Tröjan åkte av två gånger...

Vilken sommar vi fick helt plötsligt! När jag var ute med Selma vid niotiden på onsdagsmorgonen var det lätt kyligt i luften, så jag bar en extra tröja på mig. Bara en stund senare kom liksom varmluften från ingenstans, och då fick tröjan åka av. Men det var ändå nog så varmt i bara t-shirten. Min hund Selma trivdes inte alls med värmen så vi satte oss ner och pustade ut på en bänk strax utanför ett äldreboende här i stan. Ja, där passade vi in ganska bra båda två, tyckte jag...

När vi så småningom kom hem då bytte jag om till löpkläder. Ett schemalagt tröskelpass skulle bli premiären för mina nyinköpta skor - ett par blå Asics GT-2000 7. Jag har haft samma modell och serie ganska länge nu. De brukar inte bjuda på några obehagliga överraskningar.

Jag var ordentligt trött inför löpningen. Kände att jag helst ville sova så jag hamnade i tv-soffan och slumrade till en liten stund. Pulsklockan väckte mig när den ville gå in i "strömsparläge", och jag tänkte "tja, det är väl bara att köra igång..." Men vad jag önskade att det inte skulle vara något pass alls i dag - eller åtminstone ett lättare onsdagspass. Fast det där "lätta passet" hade jag redan kört på tisdagen. Typiskt!

Tröskelpasset var ganska snällt (nu börjar det här inlägget likna det jag brukar presentera i Fakta & fördjupningar). Två stycken intervaller med hög ansträngning utan att vara nära max. Valde än en gång järnvägsbanken mot Våmb. Det är lätt att ha koll på distansen där och utmaningen i intervallerna blir olika. Först tre kilometers uppvärmning. Den första intervallen gick uppför i fyra minuter. Ansträngningen var lite för hög i uppförsbacken men jag gjorde vad jag kunde för att sänka den. När de fyra minuterna hade gått, var det min tur att gå och jag gick i två minuter som återhämtning, sen vände jag hemåt igen. Nu väntade sex minuters löpning utför istället. Ansträngningen blev ungefär densamma som de första fyra minuterna - men det var för att tempot var högre. Då var det skönt med nedförsbacke.

Det kändes riktigt gött när intervallen tog slut. Knepigt ändå hur man anpassar sig till tröskellöpningens längd. När jag sprang 35 minuter tröskelträning förra lördagen, då slet jag ungefär lika mycket. Pulsen var typ lika hög men tempot något lägre. Jag hade absolut inte orkat hålla gårdagens tröskeltempo i lördags i alla fall. Mitt egentliga tröskeltempo ligger väl i dag på 4:45/km ungefär. I onsdagens intervaller snittades tempot på 4:26 och förra lördagens 35 minuter i 4:58-tempo.

Det blev ett svettigt pass i värmen och tröjan åkte faktiskt av ett tag. Om det var någon som såg mig tänkte de nog att det var en valross som hade gått på grund - men det var skönt med en stunds "nakenlöpning". Det kan väl vara okej så här varma dagar, va? Skorna satt fint och äntligen känner jag av lite dämpning igen. De svarade bra och kommer kännas ännu bättre efter några mils inspringning.

I natt har jag jobbat och ett tag trodde jag att det skulle bli en tropisk natt. Det kom nämligen ett par ordentliga regnskurar på onsdagskvällen och när allt regn dunstade av blev natten riktigt svettig och klibbig. Den fuktiga luften brukar binda värmen men temperaturen gick ner under 20 grader så småningom. Så någon tropisk natt blev det inte.

Halva nationaldagen firade jag sovandes och på eftermiddagen tog jag en kort cykeltur. Har som rutin att ta mig ut på eftermiddagen efter ett nattpass. En promenad eller på cykel. Löpning ibland. Dels för att få frisk luft och ta till vara på ljuset. OCH för att det är så himla skönt och man vaknar till på ett bra sätt. Nu är jag redo för nattpass nummer två den här veckan (oj, börjar visst om 25 minuter). På fredag natt kör jag ett övertidspass. Med hjälp av övertiden blir skoinköpet finansierat med råge...

Det är i princip ljust hela natten nu, och när klockan bara var halv fyra på morgonen närmade sig solen sin ankomst. Underbart att jobba nätter på sommaren.