Sista Vinterspringet för i år
Nu är Vinterspringet klart för i år. Jag tänker då på SOK Undens trevliga Vinterspring som samlat många glada löpare och gångare ett antal helger nu i januari och februari. I går var vi i Hova och det var nästan deltagarrekord med cirka 40 personer.
Jag har ju skrivit en hel del om min form så här efter influensan och att det inte är helt enkelt att ta sig tillbaka till den form jag hade innan. Lördagen var inget undantag. I och för sig kände jag mig ganska okej på morgonen men ju närmare Hova jag kom desto tyngre kände jag mig. Jag vet inte riktigt vad det är. Huvudet är segt och det känns liksom tungt å jobbigt i bröstet. Jag var trött och omotiverad u går så jag bestämde mig för att nöja mig med fem lugna kilometer den här dagen.
Men då kör vi en liten racereport då... Efter att ha betalat de fyrtio kronorna i startavgift och fått nummerlappen så gick jag ut och värmde lite lätt en stund. Det var mulet, grådisigt och råkallt (-2 grader) - inte alls som hemma där det var klarblå himmel, strålande sol och nån plusgrad på morgonen. Nån minut efter elva gick starten och vi lubbade iväg på samma bana som förra året. Jag hängde på samma gubbar som jag gjorde vid mitt första Vinterspring i Karlsborg 2015. Vi brukar hålla ungefär samma tempo och det känns bra att springa med dem. En av dem gillar dock inte när det är halt och det brukar han uttrycka med diverse "kraftord" när vi kommer till de isiga partierna. Men det är ju vinterspring, så...
Nåja, vi klarade oss alla från fall från missöden men det var faktiskt riktigt halt på några ställen. Efter en stund kom vi ikapp ytterligare en löpare och vi sprang och småpratade tillsammans alla fyra. Vi hade bara några få löpare långt framför oss, resten var bakom nånstans. Pratandet blev allt mindre ju närmare målet/varvning vi kom. Det var tröttsamt och vi höll ungefär ett 4:30/4:50-tempo. Det varierade en del. En och en halv kilometer före mål hade vi en ganska brant nedförsbacke framför oss. Den backen var glashal och de tre andra tog det lugnare nedför än jag. När vi hade passerat bäcken i dalgången gick det kraftigt uppför men jag höll ungefär samma tempo upp som ner. Det blev en liten lucka och jag blev helt plötsligt helt ensam före mina kompisar...
En bit fram fick jag se mannen som brukar filma Vinterspringet (ett mycket uppskattat inslag) och jag skojade lite med honom när jag passerade. Får se om det kommer med när filmen släpps på Youtube. Några sekunder senare fick jag se mina supportrar intill banan och jag vek av och klappade Selma (min hund) lite. Jag var ganska trött vid det här laget och slutet av banan var ganska kuperad. Det var en del uppför där. La aldrig i nån riktig fartökning eller spurt mot slutet utan lunkade sakta i mål på tiden 22:47. Ettan på fem kilometer hade redan sprungit i mål på 21:06 och hade hunnit ta en fika (om han ville) innan jag kom in. Men jag fick i alla fall en andraplats och var jättenöjd med både tid och placering med tanke på min dagsform - men det var jobbigt. Hade ingen anledning att ta ut mig den här dagen.
Löparna efter mig började att komma in en efter en och vi gratulerade varann till väl genomförda lopp. Några fortsatte varvbanan och sprang både 10 och 15 kilometer. Efter dusch och ombyte så blev det kaffe och smörgåstårta i 100-årsjubilerande Hova IF:s klubbstuga. Det blev pokalutdelning för oss som deltagit minst tre eller fyra gånger i Vinterspringet. Jag hade varit med tre gånger och fick "den lilla pokalen". En del hade varit med alla gånger. När vi kom ut hade molnen och diset skingrat sig å solens vårstrålar värmde gott.
