Varmt välkommen till denna blogg! Jag är en snubbe, eh jag menar gubbe, som gillar att vara aktiv till fots - vandra, promenera och springa. Överallt! Helst snitta En Mil om Dagen! Mest vardagliga grejer. Till och från tvättstugan ger också plus i stegbanken. Ja, ni fattar - den här bloggen bjuder inte på några stora äventyr. Tränar på gym ibland btw.
Selmas födelsedag
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Hela den här dagen har gått i Selmas tecken. Såklart att hon skulle vara i fokus på sin födelsedag, med många promenader, extra mycket uppmärksamhet och massor av gott att äta. Ett besök hos veterinären hann vi också med - och allt var bara bra med denna nioåring. På kvällen hade vi lite kalas för henne. Då fick hon glass... :)
Från morgonpromenaden
Lite bad i lera hans med innan besöket hos veterinären
Glassade i solstrålarna som letade sig fram mellan tallkronorna
Väntar spänt på att veterinären ska komma...
Fika hemma hos mor i Tibro
Pingstliljorna har slagit ut
Vilken strålande dag det har varit i dag. Värmerekord?
Riktigt tråkiga besked kom nu i kväll. Tim Bergling är död. Han var känd över hela världen som discjockeyn, musikproducenten och artisten Avicii. Gillade verkligen honom, hans musik och utstrålning. Det är så himla sorgligt när en ung människa dör, i det här fallet bara 28 år gammal. Må hans själ vila i frid och hans nära och kära finna styrka. Tack Avicii för alla sköna låtar...
Lite kaxig rubrik, eller? Men faktum är att detta var mitt minst ansträngande lopp någonsin, samtidigt som det var det snabbaste Göteborgsvarvet jag gjort. Och det här säger jag inte för att skryta på nått sätt. För jag fick också med mig en väldig tråkig erfarenhet - jag hade en sån där dag då jag inte kunde ge allt... Det är inte kul när man redan kvällen innan känner att det är något fel i kroppen. Gick och la mig med en orolig mage, huvudvärk och lätt illamående. Kroppen gjorde ont och signalerade influensaliknande symtom. Kinderna blossade å kändes svullna och ögonen brände. Jag var trött, förbaskat trött, både mentalt och fysiskt. Efter nattens sömn kändes det lite bättre - men långtifrån bra. Huvudet var tungt och hela jag var seg som knäck. Tankar om att ställa in kom - men jag avfärdade dessa dumheter snabbt. Men jag blev tveksam igen... Var det halsont jag kände? Dottern hade ju precis varit sjuk med halsont och hosta. Hade jag blivit smitt...
Innan jag berättar om loppet, en liten reflektion... Brukar ibland tänka runt den där lilla bubblan som många av oss löparnördar lever i, som är en stor del av vår värld och verklighet. Om alla orsaker som driver oss till löpning, om fokuseringen till hur fort man kan springa en mil eller två - och hur lite det egentligen betyder för alla andra i världen utanför. Om jag springer en mil på en timma, vem bryr sig? Förmodligen ingen annan än just vi löparnördar. Jorden lär snurra på som vanligt, oavsett om jag (eller du) tycker att vi gör "stordåd" i löpspåret. Du som läser detta inlägg har kanske ändå ett visst intresse för löpning. Härligt i så fall! Själv tycker jag jättemycket om att springa och snacka löpning med den som är intresserad (oftast blir det med någon annan som gillar att springa), men försöker att inte påtvinga andra mina löphistorier, om tempon, puls, rekord etc. Bara om de själva tar upp ämnet och vill. Men här i bloggen och på Instagram brukar jag dela med mi...
Det var en fin novemberkväll på Stortorget i Simrishamn i lördags. Mörkret hade lagt sig och fullmånen lyste svagt orange bakom de tunna slöjmolnen ut över havet. Stadens musikkår spelade "Jag vill ha blommig falukorv till lunch, mamma..." för publik, arrangörer och oss 140 löpare som otåligt väntade på att få ge oss ut och springa i mörkret... Folk stod och småpratade med varann på torget. Vi var många som hade samlats där och det var en gemytlig stämning. Tiden för start närmade sig och unisont räknade vi ner de sista sekunderna från tio till noll, och sen drog vi iväg nedför Storgatan till Hamngatan och västerut mot Brantevik. Storgatan kantades av storpublik, och de jublade, gav oss hejarop och det blev en riktigt bra kickstart att bära med sig ut i mörkret. Pannlampornas sken fladdrade överallt på den mörka asfalten och publiken fortsatte peppa oss hela vägen ut ur Simrishamn. Det var nio grader varmt och jag var iklädd vintertights, en underställströja, en långär...
Kommentarer
Skicka en kommentar