Bättre än väntat i Lund Runt - trots kollaps

Nu är det gjort! Årets hittills längsta löprunda blev en tur runt Lund - nästan 28 kilometer lång. Loppet Lund Runt i lördags anordnades av två privatpersoner (löpare givetvis) och de flesta av de 195 deltagarna tycktes se det här loppet som ett bra träningspass. Jag upplevde ingen större tävlingsnerv bland de som sprang, och så var det för mig med - ingen stress alls under loppet.


Strax före start i Lund Runt


Det var en go känsla! Det hela blev som ett långt härligt träningspass, och jag sprang snabbare och hårdare än vad jag hade vågat hoppas på innan. För jag mådde inget bra timmarna före start. Var av någon oförklarlig anledning riktigt nervös och illamående inför loppet. Magen gjorde uppror. Men eftersom jag från början var inställd på att det här skulle bli träning så tänkte jag att det bara var att köra på. Skulle det här varit träning på egen hand hemma, då hade jag aldrig gett mig ut om jag mått som jag mådde innan loppet.


Var så fruktansvärt oladdad innan loppet 


Vädret var bra. Uppehåll och några plusgrader. Lund höll på att vakna upp och jag hade bestämt mig för att bara ta mig igenom loppet. Min ursprungliga tanke på en tid mellan 2.35-2.50 släppte jag redan på fredagskvällen. Under tre timmar blev mitt nya tidsmål. Efter en trång start och långsam löpning de första 300 meterna började det flyta på utan att kännas speciellt jobbigt. Första kilometern gick på 5:40, vilket var överraskande bra. Kilometer efter kilometer därefter låg runt 5:15-5:30-tempo ungefär. Kroppen svarade rätt bra ändå och jag gjorde vad jag kunde för att se till att pulsen inte for iväg för högt.

Det blev faktiskt ett riktigt bra träningspass! Vid 10, 18 och 23 kilometer fanns vätskekontroller, på de senare även med energi i form av torkad frukt m.m. Mycket bra ordnat och välbehövligt då krafterna började tryta. Vid 22 kilometer började kroppen krångla. Det började göra ordentligt ont i magen och i ryggen, och för första gången kom den ofrivilliga promenaden. Jag orkade helt enkelt inte hålla ihop det längre. Kollaps! Resten av loppet blev mest en plåga där jag varvade jogg och gång. Det var inte roligt.

I mål kom jag i alla fall - och det var jag vansinnigt nöjd över. Trots att de sista fem kilometerna gick så dåligt, tappade jag nog inte mer än 2,5-3 minuter totalt på det. Tiden blev 2.33:29 - alltså bättre än vad jag vågat hoppats på. Men bäst av allt var att jag tog mig runt. Pulsklockan visade distansen 27,85 km och snittiden per kilometer blev 5:31. Att lyckas med årets hittills längsta löpning gav mig hopp om att kunna springa allt längre i framtiden. Halvmaran gjorde jag på 1.53:48. Bara en sån sak...


På eftermiddagen blev det en tur till Ystad och Sandskogen där. Och kaloriintag på Olof Viktors...



Kommentarer

Populära inlägg

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet

Långlöpning i Tibro