En Mil om Dagen

Vilken häftig upplevelse det var att förflytta sig från den mjölkiga dimman hemma och vandra drygt etthundra höjdmeter upp till klarblå himmel och en sol som sken över det vackra vinterlandskapet... Billingen är överraskningarnas berg och levererade i dag igen. När jag tittade ut genom köksfönstret här hemma i stan var det inte så värst många meter man såg. Dimman låg tät och tjock. Tog med mig Selma ut på den vanliga förmiddagspromenaden (som brukligt när jag är ledig eller jobbar eftermiddag). Vi gick i dimman mot Våmb på järnvägsbanken. Allt var grått vid 180 meter över havet En bit innan Våmb fick jag för mig att vi skulle svänga av och gå över Cementas öppna område 'Naturmarken' - ett område där cementfabriken tidigare har brutit kalksten för cementtillverkningen. Men nu när brytningen är flyttad längre västerut har området blivit tillgängligt för allmänheten. Från vårt håll är det en stadig uppförsbacke och utsikten mot Sydbillingens lite högre delar brukar ...

Det har varit några tunga dagar nu - och i dag var inget undantag... I måndags kväll upptäckte vi att Selma (vår hund) hade besvär med sitt högra framben. Vi fick en tid på Ekens djurklinik i förmiddags och det visade sig att det var hennes "hälsporre" som hade drabbats av ett klokapselbrott. Sånt gör ont! Så genom ett ingrepp har veterinären nu blottlagt hela pulpan och det blir konvalescens med en tratt runt halsen och en strumpa/sko när hon ska gå ut på promenad. Hon är inte glad och vi andra i familjen lider verkligen med henne. Hon får käka antibiotika och smärtstillande i tio dagar framåt. Men sen hoppas vi på en glad och pigg hund. Själv har jag inte varit i form de senaste dagarna. Torrhostar och känner mig allmänt hängig. Det verkar inte vara nån förkylning - men jag har tagit det lite lugnt utifall. Dessutom var sonens flytt hemifrån jobbig, mor kämpar med sitt och Selma hade ont... Men efter dessa tunga dagar så kände jag att det var dags att pröva på om lö...

Det hade ju varit lite häftigt att springa under solförmörkelsen i fredags. "Solförmörkelselöpning" hade kunnat bli en fin hashtag och upplevelse. Men det gick inte - jag jobbade. Men den partiella solförmörkelsen fick jag både se och uppleva ändå. Inte riktigt som jag hoppats men det blev bra ändå... Tycker att det var lite typiskt, det har varit solsken flera dagar i rad här i Skövde - å så just på fredagsförmiddagen var det mulet. Tunga moln som solen inte syntes igenom gjorde att jag och mina arbetskamrater inte kunde se månen skymma solen annat än via utsändningar på nätet. Men molnen hjälpte till att ge oss en annan upplevelse. Vi märkte tydligt hur det blev allt mörkare och mörkare ute, och strax efter att  förmörkelsen nått sitt maximum (drygt 83 procent av solen täcktes här i Skövde) ljusnade det snabbt igen. Det får vi vara nöjda med. En häftig upplevelse var det och nu får vi vänta till den 11 augusti 2018 innan man kan se månen snudda solen hä...

Tja I skrivande stund har jag promenerat totalt 8,5 km. Ca 2,5 vid sju på morgonen, ca 1,5 till och från Arena Skövdes simhall och ca 4,5 vid tolvtiden. Nu har klockan just passerat fyra på eftermiddagen och snart ska jag ut med Selma igen, så det lär inte bli några problem att nå upp till en mil idag heller. I simhallen va det riktigt varmt och skönt i vattnet. Gick lätt å simma och jag fick lyxen att få en egen bana. Varvade crawl och bröstsim 50/50 ungefär. Jag har inte superformen precis å e inte speciellt snabb i vattnet, men det gick rätt bra ändå. När jag simmat färdigt hade jag gjort 1050 meter på ca 27 minuter. I duschen (av alla ställen) efter simningen träffade jag min kusin som jag inte sett på hur länge som helst. Det va kul att få en liten kort pratstund. Eftermiddagen har gått åt för matlagning och skrivande av en kort julartikel som ska skickas till informationsansvarig på jobbet (för eventuell publicering på vårt Intranät). Hann med att somna i soffa...