Throwback Thursday: Maskeraden på Midnattsloppet 2013
Hej på er!
I dag ska jag ta med er tillbaka till den 17 augusti 2013. Det var dagen då jag skulle göra mitt andra Midnattslopp i Stockholm - men det var också dagen för ett lopp som inte liknade något annat av de andra lopp som jag hade sprungit innan, och inte efteråt heller för den delen...
Vi var tre arbetskamrater som hade anmält oss till Maskeradgruppen, och vi hade länge funderat på vad vi skulle klä ut oss till. Till slut landade valet på "patient och vårdare". Kanske inte det mest fantasifulla - men visst var vi väl snygga? ;)
Fördelen med att delta utklädd var att allt avdramatiserades. Vi skulle bara ut och ha kul, festa och spexa inför åskådarna utmed banan. Vad tiden i loppet blev hade ingen som helst betydelse - ingen jakt! Nu var det bara paaartyyy!!!
Det här var också startskottet på vårt årliga gemensamma deltagande i Midnattsloppet Sthlm. Året innan hade jag varit där och sprungit själv, men sedan 2013 har vi alltid varit några stycken från jobbet som åkt ihop. En otroligt trevlig tradition som håller i sig fortfarande. Men nu tar vi oss tillbaka till 2013 och själva loppet.
Elin var den blodiga narkosläkaren, Anna den glada sjuksköterskan och jag själv var den skadade patienten. Som ni ser på bilderna så var Elin iklädd en grön heltäckande operationsdräkt, Anna hade en minimal sjuksköterskedräkt och jag själv en lång patientskjorta och syrgasslang i näsan. Givetvis var jag rätt "blodig" också - och med en och annan "köttskada" på synliga delar av kroppen. Det var en varm kväll att springa på, så gissa vem som var mest rätt klädd...
Vi hade riktigt kul när vi sprang loppet, och vi fick en hel del glada tillrop från både åskådare och löpare. Anna hade skaffat godisklubbor som vi delade ut till barnen. En del av dem blev ganska rädda för oss... Elin hade dessutom koll så att vi inte skulle råka springa emot parkerade bilar. Minns hur farligt nära vi var några stycken uppför backen mot Mosebacke torg på Östgötagatan. Det var verkligen tur att någon höll ordning på oss! Det här var ett annorlunda lopp att springa - men det var roligt.
Efter en mils löpning sprang vi gemensamt in över mållinjen på tiden 1.03:46 (6:23/km). Ett roligt lopp var över och vi hade massor att tala om efteråt. Men om jag vill springa ett maskeradlopp igen vet jag inte. Skulle kunna tänka mig att springa "utklädd" i och för sig - men vill nog försöka prestera samtidigt då. Med det menar jag inte att jag ångrar det här loppet. Det var en väldigt trevlig erfarenhet, som för övrigt inföll på ett år som inte var så trevligt då det gällde min träning och personliga prestationer i löpspåren. Men i ett av mina sämsta löp-år någonsin var detta en strimma av ljus...
I dag ska jag ta med er tillbaka till den 17 augusti 2013. Det var dagen då jag skulle göra mitt andra Midnattslopp i Stockholm - men det var också dagen för ett lopp som inte liknade något annat av de andra lopp som jag hade sprungit innan, och inte efteråt heller för den delen...
Vi var tre arbetskamrater som hade anmält oss till Maskeradgruppen, och vi hade länge funderat på vad vi skulle klä ut oss till. Till slut landade valet på "patient och vårdare". Kanske inte det mest fantasifulla - men visst var vi väl snygga? ;)
 |
| Anna, jag och Elin Bild: Okänd |
Fördelen med att delta utklädd var att allt avdramatiserades. Vi skulle bara ut och ha kul, festa och spexa inför åskådarna utmed banan. Vad tiden i loppet blev hade ingen som helst betydelse - ingen jakt! Nu var det bara paaartyyy!!!
Det här var också startskottet på vårt årliga gemensamma deltagande i Midnattsloppet Sthlm. Året innan hade jag varit där och sprungit själv, men sedan 2013 har vi alltid varit några stycken från jobbet som åkt ihop. En otroligt trevlig tradition som håller i sig fortfarande. Men nu tar vi oss tillbaka till 2013 och själva loppet.
Elin var den blodiga narkosläkaren, Anna den glada sjuksköterskan och jag själv var den skadade patienten. Som ni ser på bilderna så var Elin iklädd en grön heltäckande operationsdräkt, Anna hade en minimal sjuksköterskedräkt och jag själv en lång patientskjorta och syrgasslang i näsan. Givetvis var jag rätt "blodig" också - och med en och annan "köttskada" på synliga delar av kroppen. Det var en varm kväll att springa på, så gissa vem som var mest rätt klädd...
Vi hade riktigt kul när vi sprang loppet, och vi fick en hel del glada tillrop från både åskådare och löpare. Anna hade skaffat godisklubbor som vi delade ut till barnen. En del av dem blev ganska rädda för oss... Elin hade dessutom koll så att vi inte skulle råka springa emot parkerade bilar. Minns hur farligt nära vi var några stycken uppför backen mot Mosebacke torg på Östgötagatan. Det var verkligen tur att någon höll ordning på oss! Det här var ett annorlunda lopp att springa - men det var roligt.
Efter en mils löpning sprang vi gemensamt in över mållinjen på tiden 1.03:46 (6:23/km). Ett roligt lopp var över och vi hade massor att tala om efteråt. Men om jag vill springa ett maskeradlopp igen vet jag inte. Skulle kunna tänka mig att springa "utklädd" i och för sig - men vill nog försöka prestera samtidigt då. Med det menar jag inte att jag ångrar det här loppet. Det var en väldigt trevlig erfarenhet, som för övrigt inföll på ett år som inte var så trevligt då det gällde min träning och personliga prestationer i löpspåren. Men i ett av mina sämsta löp-år någonsin var detta en strimma av ljus...
 |
| Fake blood!!! |
Kommentarer
Skicka en kommentar