Våren är härlig - pollen besvärlig...

Fy vad det är kämpigt med löpningen just nu. Det här brukar jag ju skriva om i stort sett varje vår, för pollensäsongen påverkar mig mer eller mindre varje gång det är dags för hassel och björk. Orken att springa finns liksom inte där. Kroppen vill inte svara när jag springer, och jag blir hur trött som helst, utan att vare sig tempot eller pulsen är speciellt hög. Sen är mitt högerben rätt stumt fortfarande, så jag får ta det försiktigt med det också.

Vårblommor som tittar fram hör till den här årstidens höjdpunkter. Pollen hör inte till höjdpunkterna...

Under förra veckan fick jag ihop tre löpträningar och totalt 37 kilometer. Tisdagens pass innehöll långa och korta tempohöjningar (fartlek) och kändes rätt okej. Värre blev det på torsdagens sena långpass - en halvmara - som jag upplevde som oerhört jobbig. Sprang med låg puls, i ett väldigt modest tempo, men var så trött, så trött. Mot slutet fick jag "ge upp" och gå en hel del. I förrgår var det återigen dags för tröskellöpning - fyra stycken, fyra minuter långa, intervaller med en känsla av att man skulle kunna hålla samma ansträngning längre än så. De två första intervallerna i lätt uppförsbacke, de andra två sista lätt nedför (vände åter). Uppvärmningen, intervallerna och nedvärmningen - allt kändes så himla tungt. Det var riktigt jobbiga sju kilometer.

Men jag ser det som så att löpträningen får rulla på oavsett känsla. Även om jag upplever att det inte går så bra just nu, så får jag ju ändå till min träning. Kanske får jag skörda frukterna av den längre fram i höst? På ett positivt sätt då... Jag hoppas det!