En Mil om Dagen

 Solen sken på denna Kristi Flygares dag - och jag och mitt barnbarn hade bestämt oss för att springa Proppen i Skövde. Det är ett lopp som inriktar sig till bland annat barn, och i pandemins spår sker det digitalt via en app. Banan mäter ungefär en kilometer - och det är en lång sträcka för den som bara är en bit över tre år. Vi startade med en rivstart och sprang fort i ungefär 20 meter, sen tyckte Kian att det räckte. 😁 Svårt att beräkna en hel kilometer när det är första gången... Men vi jobbade på, och resten av sträckan blev en variation mellan promenad och löpning växelvis. Vi hade väldigt trevligt i skogen, med solen som glimtade mellan träden, med fågelsång och massor av prat å skratt. Nu hoppas jag att Kian vill hänga i och köra några gånger till. Får vi ihop totalt 6 st lopp innan den 23 juni så blir det medalj, pokal eller nått sånt. Blir det inte så blir det bra ändå, för det viktigaste är att det ska vara roligt och inte kännas påtvingande. Gör vi inte alla lopp får...

Midnattsloppet i Kvänum firar 30 år i morgon. Min tanke med försommarträningen var ju att "toppa formen" inför detta lopp. Om det gått bra? Näe! Det finns hur många anledningar som helst för att inte ställa upp i morgon. Det finns ett och annat skäl till att ställa upp också... Formen är nära botten just nu skulle jag vilja påstå. Enda anledningen att ställa upp i morgon är för att få en mils träning. Jag behöver inte betala någon startavgift heller och det kan vara ytterligare en anledning. Och det kan vara ganska trevligt att springa ett lopp som man redan från början bestämt sig för att inte ta ut sig i . Så OM jag står där på startlinjen i morgon så blir det inte för att placera sig eller göra en bra tid. Då väljer jag nog motionsgruppen och bara upplever en ganska trevlig runda. Den här dagens höjdpunkt var när vi var hemma hos Kian och firade hans 6-månadersdag. Han var pigg och glad och nöjd med presenten han fick. Mamma och pappa bjöd på gott fika - och vi fic...

Hej på er ! Vet ni vad som gör mig glad? Det är när jag får träffa mina barn, barnbarn och deras närmaste. I dag träffade jag hela gänget - men för det krävdes en lång cykeltur. Övervägde om jag skulle byta om till träningskläder, innan jag satte mig på cykeln, men det blev inte så. Var inte riktigt redo för att pressa mig i dag, och ville inte heller släpa med mig ombyte till mitt mål - sonens familj i Skara. Hade gjort upp med grabben att han skulle hämta mig med bilen i Varnhem, den lilla mysiga byn som ligger halvvägs till Skara från Skövde. Tanken var att cykla hela vägen först - men då han erbjöd mig skjuts så nappade jag. Då fick vi ju mer tid för att ses...  Så jag satte mig cykeln och trampade iväg på den fina järnvägsbanken och lite andra småvägar  över Billingen . Det är en mestadels bilfri sträcka på ungefär 13 kilometer (halva sträckan är grusväg), och eftersom jag cyklade långsamt tog det runt 40 minuter. Ingen brådska alltså. Hann stanna till och ta någr...

Hej igen. Det är inte bara träningen som går trögt just nu - även skrivandet här på bloggen går segt. Men det får vara så ibland. Jag VILL ju så gärna komma igång med både ock, så bara att hoppas på att inspirationen infinner sig, för det här är inget som gör mig lycklig precis... Glad blir jag däremot av de fina dagarna vi har haft. Många av de jag känner tycker det är jobbigt att kylan och vintern behåller sitt grepp. Jag längtar också efter våren och varmare väder men visst har det varit helt fantastiska dagar nu? Jag tycker det i alla fall. Ofta med en klarblå himmel, sol och frisk luft. Det har blivit många promenader med Selma (hunden), ibland på stenhårt packad snö, och det har varit hur bra som helst. Rent och fint dessutom. Här en bild från en gråmulen förmiddag... ...som på eftermiddagen blev solig och gav liv åt ett av de första vårtecknen jag sett i år Har flera gånger tänkt tanken om hur gött det skulle vara att åka skidor uppe på Blängsmossen på Billinge...

"Snön faller och vi med den" sjöng Ulf Lundell och Agnetha Fältskog, från 'Nådens år', 1978. Snön föll här i Skövde i dag med - men själv höll jag mig på benen. Nu är frågan hur länge snön stannar. Ja, nu har vi vinter här igen och det borde vara till glädje för alla skidåkare. På Billingens topp finns säkert ännu mer snö än vad vi har här nere i stan. På min och Selmas kvällspromenad tog vi den här bilden över Havstenasjön. Ser lite lustigt ut, den vita snön och den grå himlen skapar liksom ett smalt mörkt stråk av liv mitt i bilden. Får vi lite mer kyla så kanske den här snön får vara ett tag. Men så sån tur har vi väl inte? Nu i kväll tittade jag på JVM när Juniorkronorna slog Schweiz med 7-2. Det var tydligen Sveriges 43:e raka gruppspelsseger i dessa sammanhang. Imponerande! Ska bli spännande att se hur långt de når den här gången. Hur långt jag själv når får vi se i morgon. Då snackar vi löpning där siktet är inställt på 13,7 kilometer - för då har jag ...