Mitt i allt elände
bjuder det här inlägget på en glad nyhet. Det blev nämligen ett personligt
årsbästa på milen i kväll. Det firades efteråt tillsammans med sonen som var hemma hos mig och bjöd på hemlagad pizza. Ja, det gäller att ta varje tillfälle i akt för att fira det som firas kan... (haha) Kvällens träning blev annars en kämpig kombo av tempo- och tröskelintervaller över berget. Tre stycken tvåkilometers-intervaller visade sig bli riktigt jobbiga! Målet med intervallerna var att hålla blygsamma 4:50- upp till 5:10-tempo - och det gick väl rätt bra.
Men orken...
 |
| Årsbästa-pizza tillagad av min äldste son |
Det var faktiskt nätt och jämt att jag klarade av att snitta 5:10-tempo i den första intervallen. Två kilometer ständigt uppför känns, men det här var helt galet. Normalt är det inga problem, men i år är inget normalt. Efter den intervallen var jag tvungen att gå ett par hundra meter, pusta ut och fylla på depåerna med vatten. Hämtade mig något och joggade sen lugnt en bit, innan det var dags igen för nästa intervall. Ännu en kilometer uppför innan jag vände och fick nedförsbacke tillbaka. Den här intervallen gick snabbare än den första som bara var uppför. Nu kändes det lite bättre efter, och i den allra sista intervallen kunde jag trycka på mer då det bara gick nedför. Den tog 9:02 i tid (4:31-tempo) och kändes plågsamt bra.
Avslutade passet med ett par kilometers nedjogg och stoppade klockan på 12 kilometer. Summerade ett riktigt jobbigt men bra träningspass...
 |
| Pustar ut på balkongen tillsammans med Selma |
Kommentarer
Skicka en kommentar