Drömgränsen på milen is nådd!
Jag nådde drömgränsen i går kväll. Fixade tio kilometer på en tid under 50 minuter. Och jag som bara skulle ut på ett helt vanligt träningspass...
Det har varit lite tungt det sista. Fick avbryta jogg.se:s träningsprogram "Milen under 50" då mitt knä började krångla i mitten av juni. Tog det lugnt, gick till en kiropraktor och när det kändes bra igen så började jag jogga lite försiktigt igen. Det gick bra och dagen efter VM-finalen i fotboll skulle jag ta upp träningsprogrammet igen. Då kom nästa smäll: magsjuka... Nästan en hel vecka med magsmärtor fick jag uppleva och helt utslagen kunde jag inte göra annat än stanna hemma. Kunde knappt gå. Men det gick över och förra måndagen blev det en ny omstart med planen att kunna ta upp träningsprogrammet denna veckan.
Nåväl, måndagens mil fixade jag på under timman. Lördagens pass med korta intervaller gick också bra. På söndagskvällen sjönk jag ner i soffan, trött, sliten och med tung huvudvärk efter helgens dryga 36 timmars arbete. Men jag hade bestämt mig för en runda i alla fall, jag hade bestämt mig för att försöka mig på en mil fastän jag var så himla trött. Jag drog ut på det hela till sent på kvällen. Temperaturen och luftfuktigheten var hög. Jag startade min asfaltsrunda klockan 22:22 och var inne på att det här skulle bli ett helt vanligt träningspass. Tyckte jag tog det lugnt. Pulsen låg lågt redan från början, runt 140 bpm (min maxpuls är 175 bpm) första kilometern. Det var lagom eftersom jag var trött. Såg att de första tusen gick på under 5 minuter. Kändes bra eftersom jag inte upplevde det som speciellt ansträngande. Det flöt på, det kändes bra - och kilometer efter kilometer averkades på tider strax under eller strax över 5 minuter.
Nu började tankarna komma om att jag kanske var på väg mot sub50 - drömgränsen... Vid några tillfällen gick pulsen upp över 160 (mjölksyravarning) men då höll jag huvudet kallt och lugnade ner mig. Ordentligt! De två sista kilometerna kände jag att det fanns gott om krafter kvar och jag kunde ge lite mer och hålla ett betryggande tempo med en mjölksyrapuls ända in i mål. När jag passerade 10-kilometersgränsen stannade klockan på 48:56 och jag konstaterade att jag hade satt personbästa med 1:20 min. Det tog 1.320 dagar sen den dagen jag tog mina första försiktiga löpsteg. Men jag ger mig inte så lätt... Nu rådde total lycka inom mig!!!
Mitt framtida mål nu är inte att slå personbästa. Det är att träna vidare för att kunna hålla ungefär den här farten varje gång jag springer en mil. Det är ett tuft mål men jag gillar utmaningen. På riktigt lång sikt vill jag klara av att hålla farten på lite längre sträckor också. Behålla och förbättra min kondition. Så där har ni nu mina framtida träningsplaner. Så gött nu: Det blev #EttSnabbare2014!!!
Det har varit lite tungt det sista. Fick avbryta jogg.se:s träningsprogram "Milen under 50" då mitt knä började krångla i mitten av juni. Tog det lugnt, gick till en kiropraktor och när det kändes bra igen så började jag jogga lite försiktigt igen. Det gick bra och dagen efter VM-finalen i fotboll skulle jag ta upp träningsprogrammet igen. Då kom nästa smäll: magsjuka... Nästan en hel vecka med magsmärtor fick jag uppleva och helt utslagen kunde jag inte göra annat än stanna hemma. Kunde knappt gå. Men det gick över och förra måndagen blev det en ny omstart med planen att kunna ta upp träningsprogrammet denna veckan.
Nåväl, måndagens mil fixade jag på under timman. Lördagens pass med korta intervaller gick också bra. På söndagskvällen sjönk jag ner i soffan, trött, sliten och med tung huvudvärk efter helgens dryga 36 timmars arbete. Men jag hade bestämt mig för en runda i alla fall, jag hade bestämt mig för att försöka mig på en mil fastän jag var så himla trött. Jag drog ut på det hela till sent på kvällen. Temperaturen och luftfuktigheten var hög. Jag startade min asfaltsrunda klockan 22:22 och var inne på att det här skulle bli ett helt vanligt träningspass. Tyckte jag tog det lugnt. Pulsen låg lågt redan från början, runt 140 bpm (min maxpuls är 175 bpm) första kilometern. Det var lagom eftersom jag var trött. Såg att de första tusen gick på under 5 minuter. Kändes bra eftersom jag inte upplevde det som speciellt ansträngande. Det flöt på, det kändes bra - och kilometer efter kilometer averkades på tider strax under eller strax över 5 minuter.
Nu började tankarna komma om att jag kanske var på väg mot sub50 - drömgränsen... Vid några tillfällen gick pulsen upp över 160 (mjölksyravarning) men då höll jag huvudet kallt och lugnade ner mig. Ordentligt! De två sista kilometerna kände jag att det fanns gott om krafter kvar och jag kunde ge lite mer och hålla ett betryggande tempo med en mjölksyrapuls ända in i mål. När jag passerade 10-kilometersgränsen stannade klockan på 48:56 och jag konstaterade att jag hade satt personbästa med 1:20 min. Det tog 1.320 dagar sen den dagen jag tog mina första försiktiga löpsteg. Men jag ger mig inte så lätt... Nu rådde total lycka inom mig!!!
Mitt framtida mål nu är inte att slå personbästa. Det är att träna vidare för att kunna hålla ungefär den här farten varje gång jag springer en mil. Det är ett tuft mål men jag gillar utmaningen. På riktigt lång sikt vill jag klara av att hålla farten på lite längre sträckor också. Behålla och förbättra min kondition. Så där har ni nu mina framtida träningsplaner. Så gött nu: Det blev #EttSnabbare2014!!!
Kommentarer
Skicka en kommentar