Omsluten av Billingens mysterier
Hej på er...
Jag brukar ju vara väldigt sen på dagarna med mina inlägg, typ i elfte timman (eller rättare sagt i tjugotredje timman), men i dag blir det ett lunch-inlägg. Kanske med en liten uppdatering i kväll, vi får se.
Nu på förmiddagen var jag och Selma uppe på berget, där vi hämtade inspiration och kraft. Vi parkerade bilen vid Blängsmossen och gick ut i skogen på samma sida av vägen som parkeringen ligger. Jag har sprungit där vid något tillfälle men den här gången fick det bli en lugn promenad. Man hinner liksom se lite mer då och det är breda fina grusvägar att gå på. Dessutom är de avstängda med rejäla bommar, så ingen biltrafik förekommer.
Passade på att vika av från det kända och utforska en väg som jag aldrig varit på förut. Sånt brukar man sällan ångra - och det gjorde jag inte den här gången heller. Grusvägen var belagd med ganska grova stenar men övergick strax till en fin liten stig som ledde oss in i en vacker björk-allé. Stigen gick via denna allé, rakt ut över en stor mosse (Sjömossen). Jag förstår att den här platsen är välkänd för många, speciellt för cyklister som har en förkärlek för skogen, för där fanns både skyltar och tydliga cykelspår i marken. Men för mig var det en ny upplevelse - och kanske blir det en ny favoritplats. Verkade även vara en favoritplats för älgar... Fanns gott om spillning där, så för den som vill se älg i skymningen är det nog ett bra ställe att spana på. Det var i vilket fall en otroligt fin plats och känsla av att man befann sig långt bort från civilisationen. Jag omslöts totalt av den fantastiska naturen och när jag tittade ut över mossen tänkte jag att precis så här såg det nog ut här på 1800-talet också. Som om tiden stått still! Overkligt att det finns så mycket fint att uppleva nästgårds.
Nåja, jag gick över mossen, och en liten bit till, innan jag bestämde mig för att vända. De första regndropparna började komma, men Selma tittade förundrat på mig och tycktes tänka "men husse, ska vi inte gå längre?". Då hade vi gått ungefär tre kilometer från bilen, och först så här efteråt (när jag kollade på kartan) insåg jag att vi endast hade ett par kilometer kvar till Öglunda kyrka. Man lurar sig så av bilvägens sträckning över berget. Från parkeringen vid Blängsmossen är det alltså bara fem kilometer att gå för att nå Öglunda city. Tar man bilen är det nästan en och en halv mil, då man i princip kör runt berget. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid, och vandra hela sträckan fram och tillbaka.
Regnet ökade på allt mer och vi blev rejält blöta både jag och Selma. Men vi ångrade inte att vi gick här. Inte jag iallafall! I förra inlägget berättade jag om besvikelsen över att inte kunna vara med Bengt & c:o, när de skulle (vad jag trodde) springa här i dag. Men nu har jag varit där! Jag inser hur lite jag känner Billingens vägar, stigar och dess mysterier. Det här är ett berg som ständigt bjuder på nya överraskningar. Slipper man bara älgflugorna så är allt frid och fröjd. Såg inte till några sådana i dag som tur var.
Med vänliga hälsningar...
PS
En liten uppdatering i tjugotredje timman: Gänget som sprang i kväll, där jag alltså inte kunde vara med pga jobb, tog inte alls den vägen som jag trodde de skulle ta. Istället för att springa rakt över berget, där jag gick, blev det en tur söderut. När de kom upp på Billingen vek de av mot Billingegården och Ljungstorp. Därifrån tog de sig vidare på fina stigar till Storekullen och ut på järnvägsbanken. Innan de nådde Skövde vek de av upp på berget och Billingens friluftsområde. Jag gissar att de sprang samma sträckning som sista delen av Billingen Trailmarathon. Lite besviken blev jag över det - men grymt jobbat gubbar!!! Läs mer här!
DS
Jag brukar ju vara väldigt sen på dagarna med mina inlägg, typ i elfte timman (eller rättare sagt i tjugotredje timman), men i dag blir det ett lunch-inlägg. Kanske med en liten uppdatering i kväll, vi får se.
