Trevlig blåsdag...
...som Nalle Puh sa en blåsig dag till Nasse. Jag vet inte om den är så trevlig för mig, svarade Nasse, innan vinden fick tag honom och förde honom rakt in i ugglans fönster. Så illa var det inte för mig under dagens löpträning - men det blåste rejält. Skönt med medvinden i början av passet - lite motigare när jag vände hemåt igen. Fick till drygt 7 kilometers löpning där fyra minutlånga intervaller i backe stod som den riktigt pulshöjande delen.
Som ni säkert känner till bjuder Skövde på många fina backar att träna i. Billingens sluttning är inte att leka med på sina platser. I dag valde jag dock en asfalterad sträcka, tillräckligt brant för att köra slut sig i. Och det gjorde jag. En minut snabb löpning uppför kändes som en evighet - en minut gåvila, även den uppför, kändes som ett ögonblick. Den sista intervallen tog jag där backen var som brantast, och där tog jag helt slut... Pust, vad jobbigt det var. Gick en bra bit efter det och därefter en stunds nedjogg.
Den sista biten blev brant utför och då släppte jag loss löpsteget. Så gött att få en kilometer i 4:01-tempo. En sån skulle man vilja klara av i samma backe - fast uppför. ;) Nöjd ändå med mitt träningspass. Det var motigt att ta sig ut - men efter några hundra meter tänkte man inte på det. Vinden kändes på sina ställen men då jag sprang i skogen en hel del fick jag ganska gott lä av alla träd - så jag ska inte klaga.
Eftermiddagen tillbringade jag tillsammans med familjen hemma hos sonen och hans sambo - och givetvis tillsammans med mitt barnbarn. Guldeftermiddag!
Som ni säkert känner till bjuder Skövde på många fina backar att träna i. Billingens sluttning är inte att leka med på sina platser. I dag valde jag dock en asfalterad sträcka, tillräckligt brant för att köra slut sig i. Och det gjorde jag. En minut snabb löpning uppför kändes som en evighet - en minut gåvila, även den uppför, kändes som ett ögonblick. Den sista intervallen tog jag där backen var som brantast, och där tog jag helt slut... Pust, vad jobbigt det var. Gick en bra bit efter det och därefter en stunds nedjogg.
Den sista biten blev brant utför och då släppte jag loss löpsteget. Så gött att få en kilometer i 4:01-tempo. En sån skulle man vilja klara av i samma backe - fast uppför. ;) Nöjd ändå med mitt träningspass. Det var motigt att ta sig ut - men efter några hundra meter tänkte man inte på det. Vinden kändes på sina ställen men då jag sprang i skogen en hel del fick jag ganska gott lä av alla träd - så jag ska inte klaga.
Eftermiddagen tillbringade jag tillsammans med familjen hemma hos sonen och hans sambo - och givetvis tillsammans med mitt barnbarn. Guldeftermiddag!
Kommentarer
Skicka en kommentar