sprungit halvmaradistansen tidigare och när vi passerade den var varje meter ett nytt rekord för honom. Vi skojade lite å sa att man kanske skulle haft något att fira med - champagne till exempel. Alkoholfri såklart! Mer seriösa var vi då vi insåg att lite vatten inte hade varit så dumt att ha med. Mot slutet fick Stefan ordentliga krampkänningar och det hade nog varit förståndigt om vi hade sett till att hela tiden fylla på depåerna med vätska. Det brukar ju motverka kramp. Något att tänka på till nästa gång.

Årets första löprunda blev alltså hela 30 kilometer lång. Den kändes bra att springa och jag blev övertygad om att jag kommer att kunna öka distansen långsamt mot de 35 kilometer som är ett av mina mål i år. Till sist vill jag önska er alla en god fortsättning på det nya året. I nästa inlägg tänkte jag berätta lite om hur jag ser på träningsåret 2016.



Kommentarer

Populära inlägg

Årets första löpträning

Tomtejoggen i Karlsborg

Tidig långlöpning