En Mil om Dagen

Nu kan jag äntligen dela med mig av lite positiva nyheter, för det sker vissa framsteg i löpningen! Som ni vet har jag kämpat med ryggproblem vilka avspeglat sig med smärta ned i benen, speciellt högerbenet och knät där. Det har i sin tur lett till att jag inte klarat av att löpträna som vanligt. Årets 37 mil mot förra årets 92 mil vid samma tidpunkt talar sitt tydliga språk. Håll nu tummarna för att kroppen håller framöver. För att komma tillrätta med mina ryggproblem går jag på regelbunden sjukgymnastik och jobbar på mer än vanligt med styrketräning. Till skillnad från löpningen kan jag glädjas åt stora positiva skillnader mot förra årets mängd av styrketräning. Då totalt 8 timmar från 1 januari till 6 augusti. Hittills i år hela 46 timmar. Det har också gett utdelning i form av mindre smärta i rygg och ben - och numera kan jag träna mer och mer löpning, om än väldigt försiktig sådan... Innan jag säger hej då i det här inlägget så vill jag berätta att jag var i Trollhättan i juli och...

Minns knappt när jag var ute och sprang senast. Det känns som en evighet sen... Men i dag blev det en kortis på lite mer än 8 kilometer. Gjorde ett MAF-test igen, fast den här gången var det svårt att hålla pulsen på max 132 slag i minuten. Snittet blev 132,4, och det får väl med nöd och näppe anses vara godkänt. 31:06 tog de 5 kilometerna med låg puls, vilket var en liten förbättring sedan augusti i år. Annars var löpningen mest för att testa hur muskelfästet i höften mår. Har börjat få känning i vänster sida också, men när jag tog det lugnt var det inte så stora bekymmer - varken till höger eller vänster. Mest ont gjorde det efter 700 meters löpning i 5:10-tempo, så långsamt får gälla för mig framöver. Här gäller det att gå försiktigt fram, öka både tempo och distans successivt och hålla tummarna för att allt går bra. Längtar verkligen att få komma igång med löpträningen ordentligt igen. Efter löpningen blev det ett besök hos sjukgymnast Simon på 30k igen. Jösses vad ont det gjor...

Nu har det gått några dagar sen loppet i lördags. Jag har haft känning i höften sedan dess - men inte mycket värre än vad det var innan. Det är inte kul att ha ont! Stack ut senare på dagen för att testa formen och smärtreaktionen. Var förresten hos sjukgymnasten i går (på tal om höften). Berättade om smärtorna som är kvar, och att jag har svårt att hitta den exakta punkten varifrån smärtan kommer. Sjukgymnasten hade inga som helst problem med att hitta den punkten... Smärtan då han tryckte hårt "på rätt ställe" var intensiv - men det brukar samtidigt vara väldigt skönt när det gör ont av detta triggande. Han testade mig också för att kolla om min styrketräning hade gett resultat. Det hade den! När jag var där första gången var styrkan obefintlig i den muskel (Gluteus Medius) som jag nu tränat. Nu fanns det en del styrka där. Det var trevligt att få ett kvittot på att träningen har fungerat. Smärtan i ländryggen är kvar, men det har blivit lite bättre i axelpartiet. Smärt...

Veckan efter Helsingborg Marathon gick bättre än väntat. Trodde Billingestafetten skulle vara mycket värre än vad den blev. Tänkte att jag inte skulle kunna köra några mer löpträningar på hela veckan - men det gick ju hur bra som helst. Visst, det blev bara ett par pass och knappa milen i distans - men mycket bättre än ingenting alls. Träningsvärk har jag haft hela veckan - men det har inte berott på någon löpning... Utfallssteg Nä, det är övningarna som jag fick av sjukgymnasten som ger det resultatet. De uppenbarar sig genom rejäl träningsvärk i framförallt mage och lår. Målet är dock att jobba upp styrkan i sätet - så jag kör på så gott jag kan nästan varje dag. Var hos sjukgymnasten i dag igen och fick ytterligare en ny övning att lägga till de jag redan har. Fick också massage på några ömma punkter i ryggen och höften. Nödvändigt att blodcirkulationen stimuleras där för att styrketräningen och det vardagliga livet ska fungera. Tycker mig ha fått en bra start hos Simon på...

