Följde mitt hjärta...

Efter ett långt pass på jobbet blev det ett kort pass i skogen. Tanken var att löpträningen skulle kännas behaglig och planen var att hålla det tempo som jag vill försöka hålla i Kalmar för att nå 21 kilometer innan mållinjen kommer ikapp mig den 3 maj. Det kändes "behagligt ansträngande" - men det gick betydligt snabbare än vad jag hade tänkt. Ibland måste man ju bara få följa sitt hjärta...

Lite lugnt och fint skulle det gå. 5:16-tempo tänkte jag (lite snabbare än Kalmar). Få en uppfattning om jag överhuvudtaget skulle klara att hålla det tempot under en längre sträcka eller inte. Det kändes bra direkt från start men jag såg på pulsklockan att tempot var lite för högt. Lugnade mig lite men låg fortfarande i en högre hastighet än planerat. Men allt kändes bra så jag behöll farten genom hela passet. De två sista kilometerna ökade jag till och med något och gjorde mina fem kilometer på gula femman på lite drygt 24 minuter. Det var ett himla fint pass där pulsen hamnade i A2-zonen och ansträngningen var ganska behaglig. Tror inte jag kan hålla uppe den farten i 21 kilometer. Inte än i alla fall. Men vad gör det? Och det där med 5:16-tempo får jag testa en annan gång. På måndag hinns det inte med för då blir det ett intervallpass vid lunchtid med 2+4+6min i 4:30-tempo (eller vad som är möjligt då). En uppladdning inför Oslo på lördag. Häng gärna med ut på den träningen, om du vill! 11:30 träffas vi utanför Stadshusets postentré.

 
 

Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet