En Mil om Dagen

 Efter 10 år var det över för SLA-loppet i Skövde. Då var året 2018. Sedan dess har det hunnit bli tre "lopp" till dess minne - i egen regi. Har sprungit ihop med andra, och själv. Senast i går genomförde jag 5 kilometers-loppet på egen hand. Intervaller, 8x400m i alldeles för högt tempo. På samma bana, och på det datum det riktiga loppet skulle gått. Ett härligt ångestlopp att minnas, och som nu hedras den andra lördagen i september varje år (när jag kan). Gårdagens träningspass blev för övrigt nästan lika jobbigt och ångestfyllt som det riktiga SLA-loppet. 🥵 SLA = Skaraborgs (Läns) Allehanda Starten Genom Boulongerskogen efter ca 1 km (på bilden ca 1,2/1,3 km) Helt slut efter målgång - som sig bör... 

 Naturen i går, staden i dag. Vi varierar våra promenader, jag och Selma. Det brukar vi göra. Oftast vill hon gå uppför berget - så hon är lika mycket för backträning som jag är. Men den här gången blev det ingen promenad uppåt. Istället gick vi genom Vasastaden och Centrum. Hon är van vid både stad och skog, å alltid lite kul med något nytt att nosa på...   Snöfallet... ...var kortvarigt - och det klarnade upp Skövde Stadshus Selma "scannar av" Hertig Johans torg  Sankta Helena kyrka Skolgatan, västra stambanan och Volvos D1-fabrik  Vasagatan. Här har man kört backintervaller många gånger.

I dag skulle jag ha varit i Hässelby/Stockholm för att springa det anrika Hässelbyloppet 10 km. Vi vet alla varför det inte blev så. Covid-19 kom emellan, och det fick bli ett "coronasäkert" lopp här hemma istället. Sprang på Skövdes gator och de första fyra kilometer började riktigt bra. Med nyvunna kunskaper om löpteknik kändes det helt naturligt att springa strax under 5-tempo. De fyra första kilometerna gick på 18:54 (4:43-tempo), och det kändes helt okej i kroppen - det var flåset som inte ville vara med. Redan innan jag stack ut kändes kroppen tung och trött. "Soffig" liksom... Å huvudvärken hade slagit till. Strax efter fem på eftermiddagen bytte jag i alla fall om och gav mig ut i regnet. I pulsklockan var ett intervallpass nedladdat, samma som jag sprang i tisdags, med ett gäng 3-minutersintervaller och öppen vila efter varje. Skulle dock försöka springa så långt som möjligt först, och det gick ju som sagt riktigt bra. Sen tog liksom syret slut och jag ork...

 "Spring där du är" är budskapet i Midnattsloppets upplaga 2020. Detta beror givetvis på Covid19-pandemin och risken för en massiv smittspridning om massor av människor samlas på samma ställe. Tre av oss fem som brukar åka upp till huvudstaden för att umgås, springa Midnattsloppet för Bengts vänner och ha trevligt, träffades istället här hemma i Skövde. Vi körde ungefär samma upplägg som i Stockholm; hämta ut tröjan på Stadium, äta lunch, ta en promenad, fika, chilla "på hotellrummet" (hemma) och innan loppet ta en uppladdningsmåltid på stan. När jag kom hem igen för att byta om inför loppet hade jag redan gått 15 km (20.000 steg). Vi hade tillsammans gjort upp en vändbana. Start och mål vid Arena Skövde, turen gick ut till Hentorp, där vi vände. Vi hade alla laddat upp Midnattsloppets app. Vi nådde lite olika framgång med den. Jag lyckades i alla fall få ett resultat, men ljudfilerna fungerade inte. Anna och Stefan fick inget officiellt resultat i appen. Så jäkla t...

Just nu är cykelbanorna här i Skövde fullständigt livsfarliga att vistas på. Med ett tunt lager snö ovanpå packad blankis gör det väldigt besvärligt att gå, springa och cykla. Någon halkbekämpning värd namnet är inte att tala om. Det skulle inte förvåna mig om sjukhusets akutmottagning har fått in extra många fallolyckor de gångna dagarna. Skärpning Skövde kommun! På tisdagen var jag ute i halkan under ett par timmar. Först på en långpromenad med Selma och därefter blev det en löprunda på egen hand. Det var inte bara en, två eller tre gånger som jag höll på att dratta omkull - det var många gånger. Efter promenaden (som till stor del gick i skogen) övervägde jag att gå till gymmet för att köra min löpträning på löpbandet istället, men bestämde mig för utelöpning då jag såg att en del bilvägar hade saltats. Det gick rätt bra att springa på dessa. Vid möte med bilar eller skymd sikt sprang jag upp på trottoaren/cykelbanan, och om det fanns gräsmatta intill denna så sprang jag...