Nu på förmiddagen var jag och Selma uppe på berget, där vi hämtade inspiration och kraft. Vi parkerade bilen vid Blängsmossen och gick ut i skogen på samma sida av vägen som parkeringen ligger. Jag har sprungit där vid något tillfälle men den här gången fick det bli en lugn promenad. Man hinner liksom se lite mer då och det är breda fina grusvägar att gå på. Dessutom är de avstängda med rejäla bommar, så ingen biltrafik förekommer.
Passade på att vika av från det kända och utforska en väg som jag aldrig varit på förut. Sånt brukar man sällan ångra - och det gjorde jag inte den här gången heller. Grusvägen var belagd med ganska grova stenar men övergick strax till en fin liten stig som ledde oss in i en vacker björk-allé. Stigen gick via denna allé, rakt ut över en stor mosse (Sjömossen). Jag förstår att den här platsen är välkänd för många, speciellt för cyklister som har en förkärlek för skogen, för där fanns både skyltar och tydliga cykelspår i marken. Men för mig var det en ny upplevelse - och kanske blir det en ny favoritplats. Verkade även vara en favoritplats för älgar... Fanns gott om spillning där, så för den som vill se älg i skymningen är det nog ett bra ställe att spana på. Det var i vilket fall en otroligt fin plats och känsla av att man befann sig långt bort från civilisationen. Jag omslöts totalt av den fantastiska naturen och när jag tittade ut över mossen tänkte jag att precis så här såg det nog ut här på 1800-talet också. Som om tiden stått still! Overkligt att det finns så mycket fint att uppleva nästgårds.
 |
| Stigen över Sjömossen |
 |
| Sjömossen |
Nåja, jag gick över mossen, och en liten bit till, innan jag bestämde mig för att vända. De första regndropparna började komma, men Selma tittade förundrat på mig och tycktes tänka "men husse, ska vi inte gå längre?". Då hade vi gått ungefär tre kilometer från bilen, och först så här efteråt (när jag kollade på kartan) insåg jag att vi endast hade ett par kilometer kvar till Öglunda kyrka. Man lurar sig så av bilvägens sträckning över berget. Från parkeringen vid Blängsmossen är det alltså bara fem kilometer att gå för att nå Öglunda city. Tar man bilen är det nästan en och en halv mil, då man i princip kör runt berget. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid, och vandra hela sträckan fram och tillbaka.
 |
| Älgspillning |
 |
| Här har det varit en kamp för livet |
Regnet ökade på allt mer och vi blev rejält blöta både jag och Selma. Men vi ångrade inte att vi gick här. Inte jag iallafall! I förra inlägget berättade jag om besvikelsen över att inte kunna vara med Bengt & c:o, när de skulle (vad jag trodde) springa här i dag. Men nu har jag varit där! Jag inser hur lite jag känner Billingens vägar, stigar och dess mysterier. Det här är ett berg som ständigt bjuder på nya överraskningar. Slipper man bara älgflugorna så är allt frid och fröjd. Såg inte till några sådana i dag som tur var.
Med vänliga hälsningar...
PS
En liten uppdatering i tjugotredje timman: Gänget som sprang i kväll, där jag alltså inte kunde vara med pga jobb, tog inte alls den vägen som jag trodde de skulle ta. Istället för att springa rakt över berget, där jag gick, blev det en tur söderut. När de kom upp på Billingen vek de av mot Billingegården och Ljungstorp. Därifrån tog de sig vidare på fina stigar till Storekullen och ut på järnvägsbanken. Innan de nådde Skövde vek de av upp på berget och Billingens friluftsområde. Jag gissar att de sprang samma sträckning som sista delen av Billingen Trailmarathon. Lite besviken blev jag över det - men grymt jobbat gubbar!!! Läs mer här!
 |
| Varför jag blev besviken? Jo, det kan jag berätta. Min övertygelse om deras vägval fick mig att göra ett försök till att peppa dem på vägen - även om jag inte kunde vara på plats samtidigt. La ner lite jobb på min promenad. Å så springer de inte ens här... :( |
DS
Kommentarer
Skicka en kommentar