Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Vad roliga dom ser ut! XP Selma har väl jätte kul nu va?
SvaraRadera//Amanda
Hej, skoj o hitta din blog. Ännu roligare i dag när min "pollet" föll ned och jag kunde efter en veckas vånda äntligen komma ihåg hur jag kände dig :-)
SvaraRaderaHar varit mycket jobb i höst så min träningsblogg har blivit lite si o så med men nu hoppas jag komma igång igen. Hoppas vi ses i något löpspår eller på någon tävling i framtiden.
Gott nytt år på dig...och Erling kommer väl att köra någon natt ibland eller ;-)
Ha det...Frykenmo
Hej.
SvaraRaderaVälkommen Frykenmo som följare. Visst kan d va jobbigt när man ser nån, känner igen personen - men inte kan placera. Händer mig jämt! Ja, d e ju inte omöjligt att vi ses. Men jag är inte den där "uthållighetslöparen" än. Blir mest lopp runt milen.
Och... Nej, Erling kommer inte jobba mer. Tyvärr.
Gott Nytt År till dig med.
/JM