Kuperad löpning i glada vänner lag
När jag tog mina första steg uppför berget kände jag direkt hur tungt det var. Ingen respons alls! Jag joggade och gick. Tog sikte på en sten å tänkte; "jag joggar dit" å sen gick jag igen. Målet var att ta mig upp på Billingen för att springa en kuperad mil där ihop med ett par kamrater från jobbet.
Slängde iväg ett sms till vår löpgrupp i går, och fick positiv respons från Stefan och Claes. När jag äntligen hade lyckats ta de sista stapplande stegen upp över bergskanten så var jag rätt nöjd. Nöjd med löpningen. Jag var trött i hela kroppen och tänkte att det hade varit bra mycket skönare att varit hemma och sovit istället. Men nu var jag här och jag hade några minuter kvar innan de andra skulle dyka upp. Så jag passade på att väcka kroppen med lite "höga knän", några "bakspark" och ett par korta stegringslopp. Det gjorde susen! Löpnerven vaknade till lite.
När Stefan och Claes dök upp hade inte mörkret hunnit lägga sig helt. Det småregnade och vi bestämde oss för att börja med den obelysta femman tills vi nådde fyran efter fyra kilometer. Det var precis lagom. Det mörknar snabbt efter klockan fyra och resten av vår löpträning gick därifrån på elbelysta stigar. Ganska kuperat var det och det var liksom meningen med träningen. Jag fick ihop 227 höjdmeter sammanlagt, med löpningen uppför berget och hem inkluderat. Vi var nog överens om att vi kanske höll ett tempo som var lite högre än vad vi hade tänkt oss - men man inspirerar liksom varann när man springer ihop. Att vi lyckades peppa varann att hålla ett 5:35-tempo på drygt 11 kilometers träning var vi nog ganska nöjda med allihop. I alla fall jag...
Slängde iväg ett sms till vår löpgrupp i går, och fick positiv respons från Stefan och Claes. När jag äntligen hade lyckats ta de sista stapplande stegen upp över bergskanten så var jag rätt nöjd. Nöjd med löpningen. Jag var trött i hela kroppen och tänkte att det hade varit bra mycket skönare att varit hemma och sovit istället. Men nu var jag här och jag hade några minuter kvar innan de andra skulle dyka upp. Så jag passade på att väcka kroppen med lite "höga knän", några "bakspark" och ett par korta stegringslopp. Det gjorde susen! Löpnerven vaknade till lite.
När Stefan och Claes dök upp hade inte mörkret hunnit lägga sig helt. Det småregnade och vi bestämde oss för att börja med den obelysta femman tills vi nådde fyran efter fyra kilometer. Det var precis lagom. Det mörknar snabbt efter klockan fyra och resten av vår löpträning gick därifrån på elbelysta stigar. Ganska kuperat var det och det var liksom meningen med träningen. Jag fick ihop 227 höjdmeter sammanlagt, med löpningen uppför berget och hem inkluderat. Vi var nog överens om att vi kanske höll ett tempo som var lite högre än vad vi hade tänkt oss - men man inspirerar liksom varann när man springer ihop. Att vi lyckades peppa varann att hålla ett 5:35-tempo på drygt 11 kilometers träning var vi nog ganska nöjda med allihop. I alla fall jag...
Kommentarer
Skicka en kommentar