På plats i Kalmar

Då är vi i Kalmar och har lyckats installera oss på Calmar stadshotell. Hotellet har absolut bästa läge för deltagarna i Wings for Life World Run. Precis utanför hotellet ligger nämligen Stortorget, där starten i loppet går klockan 13:00 i morgon. Och i samma hotell hämtas nummerlapparna ut.

Till min stora glädje finns det dessutom ett badkar på rummet. Det var perfekt med ett hett bad för mina trötta och småvärkande muskler. Det lär bli ytterligare ett varmt bad i morgon strax innan start. För övrigt har dagen flutit på bra. Resan hit gick smidigt och vi har hunnit se på stan, handlat, fikat, ätit och rekat banan ända till Mörbylånga på Öland. Det mesta känns bra och i morgon gäller det - i ett toppenfint sommarväder med lätt bris (ost-nordost) sol och 20-25 grader varmt.

Här kommer ett litet bildsvep från dagen:


Emil liftade med oss till Kalmar. Han ska också springa Wings for Life World Run (eller "Red Bull-loppet" som han väljer att kalla det) men drömmer om ett helt annat mål än mina 28 kilometer. Han siktar nämligen på 50 kilometer! Inte helt omöjligt. När han sprang för två år sedan fick han ihop cirka 45 kilometer. Den här grabben är verkligen grym på att springa... Tror han blir topp tio i Sverige i morgon.
På bilden tar vi en fikapaus i Korsberga (Vetlanda kommun).

Bilarna står redo på startlinjen. Till höger i bild ser ni hotellet vi bor på. Rätt nära starten, va? ;)

Det får gärna dröja bortåt 2,5 timmar efter startskottet innan jag ser de här...

I väntan på dagens lunch på Kafé ångkvarnen

Nummerlappen är uthämtad

Rekning av banan och gamla minne från förra årets lopp. Detta var den sista kilometerskylten som jag passerade då...

Och ungefär hit nådde jag innan bilen hann ifatt mig 2015 (26,35k). Ett helt otroligt lopp egentligen. Kan jag verkligen göra om det här i morgon?

Även om jag vet att det blir väldigt svårt så vill jag gärna nå den här skylten i morgon

Kolhydratladdade med pasta, grönsaker och öl till den här utsikten i kväll. En fantastiskt fin solnedgång över Ölandsbron sett från Färjestaden på Öland. I morgon är vi runt tretusen personer som springer där... 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Ett fantastiskt lopp!

Bild
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Läs mer

Solförmörkelse och löpning

Bild
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...
Läs mer

Lila milen - hatad och älskad

Bild
Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Läs mer