På längdskidor - 24 år senare...

Alla är vi barn i början! Att ställa sig på ett par längdskidor för första gången på 24 år är inte det lättaste ska ni veta. Som väl var hade jag god hjälp av en mycket duktig skidåkare.

Temperaturen låg runt nollan, vinterlandskapet var fantastiskt och skidspåren var hur fina som helst uppe på Billingen när Anna och jag mötte upp Micke vid skidstadion. Anna hade aldrig åkt längdskidor förut, och hon hade fått tag på en uppsättning skidor, stavar och pjäxor från Fritidsbanken här i Skövde. Ett ställe man bör titta till om man behöver låna sportutrustning. Kostnadsfritt är det dessutom och ett perfekt alternativ om man vill prova på någon ny materialsport innan man bestämmer sig för att kanske köpa själv.


Anna och Micke


För mig var det 24 år sedan jag stod på ett par längdskidor senast. Då tog jag en otroligt fin tur på Blängs mosse, åtta kilometer lång vilket då var det längsta jag någonsin hade åkt i ett svep. Innan den gången hade det mest blivit några enstaka småturer som barn. Runt huset, i skogen bakom huset och på ett 24-timmars en gång - ett par varv i det knappt tre kilometer långa elljusspåret i Rankås, Tibro.

Nypremiären i dag blev en mil på Billingen. Med skräckblandad förtjusning for vi ned för backarna på skakiga ben och vingliga skidor. Sen fick vi slita hårt med att saxa, diagonala eller skejta oss uppför. Micke gav råd om hur vi bäst skulle luta och huka oss i nedförsbackarna och gav bra tekniktips för att enklast greja uppförsbackarna. Det lär krävas en hel del träning men det var en fröjd att se Micke fullkomligt flyga fram i spåret. Fast enligt honom själv så hade han inte hämtat sig från nån förkylning han haft, så han fick "ta det lite lugnt..." Jo, tjena! Micke är för övrigt en erkänt duktig skidåkare med många fina framgångar både här i Sverige och internationellt. Han vet vad han talar om när det gäller skidåkning och det är en ynnest att ha en sådan tillgång som han.


Jag på väg utför
Bild: Micke


Vi samlade ihop en mil och mot slutet kändes skidåkningen mer bekväm än i början. Jag lyckades stå upp även om jag var nära att falla ett par gånger. Det kommer att krävas många timmar innan man kan kalla sig längdskidåkare. Så här långt ser jag det som en väldigt trevlig träning och ett bra alternativ till löpningen. Vad gäller Anna finns så mycket potential att vi snart kommer se en ny Therese Johaug födas...




 
Micke visade vägen

Anna sliter hårt i uppförsbacken

Jag tar det lilla lugna.
Några kilometer gjorde vi på "Lasse-femman" (Lasse är Mickes far) och där behövdes pannlampan.
Men här i elljusspåret kunde jag spara på batteriet.
Bild: Micke

Kommentarer

  1. Återväxten för Svenska skidstjärnor äro nu tryggad.
    Varma hälsningar från en som inte gillar Vinter....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Men du - borde inte du ta å köpa dig ett par längdskidor och följa med ut på en tur i skogen? Vintern kan verkligen vara underbar när man nyttjar den på rätt sätt. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Under 50 minuter på milen!

Speciell solståndslöpning i Dalarna

Lila milen - hatad och älskad