Selma å Tjabo leker...

Promenad till Mr. D på bergets topp idag. Strålande sol å vindstilla - åtminstonne tills vi nådde toppen ;) då det tog i med vinden. Målet med vandringen va att Selma skulle träffa hans hund Tjabo. Å att vi hussar skulle få prata med varann lite. Va där lite drygt två timmar å hundarna hade kul HELA TIDEN!!! Inga ledsamheter där inte. Dom blev lite väl närgångna ibland å Mr. D fick några bra bilder (kanske väl "porriga" för att visas här...). Hahaha - nja, vi får se. Kanske publicerar sen när han skickat över bilden till mig. Den är rätt kul!!! Och nu e "hundporrbilden" med...

/JM


Kommentarer

  1. Amanda27 december 2011 kl. 11:18

    Vad roliga dom ser ut! XP Selma har väl jätte kul nu va?

    //Amanda

    SvaraRadera
  2. Frykenmo27 december 2011 kl. 19:58

    Hej, skoj o hitta din blog. Ännu roligare i dag när min "pollet" föll ned och jag kunde efter en veckas vånda äntligen komma ihåg hur jag kände dig :-)
    Har varit mycket jobb i höst så min träningsblogg har blivit lite si o så med men nu hoppas jag komma igång igen. Hoppas vi ses i något löpspår eller på någon tävling i framtiden.
    Gott nytt år på dig...och Erling kommer väl att köra någon natt ibland eller ;-)

    Ha det...Frykenmo

    SvaraRadera
  3. JM Andersson31 december 2011 kl. 13:15

    Hej.
    Välkommen Frykenmo som följare. Visst kan d va jobbigt när man ser nån, känner igen personen - men inte kan placera. Händer mig jämt! Ja, d e ju inte omöjligt att vi ses. Men jag är inte den där "uthållighetslöparen" än. Blir mest lopp runt milen.
    Och... Nej, Erling kommer inte jobba mer. Tyvärr.
    Gott Nytt År till dig med.
    /JM

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Ett fantastiskt lopp!

Bild
Å-stadsloppet i Örebro blev min första sub50mil som 60+ Det hade gått 1 890 dagar sedan jag senast lyckades springa milen snabbare än 50 minuter (17 augusti 2019 senast). I lördagens lopp var målet bara att genomföra det med en ganska tuff men behaglig ansträngning, och gärna med ett årsbästa som bonus. Tanken var runt 51 minuter, men tiden var egentligen inte så viktig. Hade varit nöjd med 55 eller 62 minuter också, bara jag vetat att jag legat med rätt ansträngning loppet igenom. Kontakten mellan min pulsklocka och hörlurarna krånglade redan i starten, så under den första kilometern var klockan fullt upptagen att söka kontakt. Kunde inte vid det tillfället hålla koll på vare sig tempo, puls eller så - utan hängde bara på i samma tempo som gänget framför mig, och allt kändes riktigt bra. Min förvåning blev stor då det plingade till i klockan, och den visade att första kilometern gått på 4:51. Jösses, trodde jag sprang betydligt långsammare än så. Allt kändes fortsatt bra. Kroppen svar...
Läs mer

Solförmörkelse och löpning

Bild
Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...
Läs mer

Lila milen - hatad och älskad

Bild
Lila milen på Billingen har nog fått många människor att känna ångest. Det är bergets grymmaste milspår, ett spår som lätt framkallar hög puls och mjölksyra - till och med när man går. Det är en mil som inte lämnar någon oberörd. Anledningen är de många höjdskillnaderna. Lila milen börjar annars ganska flackt på skidstadion. Några mindre backar bara, några är korta och branta uppför - och några är lite längre, med långa sega motlut... De här backarna i början är överkomliga när  man är utvilad men de sätter sig i benen. Och då, när benen är så där lagom sega efter fyra pulshöjande kilometrar, dyker den första riktiga utmaningen upp: - En ordentligt brant uppförsbacke med efterföljande segt upp, upp, upp (småkuperat) en bra bit. Jodå, det är en nästan 800 meter krävande sträcka som slingrar sig fram på steniga och ojämna skogsstigar. Och så där fortsätter det tills plötsligt en vägg dyker upp framför en. Men det är ingen vägg. Det är en backe som nära nog lutar 45 grader...
Läs mer