En skön fyra

Efter dagens långa arbetspass snodde jag på mig trailskorna och tog en kort löptur uppe på Billingen. Ville gärna skaka liv i kroppen efter dagens stillasittande och testa hur ryggen skulle reagera.

Fick sällskap av Anna och vi startade klockorna och joggen redan vid parkeringen. Så ivriga var vi på att få komma iväg. Vi hade bestämt oss för att springa det röda fyra-kilometers-spåret - en lagom utmanande runda med flera pulshöjande backar. Själv hade jag flaggat för att öka tempot på den tredje kilometern till 4:50-5:00-tempo ungefär. Vi började med två kilometers mysjogg ihop. Sen startade jag min planerade "snabba kilometer". Till en början kändes det riktigt bra och jag sprang några hundra meter med bra tempo och en skön känsla. Sen kom första rejäla uppförsbacken och tröttheten satte snabbt in. Men jag höll igång, väl medveten om att det inte var så länge som jag skulle ta i så här mycket, och hann att fixa Furhoffsbacken och halva Volvobacken innan kilometern var fullbordad.

Pustade ut, vände och mötte strax Anna, som inte varit lika motiverad att springa lika snabbt, och vi joggade långsamt tillsammans in mot skidstadion igen. Det blev ett uppiggande pass och kroppen svarade som jag önskade. Ingen känning i min rygg och det var jag glad för. På fredag är både styrketräning och löpning inplanerat - och om jag känner mig stark då så kan det bli backintervaller eller norska superintervaller - eller kanske både ock... Men nu ska jag sova gott. Arbetsdagen börjar klockan sex i morgon bitti.