Drömmer om löpning

 Ja, rent allmänt drömmer jag om att kunna springa igen - och i mina drömmar springer jag lätt och obehindrat. Det går inte snabbt, men det är skön löpning som inte besvärar och jag blir knappt trött. Men det är i drömmen det...

I verkligheten är jag trött mest hela tiden. Orken finns inte, och mitt högra lår och knä gör ruggigt ont. Min tinnitus från cykelolyckan 2013 gör sig alltför ofta påmind, och tjuter likt tevens högfrekventa testsignal. Alla de här symtomen har hängt i alldeles för länge nu. Ibland känner jag mig så fruktansvärt missmodig och tänker att det här nog aldrig tar slut. Samtidigt gror ett litet frö av hopp att det en dag ska bli såpass bra att jag kan ta upp löpträningen igen.


På promenaden i tisdags var det så här fint på vägarna. Inte så konstigt man blir löpsugen.


I går (fredag) var jag på massage. Det blev rejäl en omgång för ryggen, axlarna och långt upp i nacken. Men i huvudsak la hon stort fokus på mitt onda ben. Det stela låret mjukades upp och i höften hittade hon en rejäl knut att jobba med. Den borde tydligen ha gjort ont, men det var inte så farligt. Högerbenet kändes riktigt bra efteråt, och i bilen på väg till jobbet kände jag ingen smärta alls i varken lår eller knä. Så skönt!


Dagen efter såg det annorlunda ut. Men visst är det gött att springa i snöstorm också...


Såklart är detta bara tillfälligt, men det är en oas för mig - en andningspaus i allt det negativa. Och en ökad förhoppning om att det finns ett friskare och rörligare liv där nånstans... 

Kommentarer

Populära inlägg

Tankar om min framtida löpträning

Det var en bra stund!