Jag har ju skrivit en hel del om min form så här efter influensan och att det inte är helt enkelt att ta sig tillbaka till den form jag hade innan. Lördagen var inget undantag. I och för sig kände jag mig ganska okej på morgonen men ju närmare Hova jag kom desto tyngre kände jag mig. Jag vet inte riktigt vad det är. Huvudet är segt och det känns liksom tungt å jobbigt i bröstet. Jag var trött och omotiverad u går så jag bestämde mig för att nöja mig med fem lugna kilometer den här dagen.
Men då kör vi en liten racereport då... Efter att ha betalat de fyrtio kronorna i startavgift och fått nummerlappen så gick jag ut och värmde lite lätt en stund. Det var mulet, grådisigt och råkallt (-2 grader) - inte alls som hemma där det var klarblå himmel, strålande sol och nån plusgrad på morgonen. Nån minut efter elva gick starten och vi lubbade iväg på samma bana som förra året. Jag hängde på samma gubbar som jag gjorde vid mitt första Vinterspring i Karlsborg 2015. Vi brukar hålla ungefär samma tempo och det känns bra att springa med dem. En av dem gillar dock inte när det är halt och det brukar han uttrycka med diverse "kraftord" när vi kommer till de isiga partierna. Men det är ju vinterspring, så...
Nåja, vi klarade oss alla från fall från missöden men det var faktiskt riktigt halt på några ställen. Efter en stund kom vi ikapp ytterligare en löpare och vi sprang och småpratade tillsammans alla fyra. Vi hade bara några få löpare långt framför oss, resten var bakom nånstans. Pratandet blev allt mindre ju närmare målet/varvning vi kom. Det var tröttsamt och vi höll ungefär ett 4:30/4:50-tempo. Det varierade en del. En och en halv kilometer före mål hade vi en ganska brant nedförsbacke framför oss. Den backen var glashal och de tre andra tog det lugnare nedför än jag. När vi hade passerat bäcken i dalgången gick det kraftigt uppför men jag höll ungefär samma tempo upp som ner. Det blev en liten lucka och jag blev helt plötsligt helt ensam före mina kompisar...
En bit fram fick jag se mannen som brukar filma Vinterspringet (ett mycket uppskattat inslag) och jag skojade lite med honom när jag passerade. Får se om det kommer med när filmen släpps på Youtube. Några sekunder senare fick jag se mina supportrar intill banan och jag vek av och klappade Selma (min hund) lite. Jag var ganska trött vid det här laget och slutet av banan var ganska kuperad. Det var en del uppför där. La aldrig i nån riktig fartökning eller spurt mot slutet utan lunkade sakta i mål på tiden 22:47. Ettan på fem kilometer hade redan sprungit i mål på 21:06 och hade hunnit ta en fika (om han ville) innan jag kom in. Men jag fick i alla fall en andraplats och var jättenöjd med både tid och placering med tanke på min dagsform - men det var jobbigt. Hade ingen anledning att ta ut mig den här dagen.
Löparna efter mig började att komma in en efter en och vi gratulerade varann till väl genomförda lopp. Några fortsatte varvbanan och sprang både 10 och 15 kilometer. Efter dusch och ombyte så blev det kaffe och smörgåstårta i 100-årsjubilerande Hova IF:s klubbstuga. Det blev pokalutdelning för oss som deltagit minst tre eller fyra gånger i Vinterspringet. Jag hade varit med tre gånger och fick "den lilla pokalen". En del hade varit med alla gånger. När vi kom ut hade molnen och diset skingrat sig å solens vårstrålar värmde gott.
 |
| Pokal för deltagande i tre Vinterspring. |
 |
| Hittade en funktion som måste följt med den senaste uppdateringen. Klockan visar senaste beräkning av tröskeltempo. Min mjölksyratröskel är ju på 166bpm enligt en drygt 1 år gammal mätning med blodprov för laktatnivå. Klockan visar att jag ska tröskelträna i 4:40-tempo - och det är ju ungefär det jag kommit fram till själv i mina egna beräkningar (4:30-4:40-tempo). Bra att kunna få dagsfärska resultat så här. |
Kommentarer
Skicka en kommentar