En Mil om Dagen

Så gav vi oss ut då, jag och Selma under den blå himlen och med solen som sällskap - fast beslutna om att genomföra en löpträning med riktigt låg puls. Det var alltså  löpträning på gång - en löpträning med mycket gång... Morgonen hade hunnit bli förmiddag då vi tog en kilometerlång promenad bort till järnvägsbanken mot Våmb. Där startade jag pulsklockan och pulsvarningen var inställd på att larma när pulsen gick över 110 slag per minut. Vi skulle ta oss fram fem kilometer i lätt uppförsbacke och sedan vända och få nedförsbacke tillbaka. Började att gå i ganska rask takt, och där det gick fick Selma gå okopplad. Det var en del andra ute å gick och cyklade, så jag fick hålla Selma kopplad en hel del. Selma kämpade på där bakom - men oftast framför... Rask takt och uppförsbacke som sagt - så pulsen gick över 110 snabbt, redan vid halvsnabb gång. Då var det bara att lugna sig och låta pulsen sjunka. Det blev lite mer promenerande än vad jag hade räknat med. Några korta jogg...

Helgen har passerat och en ny vecka med jobb har just inletts. Eftersom jag inte är i form än blev den gångna helgen en riktig vilohelg. Det var gött! I fredags var jag både hos familjens äldsta och yngsta. Det skiljer 32.475 dagar mellan dem - eller 88 år och elva månader för att uttrycka det mer begripligt. Det var roligt att träffa dem och det blev en jättebra fredag. Lördagen och söndagen tog jag det bara lugnt. Några promenader och några tankar och konstateranden. Vinterstudion från soffan där det bjöds på fina svenska framgångar. Å så bio med sonen. Sköna dagar... Kom iväg till Mio också och köpte en ny tv-bänk där. På rea såklart. Kommer nog bli bra. Jag hoppas dessutom kunna komma igång med löpträningen snart igen. Tänkte börja med ett pass denna veckan och sen öka till två pass per vecka. Om det inte blir något bakslag innan så tänkte jag testa på torsdag. Den 18 januari 2018 känns som ett bra datum för en nypremiär (18jan18). Helgens funderingar i bilder... LED-bel...

Sitter på balkongen och låter den underbara vårsolen värma mig samtidigt som jag sitter och funderar över hur min framtida löpträning ska se ut. Långt och långsamt, snabbt och kort, variationsrikt - så långt sträcker sig mina tankar. Men samtidigt gnager också oron över mina gamla skador... Min erfarenhet från tidigare år är tyvärr att det kan gå från bästa känslan till den sämsta som ingenting. Plötsligt sitter man där med smärtor i ryggen, i knät eller i skallen och kan knappt göra något. Vill inte uppleva detta igen, så det är med en viss skräckblandad förtjusning som jag tänker framåt på mitt träningsupplägg. Jag vill så gärna gasa för att komma igång - samtidigt som jag förmodligen måste bromsa för att inte dra på mig skador och förstöra allt. Svårt... Nåväl, det klokaste jag kan komma på just nu är att gå ut försiktigt. Inte för tungt för benen på gymmet, inga jättelånga eller jättehårda löppass till en början. Bromsa min entusiasm helt enkelt.  T...