Sist talade jag om hur hektiskt allt är. Det har fortsatt likadant den här veckan - ja, snäppet värre än förra veckan, tror jag. Det har varit så mycket nu så jag minns inte riktigt... Jobb, flyttarbete, massor av mil i bilen, stress och mitt i alltihop: Billingestafetten! Vårt lag "Bengts vänner" ställde upp med samma uppsättning som förra året. Startordningen i år var Anna, Jacob, jag, Stefan och Micke (Bengt). Ingen av oss var väl riktigt i samma form som förra året men alla gjorde kanoninsatser ändå. Micke, Stefan och Anna var snabbast - jag och Jacob tog det lite lugnare. Vi placerade oss på en fin tjugosjätteplats (26) bland 190 startande lag (totalt var 200 lag anmälda). Start- och målområdet var i år lokaliserat till bandybanan och loppet gick till 99 procent på asfalt/betong. Förra året sprang vi mest på stigar i skogen men den banan kunde inte användas på grund av stora ombyggnader på spårområdet. Anna gick ut hårt och vid första växlingen hade hon placerat ...

Det har gått 23 hela dagar utan att jag har haft på mig rullskidorna en endaste gång. Men i kväll var jag ute en tur! Sen var det Göteborgsvarvets Seedningslopp i Skövde också - och jag var på plats och hejade på... Framförallt var det min arbetskamrat Stefan som jag ville peppa fram i loppet. Träffade både han och hans mamma strax före start och vi talade lite om banan och om hur starkt det blåste. Vi förstod att det skulle bli tufft för löparna ute på Heden - och det blev det också. Blåsten var skoningslös och alla löpare fick slita hårt. Det var intressant att följa topplöparna också. Något man aldrig får när man själv är med i loppet. Fredrik Ousbäck var suverän och behöll ledningen från start till mål. Att göra milen under 35 minuter i dessa förhållanden är inte dåligt. Stefan var också nöjd med sin tid - med all rätt - även om han inte riktigt nådde fram till det resultat han egentligen ville ha. Tummen upp av Stefan strax före tre kilometer ...

Det är bättre i knät i dag. Jag hoppas på att gårdagens smärta bara var en signal om att jag sprungit lite för långt just i går. Framför mig har jag ett gympass i morgon, ett kort löppass på tisdag (om allt känns okej) och skidgång i slalombacken på onsdag. Jag tror att det ska funka - men jag avbryter givetvis om inte allt känns helt okej. Det är viktigt att lyssna på de signaler som kroppen ger. Så himla tråkigt om man måste rehabilitera sig en längre tid. I dag har det bara blivit en promenad på den fysiska agendan. För övrigt har jag mest degat hela söndagen. Inte gjort något nyttigt. Till nördkontot har jag lagt till en studie av kommungränser på en del av järnvägsbanken mellan Våmb och Ljungstorp. Närmare bestämt mellan Stenberget och kommungränsen till Skara ett par kilometer därifrån. Det är nog inte många som tänker på att strax efter att man passerar fartkameran på 49:an lämnar man Skövde och kör in i Falköpings kommun. När man sedan når Skara-skylten lämnar man Fa...

Utsikt över Skövde från berget Billingen. Juldagsmorgon. Inget julotta idag. Sov till strax efter nio å sen tog jag å Selma en promenad uppför berget och en liten vända där. Totalt 5 km. Hade redan innan turen bytt om för löpning, så d här blev en uppvärmningstur. Sprang sen järnvägsbanken förbi Våmb å nästan till Eklunds bildemontering (skroten). Går lätt uppför hela tiden å det känns lite lagom. Vände efter 2,5 km å fick lätt utför resten av vägen hem. Dessa fem kilometer tog mig 25 min å 10 sek. D e jag klart nöjd med.

Tjatiga rubriker? Ja, det får bli så denna veckan eftersom jag är ledig å lovat att lägga ut lite om min träning under veckan. Fast helt ledig har jag inte varit ändå. Avslutade en datautbildning som gjordes över nätet - en utbildning som företaget ja jobbar på stod för. Så avlönad har jag varit... Dessutom har det blivit en del julklappsinköp oxå. Julstressen är inget vidare! Bättre är det när julaftonens lugn och magi inträder. Då mår ialla fall jag bra! Efter "datapasset" gick jag och Selma (hunden) ut på promenad. Stillasittandet i två timmar hade gjort mig lite stel men det försvann snart då vi började att röra på oss. Det blev en promenad på 9,3 km med ömsom snöfall å ömsom uppehåll. Vasagatan (bilden), Heden vid militära, utmed 26:an och sen till Fabiansrondellen, Falköpingsvägen och hem. Julhandlandet gav nog ett par kilometer i benen oxå. En ganska lugn dag alltså, vilket kändes ganska välbehövligt. En gammal kropp behöver ju lite längre återhämtning än en ung krop...