Summering av 2015
Visst brukar man väl summera ihop året som gått? Liksom titta tillbaka på det och ta upp sånt man minns lite extra? Eller? Jo, det gör man nog... Vill du hänga med på en kort rundtur från mitt träningsår 2015? Kul. Då kör vi!
Mellan Sentrumsløpet och Wings For Life var det bara åtta dagar, och tjugo dagar senare var det dags för Göteborgsvarvet. Jag vet inte om det berodde på att jag hade tagit ut mig så på loppen i Oslo och Kalmar, men jag var inte i form på Göteborgsvarvet. Det blev personbästa för loppet (1.52:03) men jag kunde inte ge vad jag ville. På Wings For Life gjorde jag 1.42:00 på halvmaran, så jag visste att jag kunde bättre. Det blev något av en besvikelse. Däremot var jag i bättre form på Läckövarvet i slutet av juli. Då slog jag till på halvmaran och sprang de 21,1 kilometerna på 1.41:19. Personbästa på distansen och en ny känsla av att jag gjort något smått otroligt uppenbarade sig. Även Läcköloppet var sanktionerat och hade en godkänd kontrollmätt sträcka.
Två andra minnesvärda lopp var Midnattsloppet i Stockholm (med Anna, Elin och Jacob) och Hässelbyloppet (även det i Stockholm). Minnesvärda på två olika sätt. Tiden på Midnattsloppets kuperade bana på Södermalm blev 46:01, och det tog mig nog ett tag att smälta det och verkligen inse hur bra den tiden var. Jag kände mig stark där och gjorde nog den starkaste spurten i ett millopp någonsin. Med facit i hand var så var detta ett av årets absoluta höjdpunkter. Hässelbyloppet däremot gav inte ett helt och hållet positivt minne, trots att jag slutade på min näst bästa miltid någonsin; 45:08. Jag insåg inte förrän alltför nära mål hur nära ett personbästa jag egentligen var. Det var mitt eget fel när jag räknade fel vid fem kilometer. Jag var övertygad om att jag låg alldeles för dåligt till för att persa, så jag gav liksom upp där. Hade jag förstått hur bra jag faktiskt låg till vid fem så hade det kunnat sluta hur bra som helst. Det blev min näst bästa miltid någonsin, men jag kunde inte vara riktigt nöjd ändå. Tar med mig erfarenheten och det faktum att jag faktiskt sprang ganska snabbt, med mig som något positivt inför kommande lopp.
Upplägget på min träning i år har känts bra och jag har för det mesta sprungit tre pass varje vecka. Från november har det blivit varannan dag och jag har försökt tänka på att få in fler backar och intervallpass i löpträningen. Jag har ökat antalet höjdmeter med ungefär 30 procent per kilometer i snitt (jmf med 2014).
Topp fem för årets bästa lopp (känsla och resultat):
1/Midnattsloppet
2/Läckövarvet, Sentrumsløpet och Wings For Life
5/Hässelbyloppet
Snabbaste loppet:
SLA-loppet, drygt 5k i 4:16-tempo. Så snabbt har jag aldrig sprungit ett lopp.
Guldminne:
När jag fick springa Lilla SLA-loppet tillsammans med min arbetskamrats dotter Siri.
Silverminne:
Alla de gånger jag sprang tillsammans med alla träningsglada vänner. I skogen, på landsväg och i mossen. Vad kul vi har haft! Och vilka minnen... Ingen nämnd och ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
Bronsminne:
Premiären på rullskidor. En härlig alternativ träning håller på att ta vid. Och vanliga längdskidor är också inköpta...
Totalt sprang jag 14,4 mil tävlingar i år (inkl Vinterspringet). Medeltempo: 4:51min/km eller 12,37 km/h.
I kväll blev det årets sista löpträning - ett pass med korta intervaller (60/60). Det var tufft att springa snabbt (3:23-3:43-tempo) på ishala vägbanor, å ibland på oplogade upptrampade snö-trottoarer. I en minut sprang jag alltså så fort jag kunde, orkade och vågade, följt av en minuts gå-vila efter varje intervall. Fyra stycken intervaller följdes av fyra minuters jogg innan nästa set med fyra likadana 60/60-intervaller tog vid igen. Med detta träningspass, årets sista, summerar jag 2015 med totalt 171,6 mil löpning (jämfört med 111,2 mil 2014). Dotterns kommentar; "Du är inte klok, pappa..." Tycker det var en ganska bra sammanfattning! :)
Topp 3 - mest klickade blogginlägg 2015:
1/Långpass med låg puls utvecklar löpningen
2/Hässelbyloppet - på både gott och ont
3/Häng med på Göteborgsvarvet live
Övriga fakta från 2015:
Löpning - 1.716,37 km, 10,0 km/h, 15.879 höjdmeter.