Ett par dagar har gått sedan jag sprang i mål på Helsingborgs strandpromenad i min maratonpremiär.  I filmen här ovan kan du se mig och Stefan (i vitt) springa in i mål från 4.57:30 ungefär. Min målgång är exakt 4.57:45 in i klippet. Kroppen har känts ganska bra så här efteråt. Visst är benen lite stela men jag kan gå rätt så obehindrat. Ryggen och axlar är inte värre än vanligt. Däremot har frossasymtom dykt upp nu i kväll - och det känns som något influensaliknande i kroppen. Har varit ganska seg i dag... Ett par Alvedon och sömn ska nog få mig på banan igen. I dag har jag träffat en sjukgymnast på 30k  här i Skövde. Han heter Simon och han ska försöka hjälpa mig att få ordning på mina smärtor i ländryggen och skuldror och axlar. Dels genom behandling (massage) och dels genom anpassade styrkeövningar som jag kan jobba med. Fick med mig tre stycken olika övningar i dag - vilka jag ska göra varje dag tills nästa gång vi ses. Då ska jag få fler övningar. Min tanke är...

Nu när löpträningen blivit mer regelbunden igen har en del problem smugit sig på. Framförallt är det en  smärta i ryggslutet som blivit mer påtaglig under och efter löppassen. Troligtvis är det mitt gamla diskbråck som spökar - och smärtan beror nog på att bålstabiliteten försämrats då det blivit alldeles för lite styrketräning i år + att jag ökat en hel del i vikt. Så nu när jag befinner mig mitt uppe i mina försök att hitta tillbaka med löpträningen uppstår dessa problem, vilket för med sig att jag även måste ändra en del annat. Först och främst MÅSTE jag få in en regelbundenhet i att ta mig till gymmet. Sen behöver jag göra något för att tappa några kilon också. För det är ju knappast några muskler som jag har lagt på mig under vintern, då årets styrketräning tyvärr bara har uppgått till ett enda pass. Framtiden ter sig något abstrakt (det är en bild på en dagmåne) Nu längtar jag verkligen efter att åter få känna styrkan, spänsten och lättheten i kroppen. Allt blir ...

Blev en dag med några mil ute på vägarna då jag besökte mor i Tibro och mitt barnbarn i Skara. Efter allt flängande stannade jag till på gymmet på hemvägen. Årets första styrketräningspass blev äntligen av... Det var med en märklig känsla som jag klev in på gymmet i kväll. Det har gått nästan två månader sen jag var där sist, så jag kände mig lite som en engelsman i New York. Körde mitt vanliga program - och det är nog därför jag tycker det är lite tråkigt på gymmet just nu. Får dessutom ont i ryggen av vissa övningar, så en förändring i upplägget är nödvändigt helt enkelt. Kanske det kan bli roligare då med. Det var bitvis besvärligt väglag på de skaraborgska vägarna i dag. När jag körde till Tibro vräkte stora snöflingor ner och vägarna blev snabbt moddiga. På vägen hem från Skara hade en trafikolycka precis inträffat i höjd med bensinstationen vid Ulfstorp (Billingens västra sluttning av riksväg 49). En DFDS trailerlastbil hade kört i diket och själva bakdelen av trailern stack...

Kroppen beter sig märkligt just nu. Ena stunden känner jag mig stark å frisk medan nästa stund kan upplevas som jag vore ett vrak som slagits i spillror. Oregelbunden sömn och halvtaskiga matvanor - eller är det ett "manligt klimakterie" som slagit till kanske? Vet i tusan... Det känns inte okej hursomhelst. Kanske blir bättre efter alla helger. Efter att ha gått en promenad med Selma (med en stel och värkande rygg) så masade jag mig ner till gymmet. Träffade Anna där och vi körde ett styrkepass tillsammans. Jag satsade på basövningar med skivstången och efter det mina vanliga bålövningar på mattan. Morgonens ryggsmärtor släppte faktiskt så gott som helt efter passet. Resten av dagen innehöll en del pyssel hemma, promenader med hunden och vila. Nu väntar jobb på årets två sista dagar och i morgon klämmer jag in mitt sista träningspass för i år. Det blir löpning med korta och snabba intervaller. Sen ska jag med spänning summera årets och december månads löpstatistik. ...