En Mil om Dagen

Utomhus är bra som sagt! Med två mil löpbandslöpning i benen (från i onsdags) sprang jag ytterligare en mil i ett soligt och vackert skånskt landskap på lördagen. På tröskelnivå i oavbrutna 35 minuter dessutom, vilket var hur längesen som helst jag gjorde senast. Helgen har tillbringats i Skåne. Tog med mig löpkläder och stack ut på en lantlig runda i solskenet. Började med ett par kilometer asfalt som uppvärmning, innan jag svängde in på en två kilometer lång grussträcka. Den bestod till största delen av en utmanande uppförsbacke - och just där startade den 35 minuter långa tröskelträningen. Att få upp pulsen och ansträngningen i backen var inte svårt. Efter ungefär 1.500 meter och 44 höjdmeter (Skåne är INTE platt) tog stigningen slut, och grusvägen övergick så småningom till asfalt igen. Pulsen höll sig på en fortsatt hög nivå och de 35 ansträngande minuterna stannade till slut på några meter över 7 kilometer. Jag måste säga att då hade jag inte mycket ork kvar. Sista kilomet...

Nu är det gjort! Årets hittills längsta löprunda blev en tur runt Lund - nästan 28 kilometer lång. Loppet Lund Runt i lördags anordnades av två privatpersoner (löpare givetvis) och de flesta av de 195 deltagarna tycktes se det här loppet som ett bra träningspass. Jag upplevde ingen större tävlingsnerv bland de som sprang, och så var det för mig med - ingen stress alls under loppet. Strax före start i Lund Runt Det var en go känsla! Det hela blev som ett långt härligt träningspass, och jag sprang snabbare och hårdare än vad jag hade vågat hoppas på innan. För jag mådde inget bra timmarna före start. Var av någon oförklarlig anledning riktigt nervös och illamående inför loppet. Magen gjorde uppror. Men eftersom jag från början var inställd på att det här skulle bli träning så tänkte jag att det bara var att köra på. Skulle det här varit träning på egen hand hemma, då hade jag aldrig gett mig ut om jag mått som jag mådde innan loppet. Var så fruktansvärt oladdad innan ...

Hoppsan... Nu har det gått så där många dagar igen utan något inlägg här. Har ni saknat mig? Jaså... Jaha, men vad har hänt sen sist då? I träningsväg inte mycket. I fredags jobbade jag på kvällen och la mig sent direkt efter jobbet då jag skulle iväg tidigt på morgonen på ett  2x80-årskalas i Skåne . Innan fredagsjobbet var jag iväg en tur till Karlsborg för ett spännande möte. Ingen tid alls för träning under fredagen alltså! På lördagsmorgonen tog bilresan till Skåne all tid - och med kalas resten av dagen. Det var väldigt trevligt och vi tog paus då VM-fotbollsmatchen mellan Sverige och England spelades (som tyvärr slutade med förlust för Sverige, 0-2). Så  ingen träning den dagen... På söndagskvällen var jag så trött efter lördagens resa och fest - och sedan resan hem, som även inkluderade ett besök på Ikea i Älmhult, så det blev ingen träning den dagen heller. Ursäkter, ursäkter och åter ursäkter. Vackra Skåne Solen går ner över 160-årsfesten Vårt boend...

I dagens Throwback Thursday tar vi oss tillbaka några månader efter millennieskiftet. Platsen är Skåne och Danmark och sommaren har precis börjat. Men vad hände där då? Jo, Öresundsförbindelsen skulle snart öppnas och olika aktiviteter anordnas dagarna innan - bland annat ett löplopp. Just det loppet blev mitt första, och vad jag trodde då mitt enda lopp någonsin... Min fascination för häftiga byggnadsverk väckte genast mitt intresse då jag först hörde talas om "Broloppet 2000". Ett lopp som skulle starta i Danmark, gå genom den fyra kilometer långa Drogdentunneln till Pepparholmen (4k) och sen över den Öresundsbron (7.845 meter) till Malmö och ca 5 kilometer på fastlandet till målet vid Ribersborg. En halvmara med andra ord. Mitt första lopp någonsin skulle alltså bli en HALVMARA!!! Fast innan vi tar oss tillbaka till den tidiga sommaren år 2000 måste jag bara få nämna några ord om den här torsdagen. Förkylningen hänger i och har inte mattats av något - snarare tvärtom....

Vintersolståndet är väl verkligen något att fira. När det är som mörkast, då bestämmer sig jordaxeln för att vicka tillbaka norra halvklotet mot solen igen. Vi går mot ljusare tider... Min vana trogen att lägga in ett löppass just när detta händer har pågått ett tag nu. Det har blivit ett par löpningar både vid vintersolstånd och sommarsolstånd. Men den här gången trodde jag att det hela var i fara. Men ryggskottet fick mig inte att låta bli ett försök. Jag hade sällskap av någon som inte ville springa (bara rasta hunden) så för att kunna hålla lite sällskap sprang jag fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lite speciellt, men vi kunde ha en någorlunda social kontakt. Min sträcka blev ca 4 km och hennes blev väl lite drygt häften. Och ryggskottet kändes inte besvärande. Det är jag riktigt glad för. Vintersolståndet då? Jo, det inföll klockan 18:11. Då hade jag sprungit nån kilometer ungefär. I skånska Vollsjö...