När solståndslöpning hägrar finns inga hinder. I går inföll sommarsolståndet klockan 23:43, och trots mitt ömmande knä höll jag i min tradition - att springa just vid tidpunkten för solståndet.
 |
| Ljus natthimmel i norr |
Jag har inte sprungit på flera veckor pga smärta i knäregionen. Men inför sommarsolståndets runda hade jag bestämt mig för att försöka. Upplägget var förutbestämt; 10 minuters promenad, 10 minuters lätt jogg och avslutningsvis 10 minuter gång igen. Det var lite spänt minuten innan jag skulle springa...
Under dagen hade jag varit i Tiveden och vandrat. En fantastisk upplevelse i denna, en av Sveriges 30 nationalparker, del av mitt närområde. Dagen bjöd på sol, 24 gradig värme och nästan ingen vind. Gick den ganska utmanande Trollkyrkorundan (4,6 kuperade km), vilket nog var ett bra styrkepass för mitt knä. Efteråt var ett svalkade dopp i Vätterns friska vatten väldigt välkommet.
 |
| Lunch med utsikt över Blanksjön från Oxaberget. |
 |
| Del av Trollkyrkorundan |
Efter kvällens lördagsmys stack jag ut på min "solståndsrunda". Regnet hängde i luften, men det var varmt. Hade en exakt plan för hur det skulle gå till. Start 23:28, slut 23:58. 10+10+10 minuter (gång/jogg/gång). Det skulle alltså betyda 30 minuter med solståndet mitt i passet (klockan 23:43). När jag gått raskt i nästan 10 minuter, kände jag spänningen inför de tio minuterna då jag skulle springa. Hur skulle mitt knä reagera?
Efter några trevande steg vågade jag ta ut steget lite mer. Det kändes förvånansvärt bra, och de tio minuterna jogg var inga större problem att genomföra. Sommarsolståndet var ett faktum, och jag hade genomfört mitt 16:e solståndslopp i obruten följd. Lite regn blev det också, men sånt betyder bara tur, va? ;) :)
 |
| Bild från midsommarafton. Solnedgång över sjön Örlen i Tibro. |
Kommentarer
Skicka en kommentar