Varje litet steg...

...känns som en framgång. Minsta lilla som är i rätt riktning mot ett sunt leverne (äta gott, orka träna och göra det man tycker bäst om) får mig att må allt bättre. Dagen har bjudit på mycket positivt - men fått mig att tänka på hur skört livet kan vara...

Träning: När det tar emot - tillåt dig att strunta i att träna ett tag. Kroppen behöver kanske bara lite återhämtning. Försök gärna komma igång så smått, men var försiktig. Man kan inte starta på samma nivå man var på, om uppehållet har varit långt. Själv ska jag ta mig tillbaka till två löpträningar i veckan, hade jag tänkt. Till en början blir det nog mest korta pass. De långa passen får bli i promenadtempo just nu. Det viktiga är att byta om, komma ut och "göra jobbet".

Livet: Var tacksam för det du klarar av, även om det "bara" handlar om att gå några få meter utan att bli andfådd. Se var dag som en gåva. Ta tillvara på den och uppskatta allt vackert som finns omkring dig. Bjud på dig själv och gör dig själv och andra glada. Njut av livet! Tänk en så enkel sak som att få sätta sig ner och ta en kopp kaffe tillsamman med någon man tycker om. Sitta och samtala om livets mysterier eller bara flamsa. Tänk att få göra det i en ombonad glasveranda som håller kylan ute, alltmedan vårsolens strålar värmer. Eller längre fram på våren, på solsidan av en laduvägg i lä från kalla vindar. Enkelt och underbart. Passa på, för en dag tar livet slut - och ibland kommer den dagen tidigare än vad man kunnat ana...

Med dessa muntra ord avslutar jag påskhelgen här på bloggen. Det här har varit annandagen då jag haft förmånen att få träffa många fina människor. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är och jag tänker på er allihop i de olika situationer ni befinner er i. Det blev också en dag då jag själv lyckades springa fyra kilometer i ett enda svep. Ett litet steg i rätt riktning till ett bättre mående alltså. Trött är jag - men tacksam för vad jag varit med om och åstadkommit i dag.