En Mil om Dagen

Dagens Vinterspring i Hova gav skäl för namnet. Det var snö i luften och snö på marken och jag gjorde vad jag kunde för att hålla mig till min plan - att springa de 15 kilometerna på en tid runt 1.25. Det gick bra. Lite bättre till och med! För när jag kom i mål visade klockan på 1.16:05. Mitt första lopp på den distansen, så jag lägger till det som ett av mina personbästa. Tror inte jag sprungit så fort, så länge, på nått träningspass heller... Men åter till loppet. Vi startade vid Movallens idrottsplats i Hova och sprang på en fem kilometer lång bana som mestadels bestod av oplogad snöig grusväg. Där fanns en del uppförsbackar och i dessa kände jag att min backträning hade gjort nytta. Kunde stå på där i samma fart som på övriga banan och då tog jag in på mina medlöpare. Sista kilometern blev avgörande mellan mig och mannen som kom tvåa på 15k (Lasse Björnfot). I de två sista backarna tryckte jag på lite extra, efter att vi hade sprungit ihop och pratat i ett par kilometer...

På kvällens löptur hade jag sällskap av Anna och eftersom vi tränade i ett lugnt tempo så fanns orken att prata en del också, bland annat kom vi in på olika krav som man kanske ställer på sig själv vad det gäller att prestera i löpspåret. Och så pratade vi om Winterrun i Göteborg ... För Anna var med i Winterrun i lördags, där hon slog till med ett personbästa på 10k, och det på en bana med vinterväglag och ett par riktigt tuffa backar. Tiden hon fick, 48:04, var en riktigt fin tid tycker jag. Och hon höll en otroligt jämn och fin fart loppet igenom. Imponerande! Stort grattis Anna till ett väl genomfört lopp! Vi pratade som sagt en hel del om det här med förväntningar och krav runt det man presterar på löptävlingar och motionslopp. Så jag tänkte att jag skulle berätta lite här om hur jag har sett på det här och hur jag ser på det i dag. När jag hade löptränat ett tag så märkte jag att tiderna började att komma så smått. Efter ett par månader kunde jag jogga en h...

Året var 2010. Löpning fanns inte i mina tankar - men mot slutet av året väcktes ändå ett visst intresse, trots att jag egentligen tyckte det var det tråkigaste som fanns. Men det hade aldrig funnits några tankar om att jag en dag skulle få uppleva att "åtta kilometers löpning är en ganska kort runda" eller att jag ens skulle tro att "sub45 på milen är nog ingen omöjlighet!" Nä, jag var bara inne på att kunna jogga en mil utan att gå och kanske, kanske klara det på under en timma nån dag. Inte trodde jag väl heller att jag skulle gå på gym, väga tio kilo mindre, ta crawl-lektioner för att bli lite bättre i bassängen eller springa en massa löptävlingar och motionslopp. När jag tänker tillbaka så är det en ganska häftig och livsavgörande resa som jag gjort i och med allt tränande. Och intresset för att röra på mig och bli starkare har bara ökat. Det är kul att träna! Jag blir glad av att göra det och jag vill gärna dela med mig av mina erfarenheter med den förho...