En Mil om Dagen

Nu har jag landat i ett beslut om hur jag ska träna (läs löpträna) under våren. Bakom mig ligger en tung vinter, där varken orken eller motivationen för träning riktigt infunnit sig. Men jag har trots allt lyckats hålla igång någon form av kontinuitet i mitt tränande - och jag har inte känt någon direkt olust över att träna, men ingen större lust heller... I grund och botten tror jag att hälsan har varit boven i dramat (läs mer längst ner). När kroppen inte riktigt orkar, och inte heller svarar, påverkas motivationen. Det blir liksom inte roligt längre. Men jag har tyckt det varit skönt att köra på ändå. Gjort vad jag kunnat trots de upplevda motgångarna. Snart väntar även pollenallergisäsongen och det är ingen rolig period för en löpare. Nåja, så här långt har jag INGA lopp inplanerade i år, och så får det förbli så länge. Tänker ta beslut allteftersom. Ett beslut om hur jag ska träna under våren har jag i alla fall tagit, och det blir en hel del "lättare träning" med lå...

Just nu dras jag med jobbiga spänningar från hela axelpartiet med huvudvärk som följd. Ingen ordentlig träning mer än några promenader med Selma i det kalla och regniga vädret i dag alltså. Det känns så otroligt tungt för tillfället och det drar ner humöret också. Då får man passa på å lipa här på bloggen. Men jag har något att glädja mig åt också - att björkarnas pollenutsläpp är kraftigt reducerade just nu... Jag ska göra ett försök att ta mig till gymmet nån dag snart. I morgon kväll kanske det kan bli lite löpning och sen får man väl ta det därifrån. Det sägs ju att det är viktigt att lyssna på sin kropp, och den kanske säger åt mig att vila nu? Bäst att lyda i så fall. Måndagsgänget var ute och sprang i dag och det hade varit trevligt att vara med där, men, men... Det blev inställd träning för mig trots att jag var inställd på träning - men det får bli nån annan gång. Nu när jag inte fick ihop nått ordentligt blogginlägg här heller så får ni läsa rapporten om måndag...

Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt... Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smitt...

Lördag. Pingstafton. Göteborgsvarvet! Och dagsformen känns urusel... :( När jag la mig i går kväll så var det med bultande huvudvärk och lätt illamående. Nu på morgonen har den värsta huvudvärken släppt men illamåendet är fortfarande kvar. Magen är inte helt i form heller (vilket den ju sällan är) och ländrygg och axlar gör ont. Känslan av välmående är usel och lusten för löpning är nära nog i bott denna dag. Så där! Då har jag lagt grunden till de flesta bortförklaringarna om varför det inte kommer att gå bra på Göteborgsvarvet i dag... Tanken att ställa in varvet avfärdade jag dock snabbt. Klart att jag kör. Jag hoppas att det känns lite bättre fram på dagen, när jag fått äta lite och kanske fått i mig en kopp kaffe. Men just nu känns det mest skit faktiskt. Om ett par timmar lämnar jag ett Skövde med klarblå himmel och strålande solsken mot ett Göteborg med ett förhoppningsvis minst lika bra väder. I dag vill jag inte att det blåser lika mycket som i går. I dag vill jag...

I dagens inlägg blir det fokus på kroppen - eller ska vi kalla det kroppsfixering. Lite personliga reflektioner om min egen vikt, styrka och rörlighet. Saker som inte är helt enkla för mig. Äter lite för osunt och klarar inte att lyfta riktigt tungt när jag styrketränar (ryggproblem och spänningshuvudvärk) och det där med yoga har aldrig varit min grej... Jag utgår från mitt liv i allmänhet och som "löpare" i synnerhet i mina betraktelser. Om vi tar och börjar med vikten. Mitt mål är att tappa några kilo överflödigt fett till. Samtidigt inser jag att lite mer muskelmassa inte skulle vara till min nackdel. Nu är jag väl inte den bästa på att äta nyttigt och undvika onyttigheter. Och jag vill egentligen inte vara det heller. Jag äter i och för sig ganska nyttigt - det är bara det att jag äter en hel del onyttigt också. Just vad man stoppar i sig är ju avgörande för vikten och ens välmående, så jag har försökt att minska på det onyttiga något. Och ...