Blodbad på Billingen!

Just när löpningen var som bäst och det bara var tre kilometer kvar - då hände det. På bråkdelen av en sekund ser jag hur mitt löpsällskap Ola ligger raklång i luften för att på tiondelen av en sekund senare, i samma raklånga position, dunsa rakt ner på den vintrigt stenhårda grusvägen. Alltså, karln hinner knappt reagera eller ta emot sig innan han i farten skrapar upp knän, knogar, haka och panna. Men efter en liten stund "skakade han av sig" och var på benen igen. Löpare är riktiga hårdingar! Eller hur?

Innan den otäcka olyckan hade vi genomfört ungefär 7,5 kilometer skön löpträning i ett vackert vinterlandskap. Träden på Billingen lyste vita av snö och frost men i löpspåren var det hyggligt torrt och fint. Det vara endast en kort sträcka mellan 6-7 km som kändes aningen hal av underkylt regn eller liknande.

Då Ola hämtat sig något efter fallet gick vi sakta en bit. Blodet rann från handen och stoltheten hade nog fått sig en törn också. Vi vek av på en annan stig så att vi fick en kortare väg tillbaka. Behövligt med tanke på att pojken hade ont både här och där och dessutom "tappat luften". Men efter en stund ville Ola springa igen. Ja, vi joggade faktiskt de sista två kilometerna till mål trots allt. Nämnde jag att löpare är ena riktiga hårdingar? ;)




NYtT pÅ BLoGGeN:
Som du ser så har En Mil om Dagen fått en ny layout. Det blir kanske ytterligare några smärre förändringar i den, vi får se hur det blir med det. Min tanke är att bloggen ska se renare ut och att det ska vara lite lättare att läsa och hitta bland inläggen. Om du saknar den gamla röran, alla nördiga fakta om personbästa mm, länkar till de olika lopp jag sprungit eller undrar varför bloggen heter just En Mil om Dagen, så föreslår jag att du tittar in på sidan Fakta & fördjupning (länk längst upp på sidan). Hoppas du ska trivas. Mer info om den nya layouten och navigering i den hittar du HÄR.