2014: 1.112,03, 9,2, 7.821
Styrketräning - 74,97 tim - 82 träningspass = 55 min per pass i snitt.
2014: 90,52
Rullskidor - 68,20 km, 9,8 km/h, 753 höjdmeter.
2014: Ej aktuellt.
Tid för ALL träning/tävling - 266,8 tim. 2014: 218,65.
Ligger en bit efter Martin Johnsrud Sundbys 1.150 timmar... :D
Om vi först gör ett hopp tillbaka till 2013 så var det året ett riktigt skitår, då nästan ingenting i min löpning stämde. 2014 blev bättre och jag lyckades för första gången komma ner under 50 minuter på milen på en träningsrunda. Sen dess har jag sprungit alla mina milslånga motionslopp under 50 minuter - utom ett enda - Malmömilen i år, som av flera olika orsaker landade på 51:08. Annars fanns en liten, liten förhoppning om att kunna springa milen på mindre än 45 minuter i år, men det var i början på året, och det var bara en dröm som då kändes alltför avlägsen...
En viss gnutta av hopp tändes när jag sprang Vinterspringet i Karlsborg den 17 januari. Loppet var ungefär en mil långt och tiden blev 45:17. Min pulsklocka visade att sträckan var 9,79k men arrangören gjorde gällande att sträckan ändå var en mil lång (dessutom uppmätt på flera olika sätt). Så här i efterhand tror jag nog att min pulsklocka stämde bättre - men det var ett härligt besked att veta att man kunde springa sträckan i ett 4:38-tempo. Å även om det var fruktansvärt jobbigt (och halt) så gav det mig hopp om att kanske - KANSKE - kunna springa milen under 45 minuter framåt hösten.
Träningen rullade på rätt bra under våren. Fram till den 24 april hade jag sprungit 51,6 mil och den 25 april inföll årets första riktiga motionslopp - Sentrumsløpet 10k i Oslo. Personligen blev det ett helt fantastiskt lopp. Gjorde något som jag inte hade i mina tankar (eller ens vågat tro) - jag sprang tio kilometer på mindre tid än 45 minuter. Det var en helt otrolig, och en helt oslagbar känsla att klara det. Jag gick där på Karl Johan efter loppet, log med hela ansiktet och bara myste. Tittade om och om igen på pulsklockan och på arrangörens sms i min mobil som förkunnade att det faktiskt var sant. Jag hade gjort 44:43 på milen - och den här gången i ett officiellt kontrollmätt lopp. Jag måste säga att jag älskar Norge än mer nu. Och Oslo förblir för evigt staden där en av mina bästa milstolpar i löpning nåddes.
Träningen rullade på rätt bra under våren. Fram till den 24 april hade jag sprungit 51,6 mil och den 25 april inföll årets första riktiga motionslopp - Sentrumsløpet 10k i Oslo. Personligen blev det ett helt fantastiskt lopp. Gjorde något som jag inte hade i mina tankar (eller ens vågat tro) - jag sprang tio kilometer på mindre tid än 45 minuter. Det var en helt otrolig, och en helt oslagbar känsla att klara det. Jag gick där på Karl Johan efter loppet, log med hela ansiktet och bara myste. Tittade om och om igen på pulsklockan och på arrangörens sms i min mobil som förkunnade att det faktiskt var sant. Jag hade gjort 44:43 på milen - och den här gången i ett officiellt kontrollmätt lopp. Jag måste säga att jag älskar Norge än mer nu. Och Oslo förblir för evigt staden där en av mina bästa milstolpar i löpning nåddes.
Ett annat härligt minne var Wings For Life i Kalmar den 3 maj. Loppet där man springer från Kalmar centrum, över Ölandsbron och sedan söderut på Öland. Man har en bil jagandes i hasorna och mitt mål var att hinna springa 21,1k innan bilen (mållinjen) kom ifatt mig. Jag hann till min förvåning 26,35 kilometer, vilket då var mitt distansrekord. En total överraskning som även den gav mig en euforisk känsla. Det gick i och för sig långsamt på de sista kilometerna men jag landade på ett 5:01-tempo per kilometer i snitt. Hittills har jag aldrig sprungit så fort på en sådan lång distans. Det var ett annorlunda och häftigt lopp och jag har anmält mig till 2016 också.
