Ingen bättring i sikte

 Nämen hej igen... 😏

Förra inlägget tog jag visst på stort allvar - för något glädjande har jag inte haft att dela med mig av på lång tid nu. Jag kan absolut inte minnas när jag var ute på löpträning senast. Då måste jag kolla i Garmin Connect. Min energi tycks ha runnit ut, jag är orkeslös och blir andfådd av minsta lilla ansträngning. Så har det varit i nästan ett halvår nu, och ingen bättring är i sikte. 😢

Det pågår en utredning, och jag har varit iväg och tagit flera olika blodprover på vårdcentralen. Det finns en teori om B12-brist, men jag återkommer när jag vet mer. Under tiden får jag ägna mig åt den träning jag kan - lugna promenader (som en gammal pensionär ungefär). I går var jag och Selma ute på en tur i solskenet. Nästan sju kilometer med en lätt småkylig vind. Det var skönt, och inte alls så dumt. Men jag var mentalt slutkörd efteråt. Och jättetrött! 

I natt har jag jobbat, och jag är glad över att klara det fortfarande. Troligen skulle många ha sjukskrivit sig om de mått som jag gör, men jag är väl lite dum. Kör på fast jag kanske inte borde...

Hoppas snart kunna återkomma med lite positiva nyheter, som att jag orkar springa och styrketräna igen. Men något glatt kan jag väl få dela med av, några såna här nördiga grejer:

  • Solen ger UV-B-strålar mitt på dagen nu (kroppens D-vitaminproduktion stimuleras av dessa).
  • Det var fullmåne nu på morgonen (supermåne dessutom). Det blir supermåne i maj också...
  • Å så kan jag väl få berätta en annan positiv sak också (lite udda kanske), men jag trivs så otroligt bra på jobbet! Skönt att kunna jobba, även om jag ofta får kämpa med det en del. Det betyder mycket!
Nä, nu ska jag sova... 😴




Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet