Personbästa i Karlsborg
Att börja 2015 med att sätta ett personbästa på årets första mil-lopp kändes ju inte helt dumt. Och detta på isiga och mycket hala vintervägar... Kan inte annat än att känna mig riktigt nöjd!!!
Vi var ett gäng gubbar och tanter som sprang och gick Vinterspringet på en ca fem kilometer lång varvbana i Norra Skogen i Karlsborg, Västra Götaland. Solen sken till en början och hela banan var frosthal och på långa partier sprang vi på packad is i vägkanten. Det gällde att hålla tungan rätt i mun då, men på sina ställen kunde man hitta en del partier som var halkbekämpade med grus - och då blev fästet bättre. Jag tog rygg på två herrar och till en början sprang vi i 4:20-tempo, så jag bestämde mig för att inte dra förbi även om det kändes som att jag skulle kunna göra det just då. Det var ett klokt beslut, då detta är ett tempo som är lite för högt för mig på den distansen. Den ene av herrarna blev efter drygt tre kilometer fullständigt skogstokig och vrålade en lång harang med svordomar och förbannade det hala väglaget. Sen såg jag inte honom mer. Jag fortsatte hålla rygg på mannen framför mig...
Han var duktig! Efter fem kilometer kändes det som att jag skulle få ge upp. Hjärnan fullkomligt skrek åt mig att sluuuta!!! "Aldrig", tänkte jag, men kände mig tvungen att slå av något på farten och återhämta mig lite under den fortsatta löpningen. Mannen framför mig var plötsligt 20-30 meter framför mig och tycktes mala på utan någon som helst trötthet. Men jag "höll rygg" och började närmade mig honom alltmer och mer igen... När vi passerade startplatsen för andra gången fick vi fortsätta att springa en liten bit till, för att sedan vända (vid en uppskyltad vändpunkt) och springa tillbaka till startplatsen, som nu var mål. Tittade på klockan strax efter vändningen (för tredje gången under loppet) och såg till min stora förvåning att den visade på 44:54. När jag passerade mållinjen tre sekunder efter min "hare", så ropade de ut min tid: 45:17! Nytt personbästa!!! Trots den ganska besvärliga halkan - och trots snöfallet och motvinden i slutet av loppet kunde jag göra mitt livs snabbaste lopp. Men min pulsklocka visade dock en kortare sträcka: 9.79.
Talade med arrangören efteråt och de sa att banan var kotrollmätt på flera olika sätt och att de var hyfsat säkra på att den var 10 kilometer lång. Det skulle kanske kunna slå på några meter hit eller dit. Men trots osäkerheten om banlängden så är jag supernöjd med min prestation i dag. Det blev ett bra träningspass (8k med en ständig puls mellan 90-97 procent av min maxpuls) och jag kunde inte annat än att gå fram och tacka "min hare" för att han hjälpte mig fram till mitt nya personbästa. Han fick mig att prestera bättre än någonsin och det är bara att konstatera att det här året har börjat bra... :)
Vi var ett gäng gubbar och tanter som sprang och gick Vinterspringet på en ca fem kilometer lång varvbana i Norra Skogen i Karlsborg, Västra Götaland. Solen sken till en början och hela banan var frosthal och på långa partier sprang vi på packad is i vägkanten. Det gällde att hålla tungan rätt i mun då, men på sina ställen kunde man hitta en del partier som var halkbekämpade med grus - och då blev fästet bättre. Jag tog rygg på två herrar och till en början sprang vi i 4:20-tempo, så jag bestämde mig för att inte dra förbi även om det kändes som att jag skulle kunna göra det just då. Det var ett klokt beslut, då detta är ett tempo som är lite för högt för mig på den distansen. Den ene av herrarna blev efter drygt tre kilometer fullständigt skogstokig och vrålade en lång harang med svordomar och förbannade det hala väglaget. Sen såg jag inte honom mer. Jag fortsatte hålla rygg på mannen framför mig...
Han var duktig! Efter fem kilometer kändes det som att jag skulle få ge upp. Hjärnan fullkomligt skrek åt mig att sluuuta!!! "Aldrig", tänkte jag, men kände mig tvungen att slå av något på farten och återhämta mig lite under den fortsatta löpningen. Mannen framför mig var plötsligt 20-30 meter framför mig och tycktes mala på utan någon som helst trötthet. Men jag "höll rygg" och började närmade mig honom alltmer och mer igen... När vi passerade startplatsen för andra gången fick vi fortsätta att springa en liten bit till, för att sedan vända (vid en uppskyltad vändpunkt) och springa tillbaka till startplatsen, som nu var mål. Tittade på klockan strax efter vändningen (för tredje gången under loppet) och såg till min stora förvåning att den visade på 44:54. När jag passerade mållinjen tre sekunder efter min "hare", så ropade de ut min tid: 45:17! Nytt personbästa!!! Trots den ganska besvärliga halkan - och trots snöfallet och motvinden i slutet av loppet kunde jag göra mitt livs snabbaste lopp. Men min pulsklocka visade dock en kortare sträcka: 9.79.
Talade med arrangören efteråt och de sa att banan var kotrollmätt på flera olika sätt och att de var hyfsat säkra på att den var 10 kilometer lång. Det skulle kanske kunna slå på några meter hit eller dit. Men trots osäkerheten om banlängden så är jag supernöjd med min prestation i dag. Det blev ett bra träningspass (8k med en ständig puls mellan 90-97 procent av min maxpuls) och jag kunde inte annat än att gå fram och tacka "min hare" för att han hjälpte mig fram till mitt nya personbästa. Han fick mig att prestera bättre än någonsin och det är bara att konstatera att det här året har börjat bra... :)
Kommentarer
Skicka en kommentar