Två andra minnesvärda lopp var Midnattsloppet i Stockholm (med Anna, Elin och Jacob) och Hässelbyloppet (även det i Stockholm). Minnesvärda på två olika sätt. Tiden på Midnattsloppets kuperade bana på Södermalm blev 46:01, och det tog mig nog ett tag att smälta det och verkligen inse hur bra den tiden var. Jag kände mig stark där och gjorde nog den starkaste spurten i ett millopp någonsin. Med facit i hand var så var detta ett av årets absoluta höjdpunkter. Hässelbyloppet däremot gav inte ett helt och hållet positivt minne, trots att jag slutade på min näst bästa miltid någonsin; 45:08. Jag insåg inte förrän alltför nära mål hur nära ett personbästa jag egentligen var. Det var mitt eget fel när jag räknade fel vid fem kilometer. Jag var övertygad om att jag låg alldeles för dåligt till för att persa, så jag gav liksom upp där. Hade jag förstått hur bra jag faktiskt låg till vid fem så hade det kunnat sluta hur bra som helst. Det blev min näst bästa miltid någonsin, men jag kunde inte vara riktigt nöjd ändå. Tar med mig erfarenheten och det faktum att jag faktiskt sprang ganska snabbt, med mig som något positivt inför kommande lopp.
Upplägget på min träning i år har känts bra och jag har för det mesta sprungit tre pass varje vecka. Från november har det blivit varannan dag och jag har försökt tänka på att få in fler backar och intervallpass i löpträningen. Jag har ökat antalet höjdmeter med ungefär 30 procent per kilometer i snitt (jmf med 2014).
Topp fem för årets bästa lopp (känsla och resultat):
1/Midnattsloppet
2/Läckövarvet, Sentrumsløpet och Wings For Life
5/Hässelbyloppet
Snabbaste loppet:
SLA-loppet, drygt 5k i 4:16-tempo. Så snabbt har jag aldrig sprungit ett lopp.
Guldminne:
När jag fick springa Lilla SLA-loppet tillsammans med min arbetskamrats dotter Siri.
Silverminne:
Alla de gånger jag sprang tillsammans med alla träningsglada vänner. I skogen, på landsväg och i mossen. Vad kul vi har haft! Och vilka minnen... Ingen nämnd och ingen glömd. Ni vet vilka ni är.
Bronsminne:
Premiären på rullskidor. En härlig alternativ träning håller på att ta vid. Och vanliga längdskidor är också inköpta...
Totalt sprang jag 14,4 mil tävlingar i år (inkl Vinterspringet). Medeltempo: 4:51min/km eller 12,37 km/h.
I kväll blev det årets sista löpträning - ett pass med korta intervaller (60/60). Det var tufft att springa snabbt (3:23-3:43-tempo) på ishala vägbanor, å ibland på oplogade upptrampade snö-trottoarer. I en minut sprang jag alltså så fort jag kunde, orkade och vågade, följt av en minuts gå-vila efter varje intervall. Fyra stycken intervaller följdes av fyra minuters jogg innan nästa set med fyra likadana 60/60-intervaller tog vid igen. Med detta träningspass, årets sista, summerar jag 2015 med totalt 171,6 mil löpning (jämfört med 111,2 mil 2014). Dotterns kommentar; "Du är inte klok, pappa..." Tycker det var en ganska bra sammanfattning! :)
Till sist vill jag önska alla mina läsare och träningskompisar ett riktigt
Gott Nytt År!
Välkommen 2016!
Gott Nytt År!
Välkommen 2016!
Topp 3 - mest klickade blogginlägg 2015:
1/Långpass med låg puls utvecklar löpningen
2/Hässelbyloppet - på både gott och ont
3/Häng med på Göteborgsvarvet live
Övriga fakta från 2015:
Löpning - 1.716,37 km, 10,0 km/h, 15.879 höjdmeter.
2014: 1.112,03, 9,2, 7.821
Styrketräning - 74,97 tim - 82 träningspass = 55 min per pass i snitt.
2014: 90,52
Rullskidor - 68,20 km, 9,8 km/h, 753 höjdmeter.
2014: Ej aktuellt.
Tid för ALL träning/tävling - 266,8 tim. 2014: 218,65.
Ligger en bit efter Martin Johnsrud Sundbys 1.150 timmar... :D
Roligt att du gillade rullskidorna och du kommer säkert bli en bra rullskidåkare till nästa säsong!
SvaraRaderaJa, rullskidorna är ett bra komplement till löpningen. Behöver känna mig lite säkrare på dem innan jag vågar köra på för fullt. Särskilt nedför. Ni kanske kan vara min mentor vid teknikträningen? God fortsättning på 2016. :)
Radera