Klass 3-varning på träningsvärk

Dagen efter längstalöpningen... Oj, vad det känns i benen. Jag kan gå men det har varit med vissa besvär faktiskt. Hahaha - "stôlleprov" - som Emil i Lönnebergas pappa skulle ha sagt.

Ökningen med fem kilometer från mitt tidigare längsta löppass var kanske i mesta laget egentligen. Skulle nog ha hållit fast vid planen att bara köra 28 kilometer - men vad tusan, allt kändes ju bara fint! Bara att köra, tänkte jag då. Det blev en klass 3-varning på träningsvärken i morse men nu känner jag att smärtan släpper ur benen mer och mer. I kväll degraderar jag därför det hela till en klass 2-varning inför morgondagen. Utvecklingen är positiv men restriktionerna, där löpvila och aktiv vila (promenader, rullskidor och styrketräning), gäller till minst slutet av denna veckan.

För övrigt har dagen varit bra med besök hos mor och långfika med en ungdomskamrat. Det var riktigt roligt att ses över en kopp kaffe å minnas tillbaka på svunna tider och lösa livets mysterium. Tänk när någon plockar upp tråden till ett gammalt minne som man själv har förträngt och plötsligt så minns man allting om något som man för en stund inte visste att man kom ihåg... Så läckert! Kan bara rekommendera er att ta kontakt med någon ni gillar, har något gemensamt med och som var längesen ni träffade. Det berikar verkligen.

Till sist tillbaka till långlöpningen. Nästa långa pass blir tidigast i mitten av oktober. Då sätter jag taket till 28 kilometer och sen tänker jag ligga där ett tag tills den distansen känns riktigt bekväm. Därefter är min tanke att succesivt öka försiktigt ända tills jag når 35 kilometer. Den distansen är nämligen nästa års uthållighetsmål. #EttÄnnuUthålligare2016


Dagens lästips:


Mörka moln över Tibro i dag - men ingen klass 3-varning här...

Min egen lilla löplogga, min hashtag för Ett Uthålligare 2015 och ett par bilder fick bli dagens Instagram-bild på @enmilomdagen

Kommentarer

Populära inlägg

Långlöpning i Tibro

Träningen flyter på

Ångestfyllda SLA-loppet