En överraskning på löpträningen
Exakt tre veckor innan min start i Göteborgsvarvet var siktet inställt på löpträning och genrep av de 21 097,5 meter som dagen till ära skulle genomföras på Skövdes gator. När jag passerat mållinjen möttes jag av en överraskning...
Jag och mina två arbetskamrater som i dag också var mina löparkompisar stod på "startlinjen" strax utanför Kvantumhuset i Skövde när klockan var 14:35, samma tid som för min start i Göteborgsvarvet om tre veckor den 17 maj. Solen sken från en klarblå himmel och pollenprognoserna visade på härligt höga nivåer. Jag hade prepparerat mig med såväl mediciner som ögondroppar och solglasögon var på. Liksom ett nödvändigt vätskebälte såklart. Vi var redo!
Starten gick och det bar till en början av nedför i ett lagom skönt tempo. Kändes gött! Vi var förväntansfulla och fyllda med energi där vi joggade jämsides ihop. Den yngsta av oss hade det nog lättast för hon sprang baklänges ett tag och peppade oss två flåsande gubbar bakom henne. Efter nästan fyra kilometer vek vi av uppför Billingen. Här släppte förste man som tyckte tempot var lite för högt. Fullt förståligt eftersom han nyligen tagit upp sin löpträning. Bra kämpat JT! Du fick ihop tre Endomondo-pokaler på sträckan och det är inte fy skam...
Vi andra två fortsatte uppför och efter den ganska långa sega backen gick det utför en bit. En liten chans att vila från den värsta ansträngningen. Sen rullade det på i en ganska jämn fart hela vägen. Vi passerade milen på 1.01.31 och det medhavda vattnet gick åt som smör i solsken. Genom de centrala delarna av stan var inte banan så värst kuperad, så det flöt på ganska bra. Tolv, tretton, fjorton kilometer passerades och man började känna att det här funkar rätt bra. Mina nya skor behöver dock springas in lite till. Brände bra i fotsulorna. Och mitt ena knäskydd måste bytas ut mot ett som inte skaver.
Vid sjutton kilometer började jag känna av tröttheten i både huvud och ben. Solen gassade på oss och vi blev nog rätt sega båda två av detta. Vattnet var räddningen för det kändes direkt att man blev piggare efter ett par klunkar. Även de få skuggiga partierna vi sprang i var guld och en chans till återhämtning. La in små korta sträckor då vi gick. Bara några sekunder eller nån minut. Det gjorde underverk för återhämtningen och vid nitton och tjugo kilometer blev det en form av korta intervaller. Gick några meter, joggade snabbt några meter osv. När vi hade tagit oss igenom den mest jobbiga och kuperade delen av banan väntade den sista biten, då mest utför. Hade nu ork att öka farten något och gjorde den sista kilometern på 4:44 och de sista 100 meterna i 4:15-tempo. Min löpkompis gick i mål strax efter - och hon satte ett personligt distansrekord med nio kilometer. Inte dåligt! Och själv kollade jag klockan och fick se att jag satte personbästa på distansen - med nästan femton minuter. Överraskande, glädjande och lite förvånande. Det var inget jag hade räknat med just i dag men det var väldigt välkommet. Nu känner jag mig redo för att springa Göteborgsvarvet om tre veckor.
Jag och mina två arbetskamrater som i dag också var mina löparkompisar stod på "startlinjen" strax utanför Kvantumhuset i Skövde när klockan var 14:35, samma tid som för min start i Göteborgsvarvet om tre veckor den 17 maj. Solen sken från en klarblå himmel och pollenprognoserna visade på härligt höga nivåer. Jag hade prepparerat mig med såväl mediciner som ögondroppar och solglasögon var på. Liksom ett nödvändigt vätskebälte såklart. Vi var redo!
Starten gick och det bar till en början av nedför i ett lagom skönt tempo. Kändes gött! Vi var förväntansfulla och fyllda med energi där vi joggade jämsides ihop. Den yngsta av oss hade det nog lättast för hon sprang baklänges ett tag och peppade oss två flåsande gubbar bakom henne. Efter nästan fyra kilometer vek vi av uppför Billingen. Här släppte förste man som tyckte tempot var lite för högt. Fullt förståligt eftersom han nyligen tagit upp sin löpträning. Bra kämpat JT! Du fick ihop tre Endomondo-pokaler på sträckan och det är inte fy skam...
Vi andra två fortsatte uppför och efter den ganska långa sega backen gick det utför en bit. En liten chans att vila från den värsta ansträngningen. Sen rullade det på i en ganska jämn fart hela vägen. Vi passerade milen på 1.01.31 och det medhavda vattnet gick åt som smör i solsken. Genom de centrala delarna av stan var inte banan så värst kuperad, så det flöt på ganska bra. Tolv, tretton, fjorton kilometer passerades och man började känna att det här funkar rätt bra. Mina nya skor behöver dock springas in lite till. Brände bra i fotsulorna. Och mitt ena knäskydd måste bytas ut mot ett som inte skaver.
Vid sjutton kilometer började jag känna av tröttheten i både huvud och ben. Solen gassade på oss och vi blev nog rätt sega båda två av detta. Vattnet var räddningen för det kändes direkt att man blev piggare efter ett par klunkar. Även de få skuggiga partierna vi sprang i var guld och en chans till återhämtning. La in små korta sträckor då vi gick. Bara några sekunder eller nån minut. Det gjorde underverk för återhämtningen och vid nitton och tjugo kilometer blev det en form av korta intervaller. Gick några meter, joggade snabbt några meter osv. När vi hade tagit oss igenom den mest jobbiga och kuperade delen av banan väntade den sista biten, då mest utför. Hade nu ork att öka farten något och gjorde den sista kilometern på 4:44 och de sista 100 meterna i 4:15-tempo. Min löpkompis gick i mål strax efter - och hon satte ett personligt distansrekord med nio kilometer. Inte dåligt! Och själv kollade jag klockan och fick se att jag satte personbästa på distansen - med nästan femton minuter. Överraskande, glädjande och lite förvånande. Det var inget jag hade räknat med just i dag men det var väldigt välkommet. Nu känner jag mig redo för att springa Göteborgsvarvet om tre veckor.
Du kan även läsa ett blogginlägg HÄR.
Kommentarer
Skicka en